Trädgårdsambassadören

Med deadlines för flera trädgårdsartiklar samtidigt, var det väl inte så konstigt att bokstäverna jagade mig ända in i sömnen. Där formerade de sig till min drömartikel. För under alla år som trädgårdsskribent har jag intensivt önskat att en enda gång få göra en tvärsom-artikel. En som radikalt vände upp och ner på perspektivet att det skulle vara svårt att odla i Lappland och så fördelaktigt i Skåne. Nu blev alltså min omvända intervju verklighet.   När odlingen blir en halkig mardröm... Medförande block, penna och kamera befann jag mig stående utanför en trädgård, som på skånskt manér dolde sig för inblickar genom höga häckar mot gatan samt ett plank. Jag ringde på, och en dörr i planket öppnades. Intervjuoffret visade sig vara Eva, en odlarkompis från Lappmarkens trädgårdssällskap. Hon viftade med grilltången hon hade i handen.    - Akta dig så att du inte halkar på slemmet, sade hon och knep bistert en mördarsnigel med tången. - Huvvaligen, rös

Kombinationen av ett avsnitt Gardeners' World, en episod av Morden i Midsomer, en kopp pepparmintste mot begynnande huvudvärk, samt sjungande av det birgittinska completoriet, kvällsbönen, innan sänggående, visade sig bli mycket vådlig. Jag hamnade i en bisarr mardröm.    Julros, Helleborus niger foto&copyright Reginald Scholz Jag befann mig utanför en kvadratformad örtagård, omgiven av ett staket med kastanjekäppar. Istället för en traditionell korsgång gick gångarna här från hörn till hörn i ett kryss. I triangelkvarteren växte örter av olika slag, och en doft av pepparmint hälsade mig välkommen när jag öppnade grinden med skylten Trädgårdsapotek , och steg in. Medan jag väntade i kön, lyssnade jag skamlöst på de andra kundernas önskemål. En gubbe led av envis hosta, och biträdet hämtade kvistar av timjan för ett hostdämpande te. En tant klagade över uppkördhet i buken, och fick fänkålsfrön mot detta. Till slut blev det min tur och då infann sig en ny

Det är något märkligt med växthus. För tvärtemot vad ordet tydligt utlovar, så är upplevelsen av byggnaden ifråga snarare att den krymper.  Man tycker alltid att man tar till när man bygger det. Gärna några kvadrat­meter extra med plats för att odla, arbeta och umgås. Och första säsongen känns växthuset ännu luftigt och stort. Men redan nästa vår känns det trångt och snävt. Kanske är det fukten som gör att det krymper? Som tröjor i tvätten. Man borde egentligen vända sig till Allmänna reklamationsnämnden och klaga. Att helt vara utan växthus är dock ännu värre. Det var vi under två odlingssäsonger och det var förfärligt. Odlar man i zon 7 så är ett växthus fullständigt oumbärligt för att kunna få tomater, gurkor, chili och meloner att frodas och ge skörd. Nattemperaturerna i Lappland sänker sig ofta under 10 grader, och det är sällan värmeälskande tropikväxter tycker att livet är stenkul då. Min husman hade ett självbyggt växthus när jag kom inflyttande m