Trädgårdsambassadören

Hoppsan, tänkte vi när resultaten från rosinventeringen presenterades i boken Rosarvet i nationella genbanken. Den där vanliga enkla pimpinellrosen som vi hämtat rotskott av från grannen, och som vi mest av en tillfällighet lämnade in tillsammans med en massa andra, mer spännande rosor – den visade sig vara en egen sort, med ursprung från Jämtland! Den utmärker sig gentemot ”vanlig” pimpinellros genom glandelhår på blomskaft, blombotten, foderblad och nypon. Och dessvärre genom sin benägenhet att drabbas av rosrost... Svampsjukdomar är annars ovanligt i lappländska rosenträdgårdar, och det var en plåga som vi inte hade i trädgården innan 'Frösö' kom hit, och väldigt gärna hade sluppit. Helst skulle vi nog förpassa den till de sälla rosmarkerna, men vad gör man när rosen visat sig vara en egen sort och fått ett speciellt sortnamn... #rosarvet #rosarvetinorr #rosinventeringen #rosuppropet #pom #landskapsrosor #frösö

Gula rosor med äldre odlingshistoria hörde till undantagen i vår rosinventering här i nordligaste norr, trots att dessa gulrosor i Foetida-gruppen egentligen är härdiga i zon 6-7. Bara ett fåtal fynd av redan kända gamla sorter som 'Harison's Yellow' (kallas även Yellow Rose of Texas) och 'Williams' Double Yellow' registrerades. Men så var det då det där unika undantaget från undantagen - den gula ros som nu officiellt heter 'Allan Carlssons Gula'. Namnet har den fått efter den kände trädgårdskonsulenten som skrev standardverket Trädgård i norr, som länge var den enda bok om odling i Norrland som funnits tillgänglig, som utkom i många upplagor och än idag står i mångas norrländska odlares bokhyllor. Jämfört med 'Harison's Yellow' med sina fyllda bollformade blommor och blombotten med glandelhår, så har 'Allan Carlssons Gula' färre kronblad, blomman är öppnare och mer skålformad eller flat, och knopparna är kala. På 'Williams&

Medan rosinventeringen och Kom-och-Visa-dagarna i Svealand och Götaland formligen översvämmades av 2 sorters rosor, hörde samma 2 rosor till undantagen i Norrlandslänen. I södern visade sig var och varannan ros vara antingen 'Agatha' eller den som hittills felaktigt gått under namnet ”Minette”. Båda är typiska ”mormorsrosor”, mycket älskade, ärvda vidare till nya generationer och därmed spridda överallt. Ja, utom längst i norr då. Vilket är lite dumt, för utifrån de fynd som ändå gjordes här kan vi konstatera att båda två funkar ganska hyfsat även i zon 6-7, och alltså borde planteras på fler ställen även långt upp i norr. Minette som blev 'Belle Cathérine' Få rosor har haft och givits så många fel namn som Minette. Den har kallats ”svearnas ros” med ett inbillat nordiskt ursprung – det var fel. Minette var inte heller rätt. Den har också förts till fel rosgrupp – den är inte en Alba-ros, utan genom DNA-profilen kan den nu föras till Damascena-gruppen. Efter en lååååång

Den fyllda formen av kanelrosen (Rosa majalis) ser lite ut som en rufsig nejlika (fast nejlikros är det etablerade svenska namnet på en helt annan ros, nämligen F.J. Grootendorst i rugosa-gruppen). Kronbladen är fransiga, och doften medelstark och kryddig. Hos vissa former är ett gulgrön litet öga synligt i mitten av blomman. Nypon bildas mycket sällan på den fyllda formen. I övriga karaktärer är den fyllda formen helt lik den vanliga vilda arten, och den är precis lika förnöjsam och lättodlad i tufft klimat. Via rosinventeringarna har flera olika kloner hittats, såväl låg- som högväxande, med mer eller mindre tätt packade kronblad. De går hittills oftast gått under de allmänna beteckningarna 'Plena' eller 'Foecundissima', men POM:s undersökningar har kunnat särskilja flera unika sorter som nu fått egna namn. I handeln har sedan tidigare sorten 'Lövhult' lanserats, som är en av hitterosorna som ingår i plantskolornas satsning på Grönt Kulturarv. Sorten som kall

Kanelrosen kan man hitta vildväxande, ofta längs bäckar och skogsbryn. Men i norr har kanelrosen ofta lyfts in i trädgårdsrummet, kanske för att det var den enda ros som funnits att tillgå i tuffa odlingszoner som fjälltrakternas zon 8.  Blomman kan variera i färgen , från blekt rosa till starkt rosa med en dragning åt violett, blomdoften är medelstark och lätt kryddig. Bladen är matta, långsmala och blågröna. Nyponen små, runda och röda.  I kultur är kanelrosen känd sedan före 1600-talet , och den omnämns av Olof Rudbeck d.ä. Det vetenskapliga namnet är Rosa majalis . Ett tidigare, numera felanvänt, vetenskapligt namn var Rosa cinnamomea , vilket liksom det svenska namnet kanelros kommer sig av de kanelbruna grenarna. Ett annat kännetecken är de parvisa klotaggarna som sitter vid bladfästena. Kanelrosen är extra intressant då den ibland korsat sig med vresros och därigenom frambringat många av de spännande hybrider som vi fann under rosinventeringen här i norr, som t.ex. 'Örträsk

