Elegant gravutsmyckning - en tysk paradgren
Glöm ynkliga tre begonior och två silverek per kvadratmeter - på tyska trädgårdsutställningar är det grandios massverkan och avancerad blomstersmyckningskonst som gäller på gravarna. För några år sedan besökte jag och min husman Landesgartenschau i Zülpich och Giessen, och upptäckte förföriskt vackra minnesträdgårdar. Det här är en artikel ur tidningen Hemträdgården nummer 5 2015, som jag nu gör tillgänglig att läsa för flera.
När
svenska trädgårdsmässor arrangerar tävlingar om vackraste
balkong, tävlar man på tyska trädgårdsutställningar,
Landesgartenschau, LaGa, istället om vackraste
gravutsmyckningen. Men medan balkongen bara behöver vara snygg under
mässans 3-4 dagar, måste gravplanteringen fungera under hela
trädgårdsutställningens öppensäsong, från tidig vår till
sen höst. En delikat uppgift att ro iland.
Utseendet
på gravar kan se väldigt olika ut och variera kraftigt mellan olika
länder och regioner. Lokala traditioner spelar roll för vad som är
tillåtet och önskvärt på kyrkogården. Krattat grus eller
smideskors. Buxbomhäckar eller lingonris. Sommarblommor eller
perenner. Möjligheterna är enorma. Ändå upplever många
att det är svårt att få till en vacker och funktionell
plantering på graven. Mönstergravarna på tyska LaGa kan ge ny
inspiration och idéer till utformning samt visa på kreativa och
spännande växtförslag.
![]() |
Närbild av från graven på bilden ovan, med en höstplantering som innehåller bl a alunrot, kärleksört, ljung och cyklamen. |
Hela markytan planteras
Vad
som slår en svensk besökare är att hela markytan är
planterad på de tyska utställningsgravarna. Alltså inte bara
en liten ynklig rektangel framför stenen och resten gräsmatta, utan
verkligen hela gravvården består av planterade växter. Det
ger förstås andra möjligheter till spännande kreationer än en
pytteliten ruta på en halv kvadratmeter.
Gravarna
består av tre distinkta planteringsdelar. Mer än hälften av ytan
upptas av en ram med marktäckande växter. Krypoxbär
som Cotoneaster dammeri 'Frieders Evergreen' och
klätterbenveden Euonymus fortunei 'Emerald Gold'
(gulbrokig) eller 'Emerald Gaiety' (vitbrokig) är vanliga, liksom
förstås vintergröna Vinca minor, samt olika sorter av
murgröna Hedera helix.
Men
här och var syntes även timjan, krypkotula Leptinella squalida
'Platt's Black', grönländsk fingerört Potentilla tridentata
'Nuuk' och svart ormskägg Ophiopogon japonicus. Klimatet styr
förstås också växtvalet. Medan murgröna, vintergröna och svart
ormskägg skulle fungera i Götaland, vore den grönländska
fingerörten ett bra val för Norrland.
Marktäckarna
skapar en viktig grundstruktur för graven, och denna grönskande ram
ger ett påtagligt lugn i planteringen vilket behövs för att ge den
andra delen, det säsongsbetonade stråket, chans att stråla och
glänsa.
Brilliant höstflor
Säsongsplanteringen
är den minsta delen, bara cirka 15%, men är kanske den som märks
mest eftersom den bidrar med omväxling och färg, och den byts också
ut flera gånger per år. Vid mitt besök var höstplanteringarna
nyligen gjorda, och petunior, pelargoner och tagetes hade fått lämna
plats för frosttåligare cyklamen, kärleksört, alunrot och ljung.
En av de utsökt vackra planteringarna bestod
av gnistrande blå gentiana, rödbladig revsuga, vitbrokig starr
Carex,
vinterbär Skimmia,
vaktelbär Gaulteria,
vit ljung, Hebe,
och vit cyklamen.
![]() |
En utsökt höstsäsongsplantering på Landesgartenschau i Zülpich med gnistrande blå gentiana, rödbladig revsuga, vitbrokig starr, vinterbär, vaktelbär, vit ljung, hebe och vit cyklamen. |
Den
tredje delen består av vedartade växter, alltså träd eller
buskar, bakom eller vid sidan av gravstenen, och utgör ungefär en
fjärdedel av ytan. Dessa bildar en trygg ryggrad och bidrar
effektivt till att skapa höjd och djup i planteringen. Träden eller
buskarna är lågväxande eller dvärgformer, gärna barrväxter som
symboliserar evigt liv, trohet och odödlighet. Formklippta
bonsaiformer förekommer ofta.
Buxbom
är vardagsmat, den återfinns nästan på alla gravar. Andra
städsegröna växter som japansk järnek Ilex crenata och
idegran Taxus baccata är vanliga, liksom barrväxter
som dvärgbergtall Pinus mugo 'Gnom' eller blå amerikansk
krypen Juniperus horizontalis 'Blue Chip'. Rödbladiga
japanska lönnar bidrar med annan färg än grönt, och bland alla
dussinträd dök det upp en och annan raritet, som den vågrätt
växande gingkon Gingko biloba 'Horizontalis'.
En
grav för man och hustru kan innehålla två träd med olika
karaktärer som illustration för parets olika personligheter medan
de var i livet. Den ena kan då vara en tårbjörk Betula pendula
'Youngii' alternativt hängande blå atlasceder Cedrus atlantica
'Glauca Pendula' som med sina hängande växtsätt liksom
solidariserar sig med den sörjande och gråter ställföreträdande
tårar.
