Krönika - Mordiskt växtapotek

Kombinationen av ett avsnitt Gardeners' World, en episod av Morden i Midsomer, en kopp pepparmintste mot begynnande huvudvärk, samt sjungande av det birgittinska completoriet, kvällsbönen, innan sänggående, visade sig bli mycket vådlig. Jag hamnade i en bisarr mardröm. 

 

Julros, Helleborus niger
foto&copyright Reginald Scholz

Jag befann mig utanför en kvadratformad örtagård, omgiven av ett staket med kastanjekäppar. Istället för en traditionell korsgång gick gångarna här från hörn till hörn i ett kryss. I triangelkvarteren växte örter av olika slag, och en doft av pepparmint hälsade mig välkommen när jag öppnade grinden med skylten Trädgårdsapotek, och steg in.

Medan jag väntade i kön, lyssnade jag skamlöst på de andra kundernas önskemål. En gubbe led av envis hosta, och biträdet hämtade kvistar av timjan för ett hostdämpande te. En tant klagade över uppkördhet i buken, och fick fänkålsfrön mot detta. Till slut blev det min tur och då infann sig en ny expedit. En man med krulligt mörkt hår, krökt näsa, spotska mungipor. Monty Don alltså. Fast klädd i cisterciensermunkens vita dräkt och sandaler. Jag förklarade att jag hade ont i magen, varpå broder Monty rekommenderade en kamomillkur. Medan han hämtade örten, tjuvlyssnade jag nyfiket vidare.

En man kom in, och när den kvinnliga farmaceuten med gammaltantvågig frisyr och pärlhalsband frågade vad det fick lov att vara, blev svaret att han behövde en dödlig drog. Jag undrade om jag hört fel. Men likt en brittisk lady rörde hon inte en min, utan frågade bara artigt om det skulle vara för eget bruk eller för någon annan.

Mannen undrade vad skillnaden var. Farmaceuten förklarade att om man tänkte ta livet av sig själv, vore nog ett stilla insomnande genom intagande av till exempel vallmo att föredra, framför ett gift med plågsam och utdragen verkan. Om det var någon annan man tänkte dräpa, så spelade sådant kanske mindre roll.

- Det är för att ta kål på min fru, svarade mannen.

Jag trodde att jag drömde. Vilket jag ju i och för sig också gjorde. Det var en fullständigt makaber komedi som utspelade sig, men alla betedde sig som om allting var fullständigt normalt.

Farmaceuten visade mannen bort till giftväxtavdelningen. De passerade julrosor, liljekonvaljer, dårört och trolldruva, men stannade vid en grönbarrig buske med röda bär. Detta var Taxus, idegran, och för den som var lagd åt ett litterärt mord kunde detta vara en lämplig växt, ansåg hon. Den hade ju förekommit i Agatha Christies En ficka full med råg, och var därmed ett erkänt dråpmedel. Ville han hellre ha ett svenskt alternativ, kunde Maria Langs Gullregn i oktober komma ifråga. Hon snörpte på munnen. Dock var historien i den romanen tämligen svag, och dödlig utgång med gullregn osäker.

Tibast, Daphne mezereum
foto&copyright Reginald Scholz

Mannen frågade om digitalis. Farmaceuten nickade. Jo, det var förvisso en stilig växt, men abstraheringen av glykosider var komplicerad och inte helt lätt att utföra för en lekman. Hon pekade istället på en Daphne, tibast, och beskrev dess fördelar. Tidig väldoftande blomning på bar kvist, följda av röda bär som var så snygga och lockande, att man rent av kunde tänka sig några spontana och oväntade avdagataganden på kuppen, som positiv bieffekt.

Nu hade mannen ändå en invändning mot tibastens estetiska värde som trädgårdsväxt. Hon visste förstås på råd.

- Då vet jag precis vad som passar. Den här slingrande varianten av stormhatt, Aconitum 'Red Wine'. Såväl blad, blommor som frön är otroligt giftiga, men roten allra mest.

Aconitum 'Red Wine'
foto&copyright Reginald Scholz

 

- Titta på de här vinröda hjälmarna. Visst är de eleganta? Den kommer ni att ha mycket glädje av länge efter att frun är borta. Ska det vara en present, så att jag ska slå in den? undrade farmaceuten.

Då klev en karl fram. Ur den jordiga snickarbyxan slet han fram en sekatör och siktade på mannen.

- Rör er inte, för då klipper jag till. Jag arresterar er för planläggning av mord på er fru, sade trädgårdsmästaren. Som förstås visade sig vara Inspector Barnaby.

Men då blev allt så absurt att jag vaknade. Aldrig mer denna ruskiga kvällskombo, tänkte jag. 

Aconitum 'Red Wine'
foto&copyright Reginald Scholz

Krönikan har tidigare varit publicerad i tidningen Hemträdgården nr 3 2019

Prenumerera på tidningen via denna länk: 

http://www.tradgard.org/tidningen/bli_medlem.asp