Inlägg

Visar inlägg med etiketten rosor

En trädgårdsvallfärd, etapp 19: Rosenlunds Rosarium

Bild
Från Nässjö är det inte långt till Rosenlunds Rosarium i Jönköping. Vi har vissa problem att hitta dit, irrar runt ishallen ett tag, men lyckas till slut. Oj, så snyggt, utbrister jag redan utanför. Staketet består av nedgrävda timmerstammar i rakryggad parad och olika höjder. Ytterkanten av rosariet avgränsas av en rustik klätterställning av råbarkat timmer. Den här karaktären skulle definitivt platsa i Lappland! Stöttorna går tvärsöver varandra i ett vackert zigzag-mönster, jag får en känsla av gotisk kyrkarkitektur av de stolt uppåtsträvande pelarna. Direkt vid ingången stöter vi på ett kvarter med hitterosor. Vi är förstås nyfikna på vad vår rosinventeringskollega Björn har hittat i sitt område. Många gallicor, men även några pimpineller, och andra rosgrupper. Inne i rosariet blommar fortfarande en hel del rosor, och det finns många vackra nypon att beskåda. Men här finns också perennplanteringar, eleganta bänkar med kul utformning, snygga rostiga klätterställningar för klemati...

En trädgårdsvallfärd, etapp 12: Wilhelmshöhe i Kassel

Bild
Hemresan har börjat, men vi har många planerade stopp på vägen. Vi börjar i Kassel, med Park Wilhelmshöhe. Själva slottet är gigantiskt, och dessutom beläget på en bergssluttning med utsikt ner mot staden. Inte bara det – en milslång siktaxel löper från den jättelika Herkulesstatyn högst uppe på berget genom slottet rätt ner i staden. Nivåskillnaden är 314 meter... En sanslös vy! Eftersom hela parken omfattar 2,4 km² (!) inriktar vi oss snabbt på delen kring slottet. Wilhemshöhe är framför allt en engelsk landskapspark, med slingrande gångvägar över mjuka kullar; åar, vattenfall, fontäner och sjöar; tempel, ruiner och statyer; och grupper av majestätiska träd kombinerat med buskar, alla med olika karaktärer och färger. Soliga öppna ytor med gräsmattor avlöses av dungar med silat ljus genom bladverket. Det är otroligt vackert, särskilt nu när höstfärgerna förvandlar skogen. Gyllengult och brons i kontrast till benvedens knallrosa och lönnarnas blodröda, medan stillsamma granar i mör...

En trädgårdsvallfärd, etapp 10: Aachen

Bild
Efter några dagar hos svärföräldrarna i Köln beger vi oss till Aachen, nära gränsen till Holland och Belgien. Vi strosar runt i stan, och i ett hörn utanför Domen hittar vi Karl den Stores örtagård, som vi lämnar med åbroddsdoft på fingrarna. Men inne i Domen är det stökigt med den ena skolklassen efter den andra. Jag flyr därifrån, in till shopen i stället och hittar en kulturhistorisk bok om rosor samt en bok om produkter från kloster, allt från öl, vin och likör till salvor, ostar och choklad. Den blir en perfekt present till Birgittasystrarna. En rosenkrans av hematit slinker också med. På kvällen besöker vi Rosensällskapet i Aachen. Vi är inbjudna att hålla ett föredrag om rosor i Lappland. För dem blir det en exotisk utflykt i ord, bild och ton. Förutom rosor bjuder vi också på ett bildspel med vinterbilder, som gör stor succé. Utomlands har Lappland en spännande klang, och det är nog få som kunde tänka sig att rosor växer hos oss. De närvarande fann det mycket fascinerande. Oc...

En trädgårdsvallfärd, etapp 8: Fredriksdal

Bild
Nästa dag behöver vi bara tillryggalägga några fattiga mil för att nå dagens mål: Fredriksdals rosarium. Allt ligger ju granne med varandra här nere. Vi har med oss några hitterosor från Lappland som ska lämnas till POM:s provodling. Det är med ängsligt hjärta jag lämnar ifrån mig dem, hoppas nu att de sköter sig ordentligt och överlever Skånes bistra vinterklimat! Jag gör en liten nyponstudie. Här har pimpinellrosen ’Poppius’ röda nypon, hos oss blir de alltid bruna (en sanning med modifikation, för när jag kommer hem har ’Poppius’ i år fått röda nypon även här!) Och ska ’Hansa’ verkligen ha nypon? Igelkottsrosens nypon gör verkligen skäl för namnet, och med sina ca 7 cm långa nypon vin ner Rosa holodonta storlekstävlan. Sen blir jag plötsligt trött. Trädgårdsöverdos igen! På vägen till caféet noterar jag de vackra rundlarna i gruset med lavendel och verbena. Enkelt, snyggt och väldoftande.  En stunds vila med en cappucino och croissant får kroppen att piggna till så pass at...

