En trädgårdsvallfärd, etapp 10: Aachen

Efter några dagar hos svärföräldrarna i Köln beger vi oss till Aachen, nära gränsen till Holland och Belgien. Vi strosar runt i stan, och i ett hörn utanför Domen hittar vi Karl den Stores örtagård, som vi lämnar med åbroddsdoft på fingrarna. Men inne i Domen är det stökigt med den ena skolklassen efter den andra. Jag flyr därifrån, in till shopen i stället och hittar en kulturhistorisk bok om rosor samt en bok om produkter från kloster, allt från öl, vin och likör till salvor, ostar och choklad. Den blir en perfekt present till Birgittasystrarna. En rosenkrans av hematit slinker också med.

På kvällen besöker vi Rosensällskapet i Aachen. Vi är inbjudna att hålla ett föredrag om rosor i Lappland. För dem blir det en exotisk utflykt i ord, bild och ton. Förutom rosor bjuder vi också på ett bildspel med vinterbilder, som gör stor succé. Utomlands har Lappland en spännande klang, och det är nog få som kunde tänka sig att rosor växer hos oss. De närvarande fann det mycket fascinerande. Och jag är nöjd med premiären för föredrag på tyska. Den här gången är det ju husmannens tur att ha fördelen av att få prata på modersmålet!

Hemma hos min kompis Monika står rosen ’Westerland’ i full blom. Långa överhängande grenar med aprikosfärgade, behagligt doftande blommor. I mitten av kryddspiralen växer en meterhög buske som visar sig vara rosmarin! Den blommar nästan hela året... Jag får gå bärsärkagång med sekatören i hennes lavendelbuskar som ändå är för stora, och ta vara på alla blomställningar. Det blir en full papperspåse, och bilen luktar sedan som en tvålfabrik... 

Vi besöker en plantskola i närheten, kollar utbudet och hade han bara haft rosen ’Gruss an Aachen’ hemma, så hade vi bara varit tvungna att ta den med. Men med flera veckors ytterligare resande framöver bör växtantalet i bilen begränsas till ett absolut minimum. Inte så lätt...

För i stället ramlar vi över en Cordyline, på rea! Just den jag beundrade i Trädgårdsföreningen i Göteborg. Nu åker en planta med, med argumentet att vi ju snart är på hemväg... En sanning med modifikation, för egentligen är vi bara halvvägs. Dessutom hamnar ett sileshår också i vagnen, men den är en present till Monikas dotter som just läst en artikel om köttätande växter och önskat sig en sådan. Barns trädgårdsintresse måste ju uppmuntras!

Trädgårdsböcker är lite lättare att transportera. Vi inventerar utbudet i bokhandlarna och jämför med det svenska. Några inköp blir det också. En om Gertrude Jekylls trädgårdskonst, en om trädgårdsdesign (utöver alla dem som jag redan har) och en med trädgårdsrecept för olika situationer och platser (”tag en jungfruros, tillsätt sedan 2 riddarsporrar”). Några tidskrifter åker också med av bara farten. Sen är det stopp. Lite kultur i druvform på flaska ska ju också få plats!