Trädgårdsambassadören

Jag hade inte mer än hunnit sätta mig i min skrivarsoffa förrän busfröet Henning dök upp. Han är visserligen bara en fiktiv gestalt i mina trädgårdsromaner, men för att vara en sådan ställer han till mycket besvär när han dyker upp i min skalle. Nu förkunnade han att han minsann sett två träd i skogen som stod och hånglade. De höll nog på att tillverka nya små träd, för Henning hade sett hans pinne. Men märkligt nog hade det varit en björk och en gran, inte två björkar. Jag blev full i skratt men försökte artigt dölja det. Nåväl, Henning försvann och jag kunde återvända till skrivandet. Men hans ord hade tydligen gjort intryck, för på natten hade jag en märklig, för att inte säga sjuk dröm. Tillsammans med kollegorna i Gröna Pennklubben befann jag mig på studiebesök på HS, Hortikulturella sjukhuset. Hortonomer iklädda rockar av vita fiberdukar styrde patienter i skottkärror. De bäddade ner dem i varmbänkar och kopplade dem till vattenslangar. Vår guide, überhortonom Iris Reticulata,