Krönika - Inte utan växthus

Det är något märkligt med växthus. För tvärtemot vad ordet tydligt utlovar, så är upplevelsen av byggnaden ifråga snarare att den krymper. 

Man tycker alltid att man tar till när man bygger det. Gärna några kvadrat­meter extra med plats för att odla, arbeta och umgås. Och första säsongen känns växthuset ännu luftigt och stort. Men redan nästa vår känns det trångt och snävt. Kanske är det fukten som gör att det krymper? Som tröjor i tvätten. Man borde egentligen vända sig till Allmänna reklamationsnämnden och klaga.

Att helt vara utan växthus är dock ännu värre. Det var vi under två odlingssäsonger och det var förfärligt. Odlar man i zon 7 så är ett växthus fullständigt oumbärligt för att kunna få tomater, gurkor, chili och meloner att frodas och ge skörd. Nattemperaturerna i Lappland sänker sig ofta under 10 grader, och det är sällan värmeälskande tropikväxter tycker att livet är stenkul då.

Min husman hade ett självbyggt växthus när jag kom inflyttande med min sekatör. Delvis bestod det av gamla fönster, delvis av byggplast. Det var lite glest - eller välventilerat kanske man skulle säga. Det låg i en sluttning med en stenmur som rygg. Den bidrog till att jämna ut klimatet, eftersom den värmdes upp under dagen och avgav den uppsamlade värmen under natten. I muren bodde möss och ormar, men tomater, bönor och faktiskt även majs frodades.

När vi nu var två odlande människor på gården uppstod snabbt behovet av ännu ett växthus. Det byggdes på sydsidan av den gamla lagården med den tidigare gödselplattan som golv, och bestod av en trästomme över vilken våder av byggplast spändes fast. Växthuset var så pass högt i tak att vi kunde odla störbönor där. Två träramar bottnades med presenningar och fylldes med grus. I dessa bäddar ställdes krukor och säckar med plantor. Tack vare bäddarna var det lätt att vattna och hålla en jämn fuktighet. Plasten plockades ner på vintern så att bara stommen stod kvar. Det brukade aldrig bli några snöras från taket, snön töade bara sakta bort. Utom ett år. Det blev kaffeved av växthusstommen.

Så var vi alltså växthuslösa i två år. Men nu skulle vi minsann ha ett rejält växthus med aluminiumprofiler och isolerplastskivor! Ett självklart val då plasten har ett högre isolervärde än glas, vilket är av stor betydelse i lappländskt klimat där varje extra plusgrad har betydelse. Just den här modellen var då den enda med plastskivor med två breda kanaler, vilket gav en mix av god genomsiktlighet och bra isolerförmåga.

Men. Inte nog med att monteringsanvisningen var katastrofalt undermålig och uppvisade direkta felaktig­heter. Värre var när stormen Hilde med ursinnig kraft avslöjade bristerna hos gummilisterna som skulle hålla skivorna på plats. Numera har de plåster och jag räds varje storm.

När sedan de 25 jättestora kvadraten på det sedvanliga viset hade krympt ihop, och husmannen dessutom ville genomföra sin idé med ett uppvärmningssystem i form av en nedgrävd vattentank, som tar tillvara på överskottselen från solanläggningen under en tid då den inte behövs för uppvärmning av huset, men där extra värme definitivt skulle vara en tillgång i växthuset för att höja natttemperaturen – ja, då återstod inget annat än bygga ut. Vi mätte ut de tre meter tillbyggnad vi hade tänkt oss. Tittade. Och mätte raskt ut fyra meter till. Enligt devisen: tänk inte stort, tänk jättestort.

Husman ingenjören ritade och filade på konstruktionen. Men en oväntat klok anmärkning från min sida gällande en detalj på taket räddade nog hela bygget. Jag är rätt mallig över mitt bidrag till växthusets därigenom förhoppningsvis förlängda levene. Stommen byggdes av gårdsvuxna och hemsågade träd, i vilken de nya isolerplastskivorna är fastskruvade som berget. Träet laserades i brunt så att det passar till det fulgula huset. Nu återstår att se om försöket med att tänja ut odlingssäsongen tack vare värmetanken fungerar som vi har tänkt. Att även detta växthus kommer att krympa håller vi för osannolikt. I alla fall just nu.

Krönikan har tidigare varit publicerad i tidningen Hemträdgården nr 1 2017

Prenumerera på tidningen via denna länk: 

http://www.tradgard.org/tidningen/bli_medlem.asp