Där ingen skulle tro att något kunde gro

(Detta är en artikel från 2011)

Jag åker helt enkelt bara dit där vägen har sin början och Vindelälven sitt ursprung. Här i blomsterbyn vid fjällets fot, där ingen skulle tro att något någonsin kunde gro, väntar ett makalöst blomsterhav i en smart utformad trädgård med vidunderlig utsikt. Jag är framme hos Elisabeth Oskarsson* i Ammarnäs.

 

Narcisserna trumpetar ut sitt vårskrik över fjällen!

Några trötta vandrare med tunga ryggsäckar dyker upp i skogskanten. Ingen ovanlig syn, för här passerar nämligen Kungsleden förbi. Ammarnäs ligger i Lappland, nio mil väster om Sorsele, längst upp i nordvästra hörnet av Västerbotten. Elisabeths trädgård måste verkligen hålla tungan rätt i mun där den balanserar på yttersta randen av zonkartans gräns för växtzon VIII. Byn är hemvist för den berömda Potatisbacken, nyligen utsedd till Sveriges åttonde underverk, där man odlat potatis i mer än 170 år.

Här har det alltid funnits odlingsintresserade människor, så Elisabeth är en i raden av fjällodlande entusiaster. Blomster-Lottas trädgård blev känd vida omkring och lockade långväga besökare för att beskåda underverket i fjällbyn, men få är det däremot som känner till att "rosprästen" Göte Haglund gjorde sina allra första rosodlingsförsök just här i Ammarnäs. Elisabeth själv var intresserad av växter redan som barn. Tillsammans med sin syster fick hon en gång tag på frön till vitkål som såddes i potatislandet. Pappa skakade på huvudet, men fröna grodde och plantorna blev jättefina.

- Men det var grisen som fick äta upp dem, minns Elisabeth.

Så odlat har hon gjort så länge hon kan minnas. Fast någon trädgård påstår hon att hon inte har.

- En trädgård ska ha fina gångar, det har inte jag, säger Elisabeth bestämt. Jag har bara blombänkar!

Aklejomsvärmad bergvallmo

Blomsterkoreografi

Må så vara, men alldeles oavsett hur man än väljer att benämna hennes skapelse så beundrar jag hennes naturtalang för att utnyttja platsen på allra bästa sätt. Från altanen blickar hon ut över en stor sammanhängande rabatt i hästskoform. Den mellanliggande gräsmattan fungerar perfekt som vilsam grön pausmusik till den sprakande lustfyllda blomsterorkestern. Och bakom artisterna tornar fjället med sin vita snöhätta upp sig som exotiskt blickfång. Det blir en magiskt kittlande kontrast mellan de sköra blommorna och den frostiga snön.

Trädgårdsscenkonst mot fjällkuliss

På ett skickligt sätt integreras den vackra och spännande omgivningen med trädgården, som på typiskt lappländskt sätt är generöst öppen mot omvärlden, utan hårt markerat slut genom höga häckar eller plank. Det finns bara en låg hage av brunmålade, liggande brädor som utgör en knappt märkbar skiljelinje bakom blombänkarna. Skogen och ängen bildar mjuka övergångar som både skiljer och förenar det odlade och det vilda, och gör vildmarken delaktig i trädgården. Att låna landskap är både gratis och smart.

Favoriter i olika färgkreationer

Tricket att använda en otroligt smal gran och det bistra fjället som blickfång är koreografisk konst.Trädgården har dessutom helt rätta proportioner till huset, som ursprungligen var en fjällstuga som blev Elisabeths bostad när hon bytte hus med dottern för tjugofem år sedan. Även dimensionen skötselmässigt är rätt, något som börjar bli allt viktigare med åren.

I mitt tycke är hennes trädgård lysande i all sin enkelhet, eftersom den har så många av de ingredienser som utmärker en god trädgårdsdesign. Det skulle hon förstås själv blygsamt nog aldrig hålla med mig om. Fast i våras anmälde hon sig faktiskt till en trädgårdsdesignkurs. Så vem vet vilka nya djärva gestaltningsidéer som därefter tar form i fjällträdgården?

Favoriter i repris

Elisabeth är dessutom en klok odlare, för även om hon ständigt lika nyfiket testar nya okända växter, så vet hon precis vilka som stormtrivs och hon satsar därför gärna på att hitta nya spännande varianter och sorter av dessa trogna och pålitliga rabattvapendragare. På köpet binder repetitions­tricket med samma växt i olika utförande eller färg elegant ihop blombänkarna till en harmonisk enhet.

Jättevallmo, en pålitlig rabattvapendragare

Aklejor och jättevallmo är sådana favoriter som finns i många olika skepnader. Faktum är att jag aldrig har sett så gigantiskt stora aklejblommor som här. Blomningstiden är dessutom lång, ständigt kommer nya blommor - även på jättevallmon, som aldrig vissnar ner och blir ful så som den gör söderut.

Skyar av bergvallmokjolar mot fjällhimmel

Och vem säger att blå bergvallmo är svårodlad? Pyttsan! Inte här i alla fall. Kanske är det inte så stor skillnad på Himalaya och Ammarnäs. Den av sörlänningar så åtråvärda turkosblå skönheten växer i stora ruggar och sträcker sina bulliga ludna knoppar och prassliga kjolar mot den himmelsblåa skyn, i sällskap av en rödvit akleja med enorma blommor.

Klungor av gula och vita narcisser i sällskap med skir porslinsveronika

Ljuvligheter om våren...

I mitten av juni blommar mängder med narcisser. Jag räknar till minst tio olika sorter som är i blom just nu, men det finns lika många till som redan gjort bort sin föreställning eller som väntar på entré. Stora klungor av gula och vita narcisser i sällskap med skir porslinsveronika och lätta skyar av himmelsblå förgätmigej blir en salig kombination. 

En av alla sorters narcisser i Elisabeths trädgård

Här finns även vita och rosa förgätmigej som lika skönt ackompanjerar porslinshyacinter och japansk akleja. Gulsipporna som hon haft några år har redan börjat sprida sig, något som vitsipporna gjort sedan länge. I år var det premiär för julros­plantering, och en blå nunneört i kruka står på tur i planteringsväntelistan. Det blir ännu några tidiga glädjespridare i blombänken att vänta på nästa vår. För en vårblomslängtare som Elisabeth gäller det att samla på sig startsnabba växter.

Himlablå porslinsveronika

Under den fint uppstammade blodhäggen, som köptes billigt på en förbipasserad handelsträdgård, ståtar ett magnifikt exemplar av flikrabarber. Den härstammar från Blomster-Lottas trädgård. Elisabeth har redan donerat en bit av denna blomsterantikvitet, så tack vare henne kan flikrabarbern snart åter­planteras på ursprungsplatsen, nu när Blomster-Lottas trädgård åter ska väckas till liv. Det är så det gröna kulturarvet hålls vid liv genom generationer.

Upp längs blodhäggens stam klänger en alpklematis, fast sorken har härjat med den i vintras så den har fått börja om från början. Vid fötterna blommar kungsängsliljor och sibirisk vallmo, bellis och jordviva, humleblomster och lungört.

Vårfröjden kommer i juni till fjällbyn

...och om sommaren

När vi besöker trädgården igen, i senare delen av juli, är blomsterhavet överväldigande. Stjärn­flockor och lupiner, rosenkrage och pioner, stormhattar och riddarsporrar, gullstav och aklejruta, krolliljor och dagliljor – och syren. Den komprimerade säsongen ger en enorm prakt med fantastiska kombinationer som man aldrig får chansen att uppleva söderut. Här blommar allt nästan samtidigt, det är en massverkan som fullständigt tar andan ur en med sin urkraft.

Torta och Tornedalsros i ljuv förening

Fjällväxter de luxe

Torta eller tolta, Cicerbita alpina, ser man nästan aldrig som trädgårdsväxt. Det är rätt synd, för här bildar den en sällsamt ljuv förening med en Tornedalsros. Bredvid växer ett annat exklusivt ogräs: den vita formen av rallarros. Rosenrot har hon förstås, och den kinesiska smörbollen blir en läcker variant av den från fjällängen vanliga smörbollen. Att se skönheten i de vilda växterna och låta dem ingå i trädgårdsskapandet kräver ett vidsynt öga som ser konstverk i det vanliga. Lika självklart som att låta den skira buketten på bordet bestå av smörbollar, hundkäx, daggkåpa, rödblära och ängssyra.

Vit rallarros, ett exklusivt ogräs

- Vanliga granar är det vackraste som finns, tycker Elisabeth. Och tistlar låter jag stå kvar, jag tycker det är ett fint ogräs.

Tuffingar och veklingar

Bland rosorna funkar den vita vresrosen, Tornedalsrosen och vresrosen 'Hansa' utan problem. Några ömtåligare rosvarelser, som den näpna 'The Fairy', får bo i kruka och vinterförvaras. Men den unika Ammarnäsrosen har hon ännu inte. Den hittades i samband med rosinventeringen i fjol, troligen är den en korsning mellan vresros och kanelros, och den har en vackert klockformad rosa blomma. Ett rotskott av den står högt upp på Elisabeths önskelista.

Alpaster, en låg och söt tuffing

Alpaster är en låg och söt aster, som tillsammans med brittsommaraster är bättre val för lappländska trädgårdar än höstastrar som här inte hinner blomma. Även rysk martorn, Mose brinnande buske och vissa liljor har samma problem och är därför inte särskilt odlingsvärda. Kring den vita storklockan måste hon rensa ogräset noga, för den orkar inte med tuff konkurrens. Sånt rör inte stormhatten strax intill i ryggen. Den gråblå slingerstormhatt som jag hade med mig vid förra besöket har sålunda hittat sin rätta plats i livet, och växer så det knakar.

En finsk rhododendron har också visat sig vara oväntat tuff. Den står mot husväggen, i hörnet vid entrén. Jag undrar om hon har något trick för att få den att inte bara klara sig, utan trivas och blomma.

- Jag binder ihop den med snören och träder en säckväv över den, berättar Elisabeth. Huvan får den behålla tills snön är borta.

I andra hörnet av entrén finns ett rejält bestånd av dårört. Också den en vacker men sällan sedd vårblommare med sina hängande bruna klockor. Pampiga dahlior gör Elisabeth sällskap på altanen. Krukorna ställer hon in bara som de är för vinterförvaring i vävkammaren, tillsammans med pelargoner och andra ohärdiga växter.

Alla blomster blir snyggare med utsikt över fjäll och älv

Det dräller inte precis av plantskolor i närheten, men att få tag på växter när man bor i fjällvärlden är inga problem alls nuförtiden - Elisabeth beställer enkelt och bekvämt sina lökar, fröer och plantor på nätet och får allt levererat direkt hem. När hösten har kommit och utesäsongen är slut, sätter hon sig och stoppar in alla beställningar och noteringar i en pärm. Den börjar bli rätt välfylld vid det här laget. Inte långt därefter dimper nya frökataloger ner i brevlådan. Och då kan ett nytt odlingsår börja för blombänksspecialisten i fjällbyn.

Elisabeth Oskarsson betraktar blomsterartisterna i sin trädgård

Artikeln har varit publicerad i tidningen Hemträdgården nr 5 2011

* Elisabeth avled 2016, 91 år gammal. Hon ligger begravd på den fina kyrkogården i Ammarnäs. Hennes trädgård är inte tillgänglig för besök, den kan endast avnjutas såhär genom artikelns text och ljuva bilder.