Sorten 'Hansa' är inte okänd, tvärtom en välkänd och mycket odlad ros, framför allt i höga odlingszoner, men också i andra tuffa miljöer som asfaltsdjungler. Inte så konstigt, för det är en ros som har många kvaliteter: härdig och kraftigväxande med stora, tätt fyllda purpurröda och väldoftande blommor, den är frisk och har ett vackert mörkgrönt bladverk. Alltså en superros för zon 6-8! Tack vare dess ursprung i rugosa-gruppen hör den till det fåtal härdiga rosor som inte är engångsblommande, utan blommar kontinuerligt ända fram till frosten. Jämfört med andra, liknande sorter utvecklar 'Hansa' inte så många nypon. De starkt, kryddigt doftande blommorna är utmärkta till rosensaft, rosenlikör och att torka till te. Exemplaret i genbanken kommer från Avaträsk utanför Dorotea i södra Lappland. Där har den växt vid föräldrahemmet hos Ann-Gerd Musall. Hennes föräldrar hämtade rosen 1947 när de var ute på en cykelsemester till Hörnefors. En nätt liten cykeltur på 24 mil - e

Söt som en marsipanros var den, rosen på Timmervägen i Lycksele. Vi hade kallats dit för ett hemma-hos-ros-besök av den nuvarande husägaren Maud för att titta på en gammal okänd ros som växte på flera ställen på tomten. Vi kunde avgöra att det inte rörde sig om någon av de vanliga rosa pimpinellrosorna. 'Poppius' har mycket skarpare ceriserosa färg, och 'Husmoder' har mycket mindre blommor. Därmed var saken avgjord – den här rosen måste beskrivas noga och rotskott skickas in till POM! Här bodde tidigare Alice Lundberg , som var mycket trädgårdsintresserad. Tillsammans med maken Helge och brodern med fru gjorde hon i slutet av 1940-talet en resa till föräldrahemmet i jämtländska Nyby öster om Lit. Med hem följde denna ros. På tomten finns flera andra intressanta växter, bl.a. en rosa syren med trädgrova stammar. Nu har POM:s undersökningar visat att det är en egen, unik sort, med 'Poppius' som den ena föräldern. Vårt arbetsnamn ”Timmervägsrosen” har ersa

Det var väl inte så himla konstigt att höstrusk, gravkransbindning, kyrkogårdsbesök med ljuständning på Alla Själars dag samt begravning av gammkatten satte spår i mitt hjärta och sinne. Så pass mycket, att jag en natt drömde att jag själv var död och att min själ nu stod utanför Pärleporten. Sankte Per öppnade och bad mig logga in med mitt Himla-ID. Men mobilen hade jag förstås glömt att ta med mig i brådrasket. Till min lättnad gick det också att knappa in användarnamn och lösenord. En evig tur att Angelica archangelica var rätt! Porten öppnades, och jag fick kliva in.    Himlaporten - så ser den ut, det är jag helt säker på! foto & copyright: Reginald Scholz Jag såg mig storögd omkring i en ståtlig renässansträdgård. Wow, vilken makalös anläggning, tänkte jag. Prydligt klippta buxbomklot, stamrosor, och gigantiska spetskålhuvuden i snörräta rader. Villandry, släng dig i väggen! Mitt förundran avbröts av Sankte Pers busvissling. En bevingad trädgårdsmästare dök upp. Sankte Per

På Kom-och-Visa-dagen i Luleå 2008 (rosornas Antikrunda) kom Evy från Norrfjärden med kvistar av sina tre okända rosor, för att kanske äntligen få ett namn på dem. En kunde vi identifiera direkt, det var den vitblommande jungfrurosen 'Alba Suaveolens', vilket gjorde Evy glad. Men de två andra var knepigare - vilket gjorde oss jätteglada. Okända rosor = superspännande! Någon sorts gallicarosor, men sorten? Vi gjorde ett hemma-hos-ros-besök, och rotskott skickades in till POM. Nu är mysterierna lösta och rosorna har identifierats! Evys rosor kom ursprungligen från Skuremåla i Blekinge. Den ljusare rosa rosen visade sig vara en känd sort från Frankrike, 'Gloire de France' , som introducerades 1828 och som några årtionden senare även återfanns i svenska plantskolor. Gallica-rosorna var då omåttligt populära och det salufördes över 2.000 sorter på den tiden. De försvann ur handeln - men växte kvar i trädgårdar, utan sina namn. Blommorna hos 'Gloire de France' är tä