![]() |
En ovanlig variant av träd - ett flätat pilträd. Bland marktäckarna märks krypoxbär ’Frieders Evergreen’, japansk starr ’Variegata’, majbräken samt kambräken. |
Tolka färg, form och växter
Just
detta med form är ett viktigt kriterium för planteringen. Den kan
som hos tårbjörken vara växtsättet, men det kan också vara
former på planteringen - t.ex. en rund cirkel som symboliserar
evighet, oändlighet.
Gravarna
är som en gammal medeltida altartavla. Det krävs en förmåga att
tolka det underliggande buskapet. Allt spelar roll. Alla detaljer har
en bakomliggande tanke. Det gäller varje växt, varje form, varje
färg. Även valet av stenmaterial betyder något.
Eftersom
Sempervivum betyder "alltid levande" är den förstås
en given växtkandidat i en gravplantering. Den heliga treenigheten
symboliseras av växter med triss i blad som klöver, blåsippa,
jordgubbe samt fingerörter. Narcisser predikar uppståndelse medan
iris, akleja och lilja är Jungfru Marias blommor.
Vitt
är oskuldens och renhetens färg. Grönt symboliserar hoppet, blått
står för trohet medan rött förstås förmedlar kärlek. Lila
associeras med andlighet, tro och kyrkan, vilket gör den till ett
givet färgval för präst- och nunnegravar.
Hög kompetens ett krav
Säsongsplanteringarna
byts ut tre gånger per säsong. Ett vårflor, ett sommararrangemang
och en höst- och vinterplantering. Det ställer förstås höga krav
på utföraren. I Tyskland kan man anlita
företag för anläggning och skötsel av sin grav och man är inte
bara hänvisad till den aktuella kyrkogårdsförvaltningen på
platsen.
Att
vara kyrkogårdsträdgårdsmästare i Tyskland är ett helt eget
yrke, med tre års lärlingsutbildning på ett företag och viss tid
på särskilda utbildningscentra. Man antas som lärling av företaget
i fråga som betalar lön och förstås har kostnader för att
utbilda lärlingen. Det säger sig självt att företagen är noga
med vilka de väljer ut och satsar på.
En säljbar produkt
Det
spelar förstås också roll för kvaliteten att gravplanteringar är
en produkt som man kan sälja och få betalt för. För medan
parkskötsel i allmänhet bara innebär en direkt kostnad för
kommunen, även om det kanske i slutändan genererar ett plus på
stadens trivselkonto om parkerna är vackra, så kan
kyrkogårdsförvaltningar och gravskötselföretag få direkta
intäkter för sitt arbete. Det blir ju svårt för företaget att
motivera kostnaden för kunden om inte graven
sköts. Detta ger förstås andra möjligheter att anställa
dyrare men kvalificerad personal med särskild kompetens, istället
för att kanske få nöja sig med skoltrötta ungdomar som valde
parkjobb som sista sommarjobbsalternativ.
Vårdas eller vanvårdas
Med
de tyska utställningsgravarna i färskt minne är det lätt att bli
beklämd när man på kyrkogårdarna hemmavid betraktar de
gravplanteringar som märkts upp med skylten "vårdas av
kyrkorådet". Först och främst över de grilliga
sommarblomsplanteringarna i hiskeliga färgkombinationer, där
principen verkar vara att på måfå ta en planta av varje sort och
varje färg. En röd begonia, en gul tagetes, blå lobelia och
silverek - klart! Men antalet plantor är sällan heller
dimensionerat för att verkligen täcka ytan. Ofta lämnas hälften
av ytan oplanterad med öppen bar jord mellan plantorna. Det
sammantagna intrycket blir därmed ynkligt, och som
marknadsföring gentemot eventuella potentiella nya kunder direkt
urusel.
Många enskilt vackra gravplanteringar kan sammantaget dock bli lite för färggrant. |
Det
betyder inte att alla tyska gravvårdar per automatik är
snygga. Det finns skrikiga kombinationer som skär i ögonen även
här. Det är särskilt den kakafoni som uppstår genom den
massverkan som de många tätt belägna gravarna utgör tillsammans
som kan kännas lite för hysterisk och påträngande. Särskilt för
en lappländsk själ som är van vid den stilla skogskyrkogården i
Ammarnäs med sina mossbäddar, hönsbärsmattor, lingonris och
björkar. Där kan man faktiskt även få syn på en liten hare som
skyggt tittar fram intill en gravsten. Då känns det verkligen som
om kyrkogården är ett vilorum för alla, en plats mitt i stadens
oväsen för stressade själar att pusta ut. Liksom för en och annan
hare. Men för honom kanske blomsterutsmyckningens skönhet
inte är det allena saliggörande, utan snarare ätbarheten...
Lästips:
Med tanke på att döden är något som vi alla helt säkert en dag kommer att möta, både vi själva och som anhöriga, så finns det märkligt nog inte en enda svensk bok om plantering och utsmyckning av gravar. På tyska finns det däremot massor av titlar, allt från lättläst populärlitteratur till avancerade fackböcker. Hos Ulmer Verlag hittar man många av dem, under sökordet Grabgestaltung. Så när kommer den första svenska boken?www.ulmer.de
Restips:
Besök gravvårdsutställningen på en av alla länsvis arrangerade LaGa, Landesgartenschau, eller en nationell BuGa, eller sikta mot nästa internationella IGA 2027! På webben finns massor av information om arrangemangen. Här är några länkar:https://www.buga2019.de/de/index.phphttps://www.kamp-lintfort2020.de/www.metropole.ruhr/kultur-leben/iga-2027-ruhrgebiet/
Kommentarer
Skicka en kommentar