Krönika - Prisad vare knölen!

Tänk att det skulle behövas en pandemi för att potatisen skulle komma till heders igen. Så tänker jag medan min husman kör fram skottkärran lastad med en back fylld av nyskördad potatis. 


Det är märkligt hur denna nyttoknöl kunde förvisas till skamvrån av dietprofeter och modekockar, som utmålat päran som skulden till fetma och allehanda diagnoser. De får se sig om efter en ny syndabock nu, när folk omvänder sig och potatisen återintar kungaplatsen i köksträdgårdar och på matbordet. 

Här i lappmarken har potatisen utgjort basföda och garanterat överlevnad i generationer. Det är ju lättare att odla potatis än ris och pasta. Och hemma hos oss har päran förstås aldrig befunnit sig i någon skamvrå utan tvärtom i högsätet, hyllad som huvudråvara i vår matlagning. 


Så medan back nummer åtta åker in i det mörka garaget, där potatisen ska få torka upp lite innan den bärs ner i källaren, drömmer jag om höstens måltider. Se, här kommer en låda med 'Mayan Gold', som ger en makalöst gyllene färg åt rårakor och Janssons frestelse. I backen bredvid ligger 'Bamberger Hörnchen' som behövs till den ultimata potatissalladen. Den blåköttiga klassikern 'Blå Kongo' som är perfekt att råsteka och chipsa, och den rödköttiga 'Red Emmalie' som blir till rosa potatismos och gratinerade rosetter. Ja, och drygt trettio olika sorter till. Ska man bli pärgalen, så ska man bli det med besked. 


När odlingssäsongen började mitt under coronapandemin, tog Omställningsrörelsen, Riksförbundet Svensk Trädgård och andra trädgårdsorganisationer initiativet till ett potatisupprop för att få alla att odla potatis, överallt. Ett klokt initiativ, för när gränserna plötsligt stängdes avslöjades Sveriges usla självförsörjningsgrad, och hushållningsministern upptäckte att det visst inte fanns någon mat sparad i ladorna. Utan kontinuerlig leverans av fossil energi, konstgödsel, bekämpningsmedel och import av billig arbetskraft till industrijordbruket blir resultatet livsmedelsbrist och i förlängningen svält. Den småskaliga fritidsodlingen är därför helt avgörande i alla kriser. 

Det var ingen slump att uppropet valde just potatis. Denna omställningshjälte är ett baslivsmedel som innehåller all näring vi behöver för att överleva, och är en lättodlad och tacksam nybörjargröda. Man lär sig en hel del om odling genom att börja odla potatis, och den är ganska förlåtande mot ett visst mått av misskötsel och lathet. Pären kan man gräva för hand, utan diesel, och den går att lagra länge utan att behöva tillagas först. Och det finns en enorm mångfald att upptäcka, både i sorter och användningsområden. Dessutom utgör knölarna en egen gratis ”fröbank”, om man bevarar utsäde till nästa år. 

Medan jag väljer ut fina och sorttypiska knölar av rosenpotatisen 'Early Rose', som är tidig även här i Lappland, till utsäde för nästa år och stoppar dem i papperspåsar, funderar jag på potatisens betydelse i självhushållning. Egenodlad potatis är mat. Ingen produkt, ingen vara. Den ska ätas, inte säljas. Systemet som gjort potatis till en billig industrivara, där odlaren bara får några korvören, bidrar kanske till att få får för sig att odla potatis för att försöka göra kommersiellt bruk av den, utan odlar den som prima föda för sig och sin familj, släkt och vänner. 


Processad industripotatis gör ingen människa glad, man behöver ingen vältränad gourmetgom för att avsky pommes frites av stärkelsecement. Att göra sina egna av hemmaodlade potatisar kan däremot göra vem som helst lyrisk. Fjolårets inköp av en fritös var ett klokt beslut konstaterar vi nöjda, medan vi fixar ”Fritten” av 'Amadine' till kvällsmat och pratar om den belgiska pommes frites-kulturen. 


Motsatsen till kultur är när den stackars päran råkar ut för ett PR-jippo. Ett ölbryggeri lanserade häromåret fem stycken tångkryddade chips utplacerade i en designerkartong för en femhundring. Ett kilopris som Belugakaviar. Det är inte potatis, inte chips - det är hipsterfångeri. Och sånt håller sig päran sannerligen för god för. 

 

Krönikan har tidigare varit publicerad i tidningen Hemträdgården nr 4 2020. Prenumerera på tidningen via denna länk: 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Krönika - Sankta Tomata

Krönika - Inte utan min Benjeshäck

Elegant gravutsmyckning - en tysk paradgren