Trädgårdsambassadören

Du har säkert sett kampanjen som nu dyker upp i flödet och som uppmanar folk att utrota allt som benämns som ”invasiva främmande arter” (den här gången är det växter som avses, inte människoflyktingar). En av dessa uppmaningar gäller vresrosen. En av de hitterosorna från den nationella rosinventeringen, som visat sig vara en unik hybrid med vresros och kanelros. Det vore ju typ - jättetrist om någon fick för sig att sådana här hortikulturella och historiska fyndrosor skulle utrotas! foto&copyright Reginald Scholz Vi vill framhålla några viktiga fakta liksom missuppfattningar när man försöker beteckna vresrosor som invasiva hot mot den svenska naturen och hortikulturen, samt presentera ett antal argument som kan vara till nytta när utrotningsdiskussionen kommer upp. Använd dem så snart du behöver, för vi norrländska trädgårdsodlare har som alltid svårt att höras i debatten om växters användande eller eventuella utrotande, och får höja rösten rejält för att påverka dem

På långt håll såg det ut som om det var en ren som tagit en sväng på byn och stod och slet i ängs­växterna i väg­kanten upp till trädgårdsmästarvillan. Ritsch, ritsch, lät det. Men när Sara-Kajsa kom närmare såg hon istället den jeansklädda baken på en människa som stod lutad över den kommande blomsterprakten. Och skar huvudet av den. - Men vad i helsicke sysslar du med?! röt Sara-Kajsa. Ett blont huvud blev synligt när baken rätade upp sig. Två oskyldigt lupinblå ögon riktades mot Sara-Kajsa. Och den fylliga munnen log brett. - Hej! Jo, jag hjälper er bara att bli av med dom här för­färliga lupinerna. Innan dom börjar blomma, och gå i frö. Och höll upp en skalperad lupinplanta som nu aldrig skulle få chansen att blomma. - Och exakt vem har gett dig lov att börja ett privat för­intelsekrig mot vissa växter? I Sara-Kajsas röst klirrade istappar. - Å, lupiner klassas som en invasiv växt, en främmande art, som hota

Så nalkas den ljuva sommartid, nationaldag och midsommar – och hetsjakten på hotfulla blomsterinvandrare tar sin början. En efter en presenteras skrämmande, utomnordiska växter som anses hota de väna svenska trädgårdarna och naturen. Som ”främmande och invasiva” mardrömsväxter och aliens – så betraktas de farliga inkräktarna. I slutet av 1700-talet sände den svenske blomsterkungen och botanikern Carl von Linné ut sina lärjungar till världens alla hörn för att upptäcka intressanta och nyttiga växter - och hämta hem dem till Sverige. Mängder av växter som berikade odling och jordbruk anlände till Europa. Men den botaniska nyfikenhet som präglade Sverige då, har nu förbytts i fruktan och misstänksamhet mot det främmande växtriket. Öppenhet förvandlas till protektionism. Det hänvisas ofta till ”en EU-lista” som sägs förbjuda lupiner. Det stämmer inte. För det första så gäller diskussionen enbart den art som heter blomsterlupin, Lupinus polyphyllus, (det finns öve