En trädgårdsvallfärd, etapp 4: Trädgårdsföreningen i Göteborg

Nästa dag ägnas åt Göteborgs Lustgårdar, med start i Trädgårdsföreningen. Jag är glad att vi besöker utställningen först nu, strax innan avslutningen, för vi får se trädgårdar som hunnit utveckla sin fulla prakt.


Jag fastnar naturligtvis för ”Den sjunkna trädgården” – purpur är min färg! Många av mina favoritväxter finns med: alunrot, pimpinell, daggkåpa, blodnäva; och grått bladverk som elegant väver ihop purpur med vitt och rosa. Systemet med plantering i två hyllplan gillar jag också, liksom klematis som klättrar på vajrar. Snyggt!

Snygg är också Piet Oudolfs rosrabatt, fast det är de Oudolfska drömperennerna som märks tydligare än rosorna. Skirheten gör sig faktiskt ännu bättre på bild än i verkligheten. Konstigt att jag här tycker att den orange röllekan gifter sig riktigt bra med rosalila solhattar – en kombination jag aldrig i livet skulle göra hemma...

Jag gillar verkligen Ulf Nordfjells rosenpark (bild högst upp), där gammaldags rosor fått sällskap av perenner i vemodigt, vilsamt blå toner. Så här i slutet av september blommar bara någon enstaka remonterade ros, perennerna får huvudrollen. Jag föredrar definitivt den sortens rosenträdgård framför rosariets grälla färgkakafoni med öppen jord mellan pinniga broilerblommor...

Och den stillsamma runda dammen är bara så vacker! Ulf hittar ständigt nya sätt att med just vatten i en till synes enkel form förmedla en sakral känsla. Tjärnen i Ockelbo, den moriska rännan i sin vitklövermatta i SPA-parken i Umeå, och nu den här. Bara att försjunka i stilla meditation!


Miljöreflektioner verkar annars vara fokus för utställningsträdgårdarna, som är mera spektakulära än praktiskt användbara. Tapetgruppernas pampiga Cordyline med sina strama, bruna svärd väcker mitt ha-begär (som inte kan stillas, tur nog) men jag fyndar Göte Haglunds bok om rosor för ynka 50 kronor innan vi tar oss vidare till Botaniska.

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Krönika - Inte utan min Benjeshäck

Bild
Det var något oemotståndligt med själva ordet: Benjeshäck. Fast det lät mera som Ben-tjes, så att det blev liksom en liten ljudpiruett på slutet. Min tyska väninna introducerade oss för varandra. Jag tyckte det lät läckert och bestämde mig raskt för att en vacker dag, då skulle jag också ha en Benjeshäck i min trädgård!   Flera år av mitt odlarliv förflöt utan en Benjes. Men så förra våren, äntligen, blev jag med Benjeshäck. Det hörde ihop med att vi röjde ett närmare hundra kvadratmeter stort område från hallonsly. Sly är en ständigt förnyelsebar, ekoreko och gratis källa som aldrig sinar. Tillväxten är rasande god, vi kan skörda utan att det någonsin tar slut. Vide, asp, sälg, björk och hallon - det växer överallt här på vår lappländska gård. Så här års, frampå höstkanten när skörden är inbringad och vinterförberedelserna påbörjade, passar det perfekt att avrunda trädgårdssäsongen med att använda det sly som ändå behöver röjas bort till olika trädgår...
Läs mer

Elegant gravutsmyckning - en tysk paradgren

Bild
Glöm ynkliga tre begonior och två silverek per kvadratmeter - på tyska trädgårds­utställ­ningar är det grandios massverkan och avancerad blomstersmyckningskonst som gäller på gravarna. För några år sedan besökte jag och min husman Landesgartenschau i Zülpich och Giessen, och upptäckte förföriskt vackra minnesträdgårdar. Det här är en artikel ur tidningen Hemträdgården nummer 5 2015, som jag nu gör tillgänglig att läsa för flera. Den ljusa granitstenen omges t.v. av en japansk lönn Acer palmatum 'Dissectum Garnet' och japanskt blodgräs Imperata cylindrica 'Red Baron', t.h. av Miscanthus sinensis 'Dacid' och bonsaiformad japansk järnek Ilex crenata 'Glory Gem'. Som marktäckare används Leptinella dioica 'Minima', japansk järnek Ilex crenata 'Convexa' samt Festuca gautieri 'Pic Carlit'. När svenska trädgårdsmässor arrangerar tävlingar om vackraste balkong, tävlar man på tyska trädgårds­utställningar, Lan...
Läs mer

Upp till vresrosens försvar!

Bild
Du har säkert sett kampanjen som nu dyker upp i flödet och som uppmanar folk att utrota allt som benämns som ”invasiva främmande arter” (den här gången är det växter som avses, inte människoflyktingar). En av dessa uppmaningar gäller vresrosen. En av de hitterosorna från den nationella rosinventeringen, som visat sig vara en unik hybrid med vresros och kanelros. Det vore ju typ - jättetrist om någon fick för sig att sådana här hortikulturella och historiska fyndrosor skulle utrotas! foto&copyright Reginald Scholz Vi vill framhålla några viktiga fakta liksom missuppfattningar när man försöker beteckna vresrosor som invasiva hot mot den svenska naturen och hortikulturen, samt presentera ett antal argument som kan vara till nytta när utrotningsdiskussionen kommer upp. Använd dem så snart du behöver, för vi norrländska trädgårdsodlare har som alltid svårt att höras i debatten om växters användande eller eventuella utrotande, och får höja rösten rejält för att påverka dem...
Läs mer