Krönika - Himla odling!

Det var väl inte så himla konstigt att höstrusk, gravkransbindning, kyrkogårdsbesök med ljuständning på Alla Själars dag samt begravning av gammkatten satte spår i mitt hjärta och sinne. Så pass mycket, att jag en natt drömde att jag själv var död och att min själ nu stod utanför Pärleporten. Sankte Per öppnade och bad mig logga in med mitt Himla-ID. Men mobilen hade jag förstås glömt att ta med mig i brådrasket. Till min lättnad gick det också att knappa in användarnamn och lösenord. En evig tur att Angelica archangelica var rätt! Porten öppnades, och jag fick kliva in.   

Himlaporten - så ser den ut, det är jag helt säker på!
foto & copyright: Reginald Scholz

Jag såg mig storögd omkring i en ståtlig renässansträdgård. Wow, vilken makalös anläggning, tänkte jag. Prydligt klippta buxbomklot, stamrosor, och gigantiska spetskålhuvuden i snörräta rader. Villandry, släng dig i väggen!

Mitt förundran avbröts av Sankte Pers busvissling. En bevingad trädgårdsmästare dök upp. Sankte Per presenterade mig för Engla MXVI, och bad henne att ta mig till det hortikulturella purgatoriet, avdelningen lapponicum. Engla monterade på mig ett par lösvingar. Till dess att de äkta har växt ut, förklarade hon. Sen drog vi iväg.

Vi svävade förbi mängder av olika trädgårdsrum. Jag kände igen vinbergsterrasserna på Sanssoucci, och insåg plötsligt att här fanns tydligen prototypen till alla jordiska trädgårdar, fast ännu fullkomligare förstås. Trädgårdar som jag inte hunnit med att besöka under jordelivet, fick jag se nu. Jag såg äntligen Sissinghurst vita trädgård, de blåregnsomfamnade ruinerna i Ninfa, och de plaskande sprutfontänerna i Villa d'Este. Och inte minst Garden of Cosmic Speculation. Jag hade velat avnjuta varenda trädgård, men min guide fortsatte obönhörligen framåt.

En Linné-myr!
foto & copyright: Mariana Mattsson

Det vimlade av kända trädgårdspersonligheter överallt. I en klosterträdgård hörde jag Hildegard av Bingen och Albertus Magnus diskutera nyttan av kamomill. Ute på en myr spatserade Carl von Linné omkring med sina lärjungar. I en landskapspark såg jag Capability Brown promenera under mäktiga ekar, och i närheten planterade William Robinson just ett gäng narcisser, som skulle ge ett naturalistiskt intryck i himlarabatten. Jag försökte stanna för att prata med min tyska perennguru Karl Foerster, men Engla sade bara att honom hade jag hela evigheten på mig att snacka med. Nu var det dags att checka in mig först.

Himlalandskapet!
foto & copyright: Mariana Mattsson

Himlalandskapet förändrades. Nu omgavs vi av vidsträckta barrskogar. En vindlande blå älv. Jag kände mig genast mer hemmastadd. Här sken midnattssol och sprakade norrsken samtidigt. En snöinbäddad vinterträdgård avlöstes utav ett rallarrosfält. Mitt ute på en kvanneäng stod en gigantisk växthuskåta, och bredvid den Hortus Dolorosus, korsvägsträdgård, som jag själv hade ritat. Mina egna designprojekt hade här lämnat det litterära och skissande planet och förverkligats! Jag blev tårögd av lycka. Här vill jag stanna i evighet!

Engla MXVI gjorde halt vid ett pocketfjäll, och konstaterade att vi var framme.

- Här kommer din personliga HT, himlaträdgårdstränare.

Min personliga HT: Blomster-Lotta!
foto & copyright: Anders Berglund

Jag vände mig om för att hälsa på min handledare. En liten, gammal tant med plirig blick, och hårtestar som stack fram under hucklet. Det var Blomster-Lotta från Ammarnäs! Tänk att jag skulle få träffa henne på riktigt.

- Välkommen till paradiset, sa Lotta. Här har du en spade! Välj nu vilken plätt du behagar att odla på!

En lott på Pärbacken!
foto & copyright: Reginald Scholz

Jag bestämde mig för att börja med en lott på Pärbacken. För att liksom lära känna jordmånen i himlen, och förstå vilka potatissorter som funkade bäst i paradisjord. Vilken spännande utmaning!

Och där stod ju pappa och grävde pären!

En bit längre upp i backen höll en man på att gräva pären. Det var något mycket bekant över hans lutande gestalt. Så tittade han upp, och sprack upp i ett stort leende. Det var min pappa. Ta emot, hojtade han. Och kastade en pära emot mig.

Jag duckade. Och slog huvudet i nattduksbordet. En smula yrvaket kunde jag konstatera att jag ännu var vid liv.

Men nu vet jag i alla fall att det kommer att finnas ett pärland Ovan Där, när det väl blir dags att kompostera benhögen. Till dess - odla hopp! 

 

Krönikan har tidigare varit publicerad i tidningen Hemträdgården nr 6 2021. Detta var min sista krönika - efter 13 år och 78 krönikor har jag lagt ner pennan. Vill du läsa några tidigare krönikor? 55 av dem finns samlade i den här boken, Inte bara trädgård:
https://www.bod.se/bokshop/inte-bara-traedgard-mariana-mattsson-9789176994993