Krönika - Inte utan min Benjeshäck

Det var något oemotståndligt med själva ordet: Benjeshäck. Fast det lät mera som Ben-tjes, så att det blev liksom en liten ljudpiruett på slutet. Min tyska väninna introducerade oss för varandra. Jag tyckte det lät läckert och bestämde mig raskt för att en vacker dag, då skulle jag också ha en Benjeshäck i min trädgård!

 

Flera år av mitt odlarliv förflöt utan en Benjes. Men så förra våren, äntligen, blev jag med Benjeshäck. Det hörde ihop med att vi röjde ett närmare hundra kvadratmeter stort område från hallonsly.

Sly är en ständigt förnyelsebar, ekoreko och gratis källa som aldrig sinar. Tillväxten är rasande god, vi kan skörda utan att det någonsin tar slut. Vide, asp, sälg, björk och hallon - det växer överallt här på vår lappländska gård.

Så här års, frampå höstkanten när skörden är inbringad och vinterförberedelserna påbörjade, passar det perfekt att avrunda trädgårdssäsongen med att använda det sly som ändå behöver röjas bort till olika trädgårdsprojekt. Istället för att betrakta riset som avfall som måste köras iväg till återvinningsstationen eller eldas upp, kan det användas i trädgården. Av hallonriset blev det alltså material till Benjeshäcken.

Principen är busenkel. Man slår ner rejäla käppar parvis i marken. Bredden mellan pinnparet kan vara allt från en halvmeter upp till flera meter om den också är tänkt att bli rejält hög. Längden görs efter behag. Sedan fyller man käppmellanrummet med grenar, kvistar och ris, så högt det går. Men också löv och torrt gräs funkar att lägga på. Materialet läggs bara löst, det ska inte packas ihop. Man kan fortsätta och fylla på år efter år, allt eftersom materialet sätter ihop.

I eller vid en Benjeshäck kan man plantera buskar eller träd som får ett fint vindskydd i unga år medan de etablerar sig på platsen. De får näring på kuppen när det staplade materialet bryts ner. Det får de också genom skiten från alla småfåglar som gärna bygger bo i skydd bland grenarna. Benjeshäcken är ett paradis för smådjur. I varmare klimat än vårt lappländska, hittar igelkottar ett fint vinterkvarter i häcken.

Frön kommer inflygande och kan gro i häckens skyddade miljö. Vill man inte låta ogräsfrö ta över kan man själv så in det man önskar. Jag har kastat ut massor av slingerstormhattsfrön och hoppas att det snart dansar vita och vinröda stormhattshjälmar ibland riset.

Till sin karaktär passar Benjeshäcken utmärkt i en naturnära vildmarksträdgård som vår. Men faktum är att en Benjeshäck kanske gör störst miljönytta i en steril stadsmiljö och utmed de enfaldigt monokulturella agraröknar som utbreder sig numera. Den utgör en skyddad biotop, en tillflyktsort för hotade djurarter och gynnar mångfald. Och den verkar även som ljuddämpare och uppsamlare av smutspartiklar.

Men hos oss blev Benjeshäcken också ett distinkt arkitektoniskt element. Med sin svängda bågform ramade den in lunden och definierar nu detta trädgårdsrum klart och tydligt från ängen utanför. Vintertid bidrar den med form och struktur i den vita snömattan. Jag har stuckit ner sticklingar av korallkornell längs hela häcken. Om bara en del av dem tar sig, har jag snart en knallröd buskbåge att glädjas åt i vintertid.

Sitt namn har den fått efter den tyske landskapsarkitekten Hermann Benjes, som inte uppfann den, men väl beskrev häckarnas långa historia i jordbrukslandskapet, där bönderna förr gjorde rishäckar som gränsmarkeringar mellan åkermark och betesmark. Tillsammans med brodern Heinrich engagerade han sig starkt för att främja och stimulera anläggandet av dessa häckar som en miljöåtgärd. Han höll tusentals föredrag om de miljövänliga åkerhäckarna, och därefter började dagis, kyrkor och kommuner att anlägga Benjeshäckar överallt.

På svenska kan den kallas för rishäck eller dödvedshäck, men det låter rätt trist. Åkerhäck? Nja, jag föredrar att kalla den för Benjeshäck. I år ska den förlängas. Hallonriset fick nämligen ny livsenergi och har återuppstått. Det är verkligen en sanslöst god ränta på materialet till Benjeshäckar.

Krönikan har tidigare varit publicerad i tidningen Hemträdgården nr 5 2017

Prenumerera på tidningen via denna länk: 

http://www.tradgard.org/tidningen/bli_medlem.asp