Trädgårdsambassadören

(Detta är en artikel från 2011) Jag åker helt enkelt bara dit där vägen har sin början och Vindelälven sitt ursprung. Här i blomsterbyn vid fjällets fot, där ingen skulle tro att något någonsin kunde gro, väntar ett makalöst blomsterhav i en smart utformad trädgård med vidunderlig utsikt. Jag är framme hos Elisabeth Oskarsson* i Ammarnäs.   Narcisserna trumpetar ut sitt vårskrik över fjällen! Några trötta vandrare med tunga ryggsäckar dyker upp i skogskanten. Ingen ovanlig syn, för här passerar nämligen Kungsleden förbi. Ammarnäs ligger i Lappland, nio mil väster om Sorsele, längst upp i nordvästra hörnet av Västerbotten. Elisabeths trädgård måste verkligen hålla tungan rätt i mun där den balanserar på yttersta randen av zonkartans gräns för växtzon VIII. Byn är hemvist för den berömda Potatisbacken, nyligen utsedd till Sveriges åttonde underverk, där man odlat potatis i mer än 170 år. Här har det alltid funnits odlingsintresserade människor, så Elisabeth ä

Hej Mariana, hur kom du på att skriva den här hortikulturella berättelsen? Ja, jag har ju hållit på och skrivit om trädgård i mer än femton år. En massa artiklar, krönikor, några böcker och en del facktexter. Så förra hösten kände jag att jag ville skriva om trädgård och odling på ett nytt sätt. Och därför skrev jag också för hand först, efter­som det blir ett helt annat sorts skriv­ande med penna än när man klapprar på tangenter. Jag är en snabbskrivare. Men först var ju egent­ligen tanken att bara skriva några korta noveller. Efter ett tag så tänkte jag att det kanske kunde bli en följetong av dem. Och till slut hade det växt fram en hel lång berättelse. En trädgårds­roman! Okej, så trädgård är temat i boken? Jag skulle inte säga att trädgård är ett tema, utan att det löper som en grön tråd genom hela berättelsen. Alla personerna sysslar med odling på något sätt. Men de odlar inte bara rosor och tomater utan också hopp och livskraft. Både storm­hattar och mångfald.