En trädgårdsvallfärd, etapp 4: Trädgårdsföreningen i Göteborg

Bild
Nästa dag ägnas åt Göteborgs Lustgårdar, med start i Trädgårdsföreningen. Jag är glad att vi besöker utställningen först nu, strax innan avslutningen, för vi får se trädgårdar som hunnit utveckla sin fulla prakt. Jag fastnar naturligtvis för ”Den sjunkna trädgården” – purpur är min färg! Många av mina favoritväxter finns med: alunrot, pimpinell, daggkåpa, blodnäva; och grått bladverk som elegant väver ihop purpur med vitt och rosa. Systemet med plantering i två hyllplan gillar jag också, liksom klematis som klättrar på vajrar. Snyggt! Snygg är också Piet Oudolfs rosrabatt , fast det är de Oudolfska drömperennerna som märks tydligare än rosorna. Skirheten gör sig faktiskt ännu bättre på bild än i verkligheten. Konstigt att jag här tycker att den orange röllekan gifter sig riktigt bra med rosalila solhattar – en kombination jag aldrig i livet skulle göra hemma... Jag gillar verkligen Ulf Nordfjells rosenpark (bild högst upp), där gammaldags rosor fått sällskap av perenner i ...

En trädgårdsvallfärd, etapp 3: Ros-Eva i Alingsås

Bild
Vi hälsar på en roskompis, Eva i Alingsås, och besöker hennes mysiga stugträdgård med massor av rosor, såväl levande som på tapeter, koppar, dukar, stövlar...  Stugan ligger mjukt inbäddad i rosor, och utsikten över sjön är härlig. Självklart bjuder hon på en gudomligt god nyponparfait till efterrätt och nyponmos på brödet - en rosentusiast ända ut i fingertopparna! Evas recept på nyponmos Rensa nyponen från foderblad och fnas. Koka nyponen mjuka i lite vatten. Passera nyponen genom en sil eller i en passervagga. Blanda moset med socker efter tycke och smak. Renset i silen/vaggan kan man lägga på ett bakplåtspapper på en plåt, och rosta i ugnen på låg värme tills det är helt torrt. Det kan sedan användas som det är till te eller blandas med annat te. Bra mot förkylning och värk.

'Mina' – den andra terosen från lappmarken!

Bild
Krukrosen 'Anna-Sofia' väckte stor uppmärksamhet när den lämnades in till Rosuppropet – döm om vår förvåning när ytterligare en krukväxtodlad gammal teros dök upp från lappmarken, och den dessutom visade sig vara en helt annan sort! Mina-rosen liknar 'Anna-Sofia' , men färgen på Mina är starkare rosa, blombotten är avlång och har liksom en avsmalnande hals mot grenen. Anna-Sofia är blekare, mer porslinsrosa som bleknar till vitt, och blombotten är rund. Skillnader i växtsätt och blomma på Anna-Sofia och Mina Mina-rosen har ett mera upprätt växtsätt, Anna-Sofia är vekare, och Mina verkar också vara något friskare. Hon är dock svårare att ta sticklingar av. Blombotten på Anna-Sofia och Mina Ursprungligen härstammar rosen från från Mina (Vilhelmina) Bjurén i Orrträsket, Gunnarn. Mina var född 1876 och dog 1951. Hon hade kommit som piga från Sorseletrakten, men bodde vid sin död hos dottern Julia Granberg i Gunnarn. Att rosen vandrat runt på många vägar i lappmarke...

'Anna-Sofia' – en frostkänslig teros hittad i fjällvärlden!

