Krönika - När fröken Betula och herr Picea ville föröka sig
Jag hade inte mer än hunnit sätta mig i min skrivarsoffa förrän busfröet Henning dök upp. Han är visserligen bara en fiktiv gestalt i mina trädgårdsromaner, men för att vara en sådan ställer han till mycket besvär när han dyker upp i min skalle.
Nu förkunnade han att han minsann sett två träd i skogen som stod och hånglade. De höll nog på att tillverka nya små träd, för Henning hade sett hans pinne. Men märkligt nog hade det varit en björk och en gran, inte två björkar.
Jag blev full i skratt men försökte artigt dölja det. Nåväl, Henning försvann och jag kunde återvända till skrivandet. Men hans ord hade tydligen gjort intryck, för på natten hade jag en märklig, för att inte säga sjuk dröm.
Tillsammans med kollegorna i Gröna Pennklubben befann jag mig på studiebesök på HS, Hortikulturella sjukhuset. Hortonomer iklädda rockar av vita fiberdukar styrde patienter i skottkärror. De bäddade ner dem i varmbänkar och kopplade dem till vattenslangar. Vår guide, überhortonom Iris Reticulata, förde oss därefter till den arthygieniska förädlingsavdelningen.
Vi blev presenterade för doktor Mäng-Ella Lundborg, ledare för frödesignkliniken. Med sitt nobla verktyg, gensågen CROCUS-JAS6, kunde hon manipulera vilka frön som helst. Bakom en glasruta skulle vi nu få följa ett kundbesök.
In i mottagningsrummet trädde ett par, fröken Betula och herr Picea, tätt omslingrade och tydligt mycket förälskade i varandra. De var remitterade till kliniken för att designa sin önskeavkomma, då denna artskilda förening visat sig svår att åstadkomma på naturlig väg.
Doktor Lundborg försäkrade att för hennes gensåg var ingen befruktning omöjlig. Men för att skapa det perfekta fröet behövde paret välja ut vilka egenskaper som var önskvärda. Hon tog fram ett frågeformulär och började med frågan gällande avkommans växtsätt.
Herr Picea förespråkade att den skulle få hans raka gestalt med grenarna böljande som en kjol runt stammen, medan fröken Betula tyckte att hennes slanka, sirliga och ungdomliga växtsätt vore att föredra. Doktorn konstaterade att de ju kunde återkomma till frågan och nu gå till fråga två, om stam och bark.
För fröken Betula var saken klar – slät och skimrande som siden till det yttre som hennes egen, och det inre nävret användbart till vackra nyttoföremål. Hon tittade på herr Picea och sa att det vore ju hemskt om deras lilla planta skulle få samma råa och raspiga yta som hans. Den kunde ju bli mobbad av de andra små träden i plantskolan. Herr Picea strök sig först lite förläget med en gren om den skrovliga barken, men såg sedan en aning bister ut. Fröken Betula märkte det förstås och sa, att nu fick han inte sura för då skulle han dessutom bidra till försurningen av miljön och sabba klimatet.
Doktorn fortsatte så till fråga tre: vilka blad önskade herrskapet? Innan herr Picea hann öppna munnen, förkunnade fröken Betula prompt att de naturligtvis skulle vara mjuka och lena, prassliga i vinden och kunna byta färg på sin klädsel beroende på årstid. För vem ville ständigt vara iklädd en så enahanda barrgrön klädedräkt som herr Picea, fnissade fröken Betula. Och dessutom vara vass och stickig? Och med sådana blad som hennes kunde man dessutom både färga garn och använda som tvättmedel och schampo.
Och förresten, sade fröken Betula med ett klingande skratt. Ur sin stam kunde hennes sav utvinnas och bli champagne, medan han ju bara dreglade kåda ur sina grensnoppar!
- Fast du kan förstås bli en vacker julgran – om man bara hänger kulor i grenen!
Men nu hade herr Picea fått nog. Han reste sig och röt:
- Tänk att du alltid ska se barken i svart eller vitt! Men jag ska säga dig, att när du är 80 så blir du avverkad, medan jag vid 200 år ännu är en stilig änkling! Och förresten så utlöser du pollenallergi hos mig!
Herr Picea stormade ut ur rummet. Och jag vaknade. Genom det öppna fönstret kom en doft av björkved. Min husman eldade i vedspisen. Medan jag klev ur sängen tänkte jag, att det där med att gensåga fram en önskeavkomma, det blir allt en enda mardröm.
Krönikan har tidigare varit publicerad i tidningen Hemträdgården nr 2 2021. Prenumerera på tidningen via denna länk:
Kommentarer
Skicka en kommentar