Inlägg

Visar inlägg med etiketten hållbarhet

Krönika - Sankta Tomata

Bild
Frö är makt. Så tänker jag medan jag packar fröklappar till nära och kära. För alla måste vi äta, och den som äger fröet äger också maten. Därför är mina egenskördade frön av tomater och ärter inte bara källan till nästa års sådd, utan också ett instrument för egenmakt. Att samla frö är en självklar del i omställning och självhushållning. Hoppet gror i fröklapparna, och inom mig har det nya året redan börjat spira. Juleröd är den heliga tomaten 'Hildegard af Bingen' Men de egna fröerna är också berättelser. De bär på historier om människor och platser. De är minnen – och ibland mysterier. Tomatfröna som jag nu stoppar ner i fröpåsen som jag vikt enligt Carl von Linnés metod, är ett fascinerande exempel på detta. De har en fläkt av helighet omkring sig, för tomaten heter nämligen 'Hildegard af Bingen'. Abbedissan Hildegard av Bingen levde på 1100-talet, och hon var en visionär och ett äkta universalgeni. Det är liksom ingen ände på allt som hon ägnade sig åt o...

Krönika - Odla med omåtta

Bild
Det är svårt att odla med måtta. Såhär i skördetider, när man ser resultatet av sina odlingar i form av zucchini, tomater och potatis hopa sig till berg, inser man att omåtta snarare är fallet.    Omåttligt många chilifrukter blev det... Fast nu kanske odlad omåttlighet snarare blir en dygd än en last, när pandemin har visat hur dålig självförsörjning som finns i landet när det gäller matproduktion, och där vi trädgårdsodlare och självhushållare som odlat vår egen mat redan innan denna kris, förvånat fått uppleva en oväntad förändring i attityden till att odla sin egen mat. Plötsligt ville alla odla något ätbart. Omställning blev inte bara något för klimataktivister och preppers, utan eftersträvansvärt för många. Inlagd zucchini, gul och grön varvas i burken Jag funderar över vad som möjligen kan vara det rätta måttet när det gäller antalet gurkburkar och vitlöksflätor. Och tar hjälp av en expert: den helige Benedikt. I sin klosterregel talar han hela tiden om det rätta ...

Krönika - Prisad vare knölen!

Bild
Tänk att det skulle behövas en pandemi för att potatisen skulle komma till heders igen. Så tänker jag medan min husman kör fram skottkärran lastad med en back fylld av nyskördad potatis.  Det är märkligt hur denna nyttoknöl kunde förvisas till skamvrån av dietprofeter och modekockar, som utmålat päran som skulden till fetma och allehanda diagnoser. De får se sig om efter en ny syndabock nu, när folk omvänder sig och potatisen återintar kungaplatsen i köksträdgårdar och på matbordet.  Här i lappmarken har potatisen utgjort basföda och garanterat överlevnad i generationer. Det är ju lättare att odla potatis än ris och pasta. Och hemma hos oss har päran förstås aldrig befunnit sig i någon skamvrå utan tvärtom i högsätet, hyllad som huvudråvara i vår matlagning.  Så medan back nummer åtta åker in i det mörka garaget, där potatisen ska få torka upp lite innan den bärs ner i källaren, drömmer jag om höstens måltider. Se, här kommer en låda med 'Mayan Gold', som ger en makalöst ...

Krönika - Odla en ny livsstil

Bild
För en tid sedan dök det upp en underbar bild i mitt Facebookflöde. Den visar en timmerstuga ute i skogen. Snön ligger på tak och granar, det ryker ur skorstenen och en vintrig sol skiner över stuga och snö. Det är precis som ett julkort härifrån i mina lappländska trakter. Översatt lyder texten ungefär så här: ”Det finns folk som vill ha ett stort hus, en snabb bil och massor med pengar. Andra vill ha en liten stuga i skogen, långt ifrån den sortens folk.” Vår gård långt ute i skogen foto&copyright Reginald Scholz Bilden fick följa med den inbjudan som jag och min husman gjorde till några andra livsstilslikasinnade husbehovsodlare som vi blivit bekanta med, till ett samtal om livet som omställare och självhushållare. Vi hade träffats förut för ett sådant samtal, i somras på gästhusets veranda. Den gången handlade temat om livsmatematik . Om egna och lånade pengar, om kostnader för att jobba eller leva, om tidsekonomi och potatisekonomi, om hushållning och resurser....

Kap 61 - Julgransskogen (ur Att kunna känna doft av frostrosor)

Bild
Uppe på Bränna hade klanen Finnberg samlats för att bege sig ut på Expedition Julgran. Eller, rättare sagt, huvudsakligen den manliga delen av klanen. - Detta fruntimmer tar sig ingenstans, så länge hon ska mjölkas stup i kvarten, hade Mina sagt till Patrick. Johanna hade fullt upp med småtöserna och var bara glad över att få manfolket ur huset. Det var bara Sara-Kajsa som hakade på herrarna. - Jag måste ju ha koll så att ingen av er fäller någon utav mina specialgranar, sade hon till Folke. Sara-Kajsa hade fått idén till julgransskogen. Det var ett litet hygge där massor av granar hade börjat växa upp. Och istället för att låta dem växa som de ville, hade Sara-Kajsa tyckt att de borde uppfostra dem till julgranar genom att beskära nytillväxten så att de blev tätare och grenarna lite stadigare när de kortades. På kuppen kunde de ta tillvara på de färska avklippta granskotten och göra dricka, sirap eller kryddning av gravlax eller öl av dem....

Kap 34 - Mina kommer på grön kvist (ur boken Att kunna känna doft av frostrosor)

Bild
Mina räknade en gång till. Kanske hade hon räknat fel? Nej, det stämde. Deras utgifter för matinköp hade mer än halverats. Tack vare odlingarna behövde de nu knappt köpa någon mat alls. Kött och fisk bytte de till sig mot grön­saker. Ägg fick de av hönsen på gården. Hon funderade lite på vad det egentligen var som de behövde handla. Smör och olja. Mjölk, fil och ost. Socker och salt. Soja, och ättika till alla inläggningar. Exotiskt växande kryddor som peppar, stjärnanis och kardemumma. Och kaffe förstås. Säd till brödbaken köpte de säckvis från en ekobonde. Ibland köpte de pasta och ris men det var numera sällan de åt sådant. Toapapper och tandkräm tillhörde det nöd­vändiga, liksom lite andra hygienartiklar. Och så pop­corn. Favorit­snackset, bortsett från chipsen från chipseriet förstås. I stan hade de shoppat ofta och oöverlagt. Här handlade de genomtänkt och utifrån sina verkliga behov. Det var ett helt annat tänkande. Även boendekostnaderna hade ...

Sagan om potatisen Ralf

Bild
"Det var en gång en potatis. Den hette Ralf. Ralf levde med sina kompisar på vintern i en fin, mörk och sval källare. Där drömde Ralf om sommaren, när han skulle växa på ett riktigt potatisland tillsammans med sina vänner. I färsk luft, frisk jord och i strålande sol. Ibland uppfriskad av ett svalkande regn. Bonden skulle komma och se till att potatisen hade det bra, han skulle kupa dem två gånger och skulle lägga färskt gräsklipp mellan plantorna.    När Ralf berättade för sina kompisar om dessa drömmar, så tittade de ledsna på honom. Hans flickvän Siglinde skällde ut honom och sa: "Ralf, va korkad du är! Vet du inte att det bara finns kapitalistiska potatisar? Ingen kommer och sätter oss i jorden för att vi ska ha det bra. Kapitalistiska potatisar planteras för att människor ska tjäna pengar på oss, inte för att vi ska ha en fin sommar.    För oss är livet inte en solsemester i potatislandet. Det kommer stora maskiner som planterar oss på jättest...

SEE Hållbarhetsvecka & Omställningskonferens

Den här veckan pågår SEE Hållbarhetsvecka. SEE står för social, ekonomisk och ekologisk hållbar utveckling. Runtom i Västerbotten pågår olika aktiviteter för att fokusera på detta. Ett av arrangemangen är Omställningskonferensen i Umeå - och där ska jag medverka! Här kommer en videosnutt där jag presenterar min programpunkt: https://www.facebook.com/omstallning.net/videos/2387228851397198/ Mer info om hållbarhetsveckan: https://www.seehallbarhetsveckan.se/vasterbotten/program-2019/ Mer info om Omställningskonferensen: https://bortomtillvaxt.weebly.com/

Verandasamtal

Bild
På The Good Life Farm i Maine höll paret Scott och Helen Nearing regelbundna samtalskvällar i sitt bibliotek för att utbyta filosofiska tankar kring hur man kan gestalta och leva ett gott liv. Länge hade vi funderat på att i liknande anda bjuda in några intresserade till ett verandasamtal hos oss - igår blev det av! Och perfekt tajmat blev det sommarväder och faktiskt möjligt att just sitta på verandan till vår "lekstuga", äta gott och samtala. Eftermiddagen gi ck över i sen kväll innan pratet tog slut. Och några av gästerna hade en lång resa hemåt.  Vi hade bestämt oss för att det här samtalet skulle handla om livsmatematik. Om egna och lånade pengar, om kostnader för att jobba eller leva, om tidsekonomi och potatisekonomi, om hushållning och resurser. Och alla hade förberett sig väl genom att läsa inledningen av klassikern Walden av Henry David Thoreau (finns på engelska på nätet, på svenska som pocket). I inledande kapitel beskriver han kostnaderna ...