Trädgårdsambassadören

Frö är makt. Så tänker jag medan jag packar fröklappar till nära och kära. För alla måste vi äta, och den som äger fröet äger också maten. Därför är mina egenskördade frön av tomater och ärter inte bara källan till nästa års sådd, utan också ett instrument för egenmakt. Att samla frö är en självklar del i omställning och självhushållning. Hoppet gror i fröklapparna, och inom mig har det nya året redan börjat spira. Juleröd är den heliga tomaten 'Hildegard af Bingen' Men de egna fröerna är också berättelser. De bär på historier om människor och platser. De är minnen – och ibland mysterier. Tomatfröna som jag nu stoppar ner i fröpåsen som jag vikt enligt Carl von Linnés metod, är ett fascinerande exempel på detta. De har en fläkt av helighet omkring sig, för tomaten heter nämligen 'Hildegard af Bingen'. Abbedissan Hildegard av Bingen levde på 1100-talet, och hon var en visionär och ett äkta universalgeni. Det är liksom ingen ände på allt som hon ägnade sig åt o

Det är svårt att odla med måtta. Såhär i skördetider, när man ser resultatet av sina odlingar i form av zucchini, tomater och potatis hopa sig till berg, inser man att omåtta snarare är fallet.    Omåttligt många chilifrukter blev det... Fast nu kanske odlad omåttlighet snarare blir en dygd än en last, när pandemin har visat hur dålig självförsörjning som finns i landet när det gäller matproduktion, och där vi trädgårdsodlare och självhushållare som odlat vår egen mat redan innan denna kris, förvånat fått uppleva en oväntad förändring i attityden till att odla sin egen mat. Plötsligt ville alla odla något ätbart. Omställning blev inte bara något för klimataktivister och preppers, utan eftersträvansvärt för många. Inlagd zucchini, gul och grön varvas i burken Jag funderar över vad som möjligen kan vara det rätta måttet när det gäller antalet gurkburkar och vitlöksflätor. Och tar hjälp av en expert: den helige Benedikt. I sin klosterregel talar han hela tiden om det rätta måttet. A