Sagan om potatisen Ralf

"Det var en gång en potatis. Den hette Ralf. Ralf levde med sina kompisar på vintern i en fin, mörk och sval källare. Där drömde Ralf om sommaren, när han skulle växa på ett riktigt potatisland tillsammans med sina vänner. I färsk luft, frisk jord och i strålande sol. Ibland uppfriskad av ett svalkande regn. Bonden skulle komma och se till att potatisen hade det bra, han skulle kupa dem två gånger och skulle lägga färskt gräsklipp mellan plantorna. 

 

När Ralf berättade för sina kompisar om dessa drömmar, så tittade de ledsna på honom. Hans flickvän Siglinde skällde ut honom och sa: "Ralf, va korkad du är! Vet du inte att det bara finns kapitalistiska potatisar? Ingen kommer och sätter oss i jorden för att vi ska ha det bra. Kapitalistiska potatisar planteras för att människor ska tjäna pengar på oss, inte för att vi ska ha en fin sommar. 

 

För oss är livet inte en solsemester i potatislandet. Det kommer stora maskiner som planterar oss på jättestora åkrar. I jord som bara be­står utav näringsämnen som gör att vi växer jättesnabbt. Ingen människa frågar efter hur vi vill ha det! De kommer och sprutar gift på oss, mycket vatten och ännu mera gödsel så att vi blir jättefeta. Och sedan kommer det andra stora och högljudda maskiner som drar oss upp ur jorden och transporterar oss långt bort till stora fabriker. Så blir vår sommar, Ralf. Sluta drömma och vila istället upp dig innan de kommer och hämtar oss. Sommaren som kapitalistisk potatis blir ingen dans på rosor."

 

 

Då blev Ralf ledsen. Han ville inte vara en kapitalistisk potatis. Han ville ha ett riktigt potatisliv. "Men när vi har blivit skördade, då kommer människor att ta väl hand om oss. Vi är ju så fina delikatesser för dem" sade Ralf. Då blev hans potatisvänner riktigt ledsna. Potatisen Rosamunde sade till honom: "Nej Ralf, tyvärr blir det efter skörden ännu värre. Det finns så få människor som uppskattar våra kvaliteter och som tillagar oss bra. De mesta människor är bara ute efter snabb och billig mat och köper därför allt det som de har gjort av oss i de där fabrikarna: Potatismos som pulver, pommes frites av stärkelsecement, chips som man spolat bort våra bästa smakämnen ifrån och - det värsta av allt - denna uppsjö av tråkig färdigmat med alla möjliga tillsatser för den stressade, moderna människan med livspussel. Allt det som är så gott med oss, har de förstört någonstans i fabriken och på åkern. Knappast någon människa vet över­huvudtaget hur gott vi smakar om man sköter oss väl."
 

 

Då blev Ralf ännu mera ledsen och han vågade inte längre berätta om sina drömmar. Men han fortsatte ändå att drömma. För Ralf var ju egentligen en mycket glad potatis och så ville han inte tro på att han och hans vänner måste bli hemska, kapitalistiska potatisar. Det måste också för potatisen finnas ett riktigt liv och inte bara detta falska. 

 

 

När det sedan blev vår öppnade sig källardörren och en människa hämtade Ralf och hans vänner. Han bar dem till ett potatisland. Det var en lätt molnig dag och jorden luktade gott. Människan satte potatisen för hand, en och en i olika rader i jorden. Det fanns många daggmaskar i jorden och de hälsade potatisen välkommen med stort hallå. Då blev Ralf glad, och också Siglinde och Rosamunde var inte längre så rädda.

 

Sommaren gick med många fina soldagar, och en uppfriskande regnskur ibland. Ralf och hans kompisar växte bra och blev fina potatisplantor. Nästan varje dag kom en människa till potatislandet och kollade hur de hade det. Potatisen blev kupad, och färskt gräsklipp lades mellan plantorna. När det en gång kom vattensork och invaderade landet så jagade människorna bort dem omedelbart.

 

På slutet av sommaren hade Ralf och hans vänner vuxit sig stora och starka så att det fanns massor av nya potatisar i jorden. En fin dag kom några människor och grävde dem alla varsamt upp, sorterade dem i olika lådor, valde några ut av varje sort som sättpotatis till nästa år och bar dem alla tillbaka till den fina, svala, mörka källaren varifrån de hade hämtat Ralf och hans kompisar på våren.
 

 

Sedan firade dessa människor en stor fest när de provade alla de olika potatissorterna. Den ena blev ett fantastiskt potatismos, några andra blev riktiga pommes frites. Siglinde blev till knapriga potatischips, av Rosamunde tillagade de fina stekpotatis och potatissorten Ralf lämpade sig bäst som kokt färskpotatis med smör och dill.

 

 

Människorna blev mycket nöjda, och Ralf och hans kompisar var så lyckliga att de inte hade blivit kapitalistiska potatisar, utan att de hade upplevt en sommar som riktiga potatisar och nu hade hittat vägen till potatisparadiset."

Ur boken Det som spirar ur snö, kapitel 26, av Mariana Mattsson 

 

Beställ boken här: 
https://www.bod.se/bokshop/det-som-spirar-ur-snoe-mariana-mattsson-9789176992487