Bild
Bland alla märkliga och oväntade fynd som vi gjorde under rosinventeringen i lappmarken, så var nog 'Anna-Sofia' den allra häftigaste rosenrariteten! Denna ros lämnades in till Rosuppropet 2006 av den välkände trädgårdsamatören Bo G Önell i Skarvsjöby, Storuman. Fyrtio år tidigare hade han fått ett skott av denna mycket speciella ros, som han vårdat ömt sedan dess men aldrig haft ett sortnamn på. Han upptäckte snabbt att rosen inte går att odla på friland, utan endast kan användas som krukväxt med frostfri vinterförvaring. Om sommaren kan den dock få vara utomhus, även här i zon halv 8. Bo G Önell överlämnar rosen 'Anna-Sofia' till oss och POM Rosen kom ursprungligen från Anna-Sofia Vestman som bodde på gården Nymyrliden nära Skarvsjöby , mitt ute i den lappländska fjällvärlden och inte många stenkast från närmaste fjäll. Men hur rosen hittat vägen dit är en sann gåta. Var det kanske någon besökare som hade med sig rosen som present till Anna-Sofia på en högtidsdag? Va...

'Frösö' – en vanlig enkel pimpinell som var ovanlig!

Bild
Hoppsan, tänkte vi när resultaten från rosinventeringen presenterades i boken Rosarvet i nationella genbanken. Den där vanliga enkla pimpinellrosen som vi hämtat rotskott av från grannen, och som vi mest av en tillfällighet lämnade in tillsammans med en massa andra, mer spännande rosor – den visade sig vara en egen sort, med ursprung från Jämtland! Den utmärker sig gentemot ”vanlig” pimpinellros genom glandelhår på blomskaft, blombotten, foderblad och nypon. Och dessvärre genom sin benägenhet att drabbas av rosrost... Svampsjukdomar är annars ovanligt i lappländska rosenträdgårdar, och det var en plåga som vi inte hade i trädgården innan 'Frösö' kom hit, och väldigt gärna hade sluppit. Helst skulle vi nog förpassa den till de sälla rosmarkerna, men vad gör man när rosen visat sig vara en egen sort och fått ett speciellt sortnamn... #rosarvet #rosarvetinorr #rosinventeringen #rosuppropet #pom #landskapsrosor #frösö

'Allan Carlssons Gula' – det unika undantaget från undantagen i norr!

Bild
Gula rosor med äldre odlingshistoria hörde till undantagen i vår rosinventering här i nordligaste norr, trots att dessa gulrosor i Foetida-gruppen egentligen är härdiga i zon 6-7. Bara ett fåtal fynd av redan kända gamla sorter som 'Harison's Yellow' (kallas även Yellow Rose of Texas) och 'Williams' Double Yellow' registrerades. Men så var det då det där unika undantaget från undantagen - den gula ros som nu officiellt heter 'Allan Carlssons Gula'. Namnet har den fått efter den kände trädgårdskonsulenten som skrev standardverket Trädgård i norr, som länge var den enda bok om odling i Norrland som funnits tillgänglig, som utkom i många upplagor och än idag står i mångas norrländska odlares bokhyllor. Jämfört med 'Harison's Yellow' med sina fyllda bollformade blommor och blombotten med glandelhår, så har 'Allan Carlssons Gula' färre kronblad, blomman är öppnare och mer skålformad eller flat, och knopparna är kala. På 'Williams...

2 vanligaste rosorna i Svealand = 2 ovanliga i Lappland

Bild
Medan rosinventeringen och Kom-och-Visa-dagarna i Svealand och Götaland formligen översvämmades av 2 sorters rosor, hörde samma 2 rosor till undantagen i Norrlandslänen. I södern visade sig var och varannan ros vara antingen 'Agatha' eller den som hittills felaktigt gått under namnet ”Minette”. Båda är typiska ”mormorsrosor”, mycket älskade, ärvda vidare till nya generationer och därmed spridda överallt. Ja, utom längst i norr då. Vilket är lite dumt, för utifrån de fynd som ändå gjordes här kan vi konstatera att båda två funkar ganska hyfsat även i zon 6-7, och alltså borde planteras på fler ställen även långt upp i norr. Minette som blev 'Belle Cathérine' Få rosor har haft och givits så många fel namn som Minette. Den har kallats ”svearnas ros” med ett inbillat nordiskt ursprung – det var fel. Minette var inte heller rätt. Den har också förts till fel rosgrupp – den är inte en Alba-ros, utan genom DNA-profilen kan den nu föras till Damascena-gruppen. Efter en lååååång...

Klätterkanelrosen i Lycksele!

Bild
Den fyllda formen av kanelrosen (Rosa majalis) ser lite ut som en rufsig nejlika (fast nejlikros är det etablerade svenska namnet på en helt annan ros, nämligen F.J. Grootendorst i rugosa-gruppen). Kronbladen är fransiga, och doften medelstark och kryddig. Hos vissa former är ett gulgrön litet öga synligt i mitten av blomman. Nypon bildas mycket sällan på den fyllda formen. I övriga karaktärer är den fyllda formen helt lik den vanliga vilda arten, och den är precis lika förnöjsam och lättodlad i tufft klimat. Via rosinventeringarna har flera olika kloner hittats, såväl låg- som högväxande, med mer eller mindre tätt packade kronblad. De går hittills oftast gått under de allmänna beteckningarna 'Plena' eller 'Foecundissima', men POM:s undersökningar har kunnat särskilja flera unika sorter som nu fått egna namn. I handeln har sedan tidigare sorten 'Lövhult' lanserats, som är en av hitterosorna som ingår i plantskolornas satsning på Grönt Kulturarv. Sorten som kall...

Kanelrosfyndet från Krångfors

Bild
Kanelrosen kan man hitta vildväxande, ofta längs bäckar och skogsbryn. Men i norr har kanelrosen ofta lyfts in i trädgårdsrummet, kanske för att det var den enda ros som funnits att tillgå i tuffa odlingszoner som fjälltrakternas zon 8.  Blomman kan variera i färgen , från blekt rosa till starkt rosa med en dragning åt violett, blomdoften är medelstark och lätt kryddig. Bladen är matta, långsmala och blågröna. Nyponen små, runda och röda.  I kultur är kanelrosen känd sedan före 1600-talet , och den omnämns av Olof Rudbeck d.ä. Det vetenskapliga namnet är Rosa majalis . Ett tidigare, numera felanvänt, vetenskapligt namn var Rosa cinnamomea , vilket liksom det svenska namnet kanelros kommer sig av de kanelbruna grenarna. Ett annat kännetecken är de parvisa klotaggarna som sitter vid bladfästena. Kanelrosen är extra intressant då den ibland korsat sig med vresros och därigenom frambringat många av de spännande hybrider som vi fann under rosinventeringen här i norr, som t.ex. 'Ör...

'Hansa' – välkänd, vacker och väldoftande rosentuffing!

Bild
Sorten 'Hansa' är inte okänd, tvärtom en välkänd och mycket odlad ros, framför allt i höga odlingszoner, men också i andra tuffa miljöer som asfaltsdjungler. Inte så konstigt, för det är en ros som har många kvaliteter: härdig och kraftigväxande med stora, tätt fyllda purpurröda och väldoftande blommor, den är frisk och har ett vackert mörkgrönt bladverk. Alltså en superros för zon 6-8! Tack vare dess ursprung i rugosa-gruppen hör den till det fåtal härdiga rosor som inte är engångsblommande, utan blommar kontinuerligt ända fram till frosten. Jämfört med andra, liknande sorter utvecklar 'Hansa' inte så många nypon. De starkt, kryddigt doftande blommorna är utmärkta till rosensaft, rosenlikör och att torka till te. Exemplaret i genbanken kommer från Avaträsk utanför Dorotea i södra Lappland. Där har den växt vid föräldrahemmet hos Ann-Gerd Musall. Hennes föräldrar hämtade rosen 1947 när de var ute på en cykelsemester till Hörnefors. En nätt liten cykeltur på 24 mil - e...

Söta pimpinellrosen var jämtländsk!

Bild
Söt som en marsipanros var den, rosen på Timmervägen i Lycksele. Vi hade kallats dit för ett hemma-hos-ros-besök av den nuvarande husägaren Maud för att titta på en gammal okänd ros som växte på flera ställen på tomten. Vi kunde avgöra att det inte rörde sig om någon av de vanliga rosa pimpinellrosorna. 'Poppius' har mycket skarpare ceriserosa färg, och 'Husmoder' har mycket mindre blommor. Därmed var saken avgjord – den här rosen måste beskrivas noga och rotskott skickas in till POM! Här bodde tidigare Alice Lundberg , som var mycket trädgårdsintresserad. Tillsammans med maken Helge och brodern med fru gjorde hon i slutet av 1940-talet en resa till föräldrahemmet i jämtländska Nyby öster om Lit. Med hem följde denna ros. På tomten finns flera andra intressanta växter, bl.a. en rosa syren med trädgrova stammar. Nu har POM:s undersökningar visat att det är en egen, unik sort, med 'Poppius' som den ena föräldern. Vårt arbetsnamn ”Timmervägsrosen” har ersa...