Om sorg på Alla Själars Dag

På Alla Själars Dag den 2 november minns vi och ber för alla dem som är döda. Sorg är svårt. I boken "Det som spirar ur snö" har Mariana Mattsson trängt nära den sorg som Minas pappa Folke känner efter sin döda hustru. Här kommer ett avsnitt ur kap 12 - Folke och drömmen om ett gott liv. Tröstefull och igenkännande läsning för alla som mist någon som stått nära. 


Frederike. Efter två och ett halvt år var sorgen fortfarande lika stor. Han var inte längre en hel människa. Hon måste ha varit hans lungor, för han hade märkt att han inte längre kunde ta djupa ande­tag. Han andades ytligt. Lätta, tunna andningar. Det kunde han klara. När han andades djupt rörde den inandade luften upp smärtan som tydligen låg där nere i lungan och skvalpade. Som en gammgädda högg den tag i syret och drog sig upp. Satte sig i halsen. Och han fick kvävningskänslor.

Bara när han arbetade fysiskt tungt fungerade andningen någor­lunda normalt. Kanske var hjärnan då så sysselsatt med att hålla ordning på muskler och synka rörelser samtidigt som den kon­centr­er­ade sig på att fälla trädet åt rätt håll eller styra yxan, att den just då inte hade tid och möjlighet att också bevaka lunggäddan. Det tunga arbetet var en räddande sysselsättning.

Fast ibland funkade inte det heller. Bäst det var, när han stod där i skogen och kvistade av en nyfälld tall, och när blicken då vilade på tallens bark, och när dess brunsvartgråa färgskiftningar plötsligt fick hans ögon att se hennes långa tjocka hår istället för bark. Då gick det inte att andas alls.

Hon fanns i allt. En närvaro och frånvaro som var plågsam och tröstande. Döden var den gräns som skiljt honom från henne på ett fysiskt plan. På andra plan var de ännu förenade. Han visste att en del av honom för alltid hade stannat upp där och då. En annan del fort­satte. Med åren skulle det bli allt mer av honom som hon inte var en del av. Årsring skulle läggas till årsring. Men hans stam skulle fram­över ändå alltid vara kluven. Sprucken. Utåt sett skulle skadan vallas över. Se läkt ut. Inte märkas. Men när hans livsträd till slut fälldes skulle skadan tydligt gå att se.”


Läs fortsättningen i boken ”Det som spirar ur snö” av Mariana Mattsson. Finns att beställa i all bokhandel.

Önskar du ett signerat exemplar? Beställ boken via ett PM här på sidan.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Krönika - Sankta Tomata

Krönika - Inte utan min Benjeshäck

Elegant gravutsmyckning - en tysk paradgren