Artikel: Fångad av en stormhatt, del 1

Vad vore våra trädgårdar utan stormhattar, denna oumbärliga perenn och ståtliga sensommarblommare? Men den som trodde att stormhattar alltid är blå, får nu chansen att vidga vyerna. I min trädgård huserar omkring tjugo olika stormhattar med skilda karaktärer. Här presenterar jag mitt stormhattsgalleri. *

Aconitum anthora, gul stormhatt
Foto&copyright Reginald Scholz

Stormhatten är likt en prydlig herreman som med en naturlig charm och hövligt uppträdande gör honom lämplig för såväl otämjda vildmarksträdgårdar som formella rosenparker. Han bildar en stilig kombo med kvanne, flox, älggräs, stjärnflocka, prydnadsgräs, ormbunkar och rallarrosor, och han är tillsammans med den lika rakryggade riddarsporren rosens ständige kavaljer.

Att stormhattar bara skulle vara blå - glöm det. Färgvariationen är betydligt större än så. Det finns rosa, vita, gula, vinröda och blåvita arter och sorter. Man räknar med mer än 300 arter. De är hemma­hörande på norra halvklotet, och man hittar dem ofta vildväxande i bergstrakter. Dess naturliga växtplats är i skogsbryn, vid dikeskanter och bäckar, vilket ger en tydlig vink om att stormhattar gillar en näringsrik och fuktighetshållande jord, gärna också lite svalare om fötterna, och en plats i halvskugga till sol. Marktäckning med gräsklipp och toppdressing med lövkompost är alltså mycket uppskattat om man nu råkar vara en stormhatt.

Fjällängskänsla med fjällkvanne och sydstormhatt, Aconitum lycoctonum ssp neapolitanum
 Foto&copyright Reginald Scholz

Krig och död

Stormhattens vetenskapliga släktnamn är Aconitum, som är grekiska och betyder oövervinnerlig. En passande beskrivning för denna storväxta hjälmprydda rabattkämpe. Stormhatt liksom tyskans järnhatt, Eisenhut, syftar förstås till dess krigiska utseende medan det traditionella svenska namnet Häst och vagn hänvisar till blommans utseende i liggande ställning med hjälmen borttagen.

Stormhatten tillhör familjen ranunkelväxter och alla växtdelar är mycket giftiga. Den har använts för att förgifta såväl drycker som pilar, liksom att döda vargar med, vilket det engelska namnet Wolfsbane tydligt anknyter till.

Mycket vill ha mer

Plantorna är lätta att dela och föröka, vilket man enklast gör på våren. Genom delning är man också helt säker på att alla plantor är identiska, vilket inte alltid är fallet med fröer. Det är klokt att använda handskar när man hanterar rötter och frön med tanke på giftigheten.

Frösådd är lite kinkigare, eftersom fröna behöver utsättas för en rejäl kylperiod för att gro. Bästa sättet är att så dem direkt på hösten när fröna är färska, och låta krukorna stå ute under snön. Numera hittar jag spontana frösådder av slingerstormhatten i rabatterna. De väljer sina partners med stor omsorg. Rätt vad det är upptäcker jag vinröda hjälmar som valsar runt i en Rugspin-ros eller tar en svängom i Brekkavidet. Jag låter dem få fortsätta att vara kombosar. På det viset slipper jag ju själv leta efter ett bra växtstöd.

Aconitum 'Red Wine', slingerstormhatt
 Foto&copyright Reginald Scholz

Stöd i livet

För på grund av sin höjd behövs rejäla stödpinnar till de flesta stormhattar. Jag letar fortfarande förgäves efter förlängningsbara teleskopkäppar men än har ingen redskapstillverkare fattat behovet. För när stormhattarna sprintar mot himlen och passerat 2,5 meters höjd, då är det inte lätt att hinna byta låga pinnar mot mellanhöga till jättehöga. Snårskogen av pinnar och trådar blir inte heller särskilt snygg. Ett annat sätt att stötta bjässarna är därför att plantera dem mellan robusta rosenbuskar. Då får de ståtliga herrarna ett ljuvt och behagligt stöd i livet.

Stormhattar är normalt sett friska växter. Men de kan drabbas av svarta löss som är svåra att få bukt med. Här behövs ofta en upprepad långtidsbehandling med såpsprit för att få effekt. Mjöldagg kan också förekomma på torra växtplatser.

Mitt Aconitek

Mitt trädgårdsliv vore sannerligen en veritabel öken utan stormhattar. Och en lappländsk trädgård utan denna oumbär­liga perenn och ståtliga sensommarblommare är fullständigt otänkbar. I min egen trädgård huserar en samling av omkring tjugo olika stormhattar med skilda karaktärer. Låt mig nu få presentera mitt stormhattsgalleri - mitt Aconitek!

Aconitum 'White Wine', pärlemorstormhatt
 Foto&copyright Reginald Scholz

Pärlemor, kandelaber & snövitsstormare

Ett av våra nyaste stormhattsfynd är Aconitum 'White Wine', Aconitum hemsleyanum 'White Wine' eller rätt och slätt Aconitum sp HeHeHe, efter hittemännen Henrik Sjöman, Henning Pettersson och Henrik Zetterlund som fann denna i Shaanxi, Kina.

Det är en slingrande stormhatt, som i trådarna i vår baldakin har uppnått åtminstone 2 meter. Blommorna har en spännande skiftning. Från närmast helt vit till en ton som drar åt gulrosa. De verkar nästan påverkas av temperaturen. När det är kyligare blir de mera rosa. Vi har två plantor, där den ena har ett något mörkare friskt grönt bladverk och rödare stjälkar. Den hoppas vi kommer att ge moget frö framöver, för vidare förökning. Frökapslarna är också dekorativa, de är små och spretar ut som en stjärna. Pärlemorstormhatt tycker jag skulle vara ett passande svenskt namn.

Aconitum orientale, kandelaberstormhatt
Foto&copyright Reginald Scholz

Aconitum orientale är en ursnygg stormhatt med rent vita, långsmala hjälmar. Blomstänglarna höjer sig upp ur det frodiga bladverket som växer som en krans nertill, ett växtsätt som får den att likna vår vildväxande nordiska stormhatt. Men den här får massor av bågformade uppåtböjda sidoskott på stängeln med klungor av vita blommor vilket får den att se ut som en kandelaber med strålande ljus. Jag har därför gett den namnet kandelaberstormhatt.

Aconitum napellus var album 'Adak'
Foto&copyright Reginald Scholz

Utanför Adak i Malå fann vi en vacker vit variant av trädgårdsstormhatt, Aconitum napellus var album 'Adak'. Den kommer ursprungligen från Håptjärnslidens skolträdgård, en makalös anläggning som påbörjades 1939 av magister Goës, som förvandlade vildmark till en renässansträdgård. Hans syfte var att lära skolbarnen praktisk odling men också att använda trädgården som skolsal där barnen bl.a. fick måla av växter.

Just den här varianten har ovanligt rent vita blommor, nästan åt limegrönt. Vilket kan jämföras med en annan vit träd­gårdsstormhatt vi har som går åt trist smutsbruntgrått. Då är det allt väldigt mycket snyggare med en snövitstormare i rabatten!

Aconitum anthora, gul stormhatt
Foto&copyright Reginald Scholz

En känsla av månsken

Hos gul stormhatt, Aconitum anthora, är hjälmarna knubbigt trinda och behagligt gula med en dragning åt lime. Bladverket är skirt finflikigt, nästan som dill. Den brukar inte bli lika hög som många andra, den håller sig omkring metern. 

 

Aconitum krylovii, svavelstormhatt
Foto&copyright Mariana Mattsson

Aconitum krylovii, svavelstormhatt, är en blekgul liten raring som hör till de behändiga låga sorterna, ca 60 cm. Att den har sitt ursprung i Sibirien gör ju verkligen inte saken sämre.

Aconitum 'Ivorine', elfenbensstormhatt
Foto&copyright Reginald Scholz

En annan gulvit sort som också hör till de lägre sorterna är A. 'Ivorine', som på svenska kallas för elfenbensstormhatt. Även den håller sig kring 60 cm.

Aconitum lycoctonum ssp neapolitanum, sydstormhatt
Foto&copyright Reginald Scholz

Syditalienskt & nordiskt

Sydstormhatten, Aconitum lycoctonum ssp neapolitanum, är den italienska kusinen till vår nordiska stormhatt med svalt ljusgula långsmala hjälmar. Väldigt snygg och lätt att kombinera andra växter med. Lila och blått är en bra kombo.

Aconitum lycoctonum ssp septentrionale, nordisk stormhatt
Foto&copyright Reginald Scholz

Och vad vore våra lappländska fjällängar utan den nordiska stormhatten, Aconitum lycoctonum ssp septentrionale? Rakt intet. I början av juli står denna frodiga och pampiga stormhatt i fuktiga diken och blommar med sina långsmala violetta hjälmar. Bjud in denna försynta vildmarkshjälte till din trädgård, för det är den värd! Den är den tidigaste att blomma av stormhattarna.

Aconitum napellus, äkta stormhatt
Foto&copyright Reginald Scholz

Himmelsblå, bayernblå, brokblå

Det vanliga kan faktiskt också vara helt underbart. Rakryggade, högväxta och blåaste marinblå står den äkta stormhatten, Aconitum napellus, som stiliga hjälmprydda gossar i rabatten och agerar kavaljerer till våra rosenbuskar som skänker dem stöd med sina taggiga grenar. En ljuvlig kombo.

Aconitum x cammarum 'Bicolor', blåvit stormhatt
Foto&copyright Reginald Scholz

Aconitum x cammarum 'Bicolor', blåvit stormhatt, är också den en vanlig gammal goding. En älskad torpväxt som ofta håller sig kvar långt efter det att folk och hus försvunnit - de lättskötta är sannerligen värda all vår uppskattning. På tyska kallas den för Bayern-Eisenhut, efter den bayerska blåvitrutiga flaggan.

Aconitum variegatum, brokig stormhatt
Foto&copyright Reginald Scholz

Brokig stormhatt, A. variegatum, upplevs också som blåvit men har inte lika tydligt avgränsade färgfält utan är mera ådrad.

Aconitum stoloniferum
Foto&copyright Reginald Scholz

Enfärgat kungsblå och enormt stora hjälmar har A. stoloniferum, precis som biskopsmössestormhatten, A. episcopale. Blå är även den japanska stormhatten, A. japonicum, men den hör till de lägre arterna.

Men det här var ju bara början - i del 2 kommer fler urtjusiga stormhattar, för de läckraste har jag förstås sparat till sist!

* Artikeln har tidigare varit publicerad i tidningen Hemträdgården nr 4 2016, samt en tyskspråkig version i Gartenpraxis nr 8 2019

OBS: Det är naturligtvis INTE tillåtet att "låna", dvs stjäla, våra bilder - önskar du publicera någon av våra vackra stormhattsbilder, t.ex. i en trädgårdstidning, är du välkommen att kontakta oss.