Krönika - Sankta Tomata

Frö är makt. Så tänker jag medan jag packar fröklappar till nära och kära. För alla måste vi äta, och den som äger fröet äger också maten. Därför är mina egenskördade frön av tomater och ärter inte bara källan till nästa års sådd, utan också ett instrument för egenmakt. Att samla frö är en självklar del i omställning och självhushållning. Hoppet gror i fröklapparna, och inom mig har det nya året redan börjat spira.

Juleröd är den heliga tomaten 'Hildegard af Bingen'

Men de egna fröerna är också berättelser. De bär på historier om människor och platser. De är minnen – och ibland mysterier. Tomatfröna som jag nu stoppar ner i fröpåsen som jag vikt enligt Carl von Linnés metod, är ett fascinerande exempel på detta. De har en fläkt av helighet omkring sig, för tomaten heter nämligen 'Hildegard af Bingen'.


Abbedissan Hildegard av Bingen levde på 1100-talet, och hon var en visionär och ett äkta universalgeni. Det är liksom ingen ände på allt som hon ägnade sig åt och begrep sig på. Hon författade böcker om teologi, filosofi, etik, naturvetenskap, astronomi och läkekonst. Hon komponerade musik som fortfarande framförs, hon tog politiska makthavare och påvar i örat, och hon blev slutligen helgon och kyrkolärare efter sin död. Hennes helhetstänkande kring kropp och själ och medicinska hälsoråd är lika inspirerande idag, och hennes recept på hjärtvin och nervkakor är jättepopulära. Som svensk får jag dock en skammens tomatröda rodnad på kinden, för under trettioåriga kriget var det svenska soldater som år 1632 plundrade och brände ner Hildegards kloster i Rupertsberg... Kanske kan jag göra ställföreträdande bot genom att odla och sprida Hildegards tomat?

Saftig är Hildegard-tomaten!

Men precis som Hildegard var en mystiker, så är tomatsorten också ett mysterium. För tomater är nämligen ingenting som den heliga Hildegard själv kan ha stiftat personlig bekantskap med – de hade ännu inte kommit till Europa på hennes tid. Och Hildegard ansåg dessutom att sjuka personer skulle undvika nattskatteväxter, dit tomaterna hör. Alltså kan den här tomatsorten inte härstamma från hennes egen trädgård.

Helig tomatsallad!

Själv fick jag frön av en trädgårdskompis, "Trädgårdstrollet", som visste om mitt klosterförflutna. Hon hade fått dem av en kollega, som fått dem av en vän, som i sin tur fått dem av en nunna i Provence. Inte för inte kallade kollegan den för vänskapstomat. Jag sådde fröna med vördnad. Tre ynkliga plantor blev det. Plantorna var hemskt uschliga i våras, då var jag livrädd att de skulle dö innan de hann bli utplanterade i växthuset. Men efter lite pyssel och böner tog de sig. Och när de väl hamnat i växthuset sköt de snabbt fart och levererade rejält.

Urkärnade och delade frukter i pannan

Plantan visade sig bli högväxande och luftig. Frukterna, som började mogna tidigt, är medelstora, mycket saftiga och goda, med en djupt och intensivt julröd färg. Det kändes viktigt att göra något speciellt av just dessa tomater, inte bara smaska i sig dem. Jag hade länge funderat på att försöka göra ett pålägg som smakade som om man lagt en tomatskiva på mackan. Nu bestämde jag mig. I år skulle det minsann serveras helig tomatröd marmelad på julafton!

Massan mixas slät

Under en tid samlade jag ihop varenda Hildegard-tomat som mognade i växthuset. Klämde förstås ut och tog reda på samtliga frön när jag skurit frukterna i bitar. Strödde över lite salt och körde dem ett tag i ugnen. En sötsyrlig smakbomb exploderade i munnen när jag provsmakade. Sedan mixade jag tomaterna och tillsatte en gnutta socker. Därefter frös jag in marmeladen i pyttesmå burkar. Vågade inte förvara den i kylskåpet, då sockermängden inte var så hög som i annan sylt och marmelad.

Tre små burkar helighet!

I väntan på att det äntligen ska bli julafton, skickar jag nu iväg fröklappar av Hildegard-tomaten till varenda nunna, munk, präst och kloster jag känner. För visst måste just denna tomat odlas i alla klosterträdgårdar! Birgittasystrarna i Vadstena fick odla den redan i somras, då jag avvarade några av fröna jag fått.


Men vänta nu. Om några dagar är det ju Sankt Nikolaus. Då får man paket. Jag tror bestämt att han kommer med en burk Hildegard-tomatmarmelad till mig!

 

Krönikan har tidigare varit publicerad i tidningen Hemträdgården nr 6 2020. Prenumerera på tidningen via denna länk: 


Läs mer om Hildegard-tomaten:

https://www.tradgardstrollet.se/2019/09/22/den-mystiska-tomaten-hildegard-af-bingen/

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Krönika - Inte utan min Benjeshäck

Elegant gravutsmyckning - en tysk paradgren