Rysläsning del III: Rosor, munkar och mord

Klostrens betydelse för spridningen av rosor är enorm. Visserligen tog det ett tag innan kyrkan tog rosen till sitt hjärta och helgade den åt Jungfru Maria, men under hennes beskydd tog dess popularitet fart och med munkarna spreds rosor överallt. Och som medicinskt kunniga blev förstås örtagårdsmästaren i klostret konsult vid märkliga dödsfall, i en tid långt innan obduktioner och DNA-test kunde ge svar på frågorna. Kombinationen av rosor, munkar och mord är kanske inte så långsökt som det kan tyckas.

Deckarmunken

Den brittiska författarinnan Ellis Peters böcker utspelar sig i medeltidens England, och detektiven är självklart en munk och örtagårdsmästare i benediktinerklostret i Shrewsbury, broder Cadfael. I Rosenmysteriet (engelska originaltiteln The Rose Rent) har den rika, unga änkan Judith Perle skänkt sitt hus till klostret mot en symbolisk hyra i form av en ros från rosenbusken i husets trädgård, att överlämnas en gång om året på årsdagen av Sankta Winifreds överföring, som förövrigt infaller den 22 juni.

Medeltida sort

Här serveras vi inte något sortnamn på guldfat som i de andra rosendeckarna. Men en älskare av gamla historiska rosor blir förstås nyfiken på vilken sorts ros det handlar om. Och vi får en ganska god beskrivning. Det är en gammal vit ros som växer vid nordväggen, som manshög klamrar sig fast vid murverket med långa spindellika armar. ”Ett snöfall av vita, halvöppna knoppar beströdde den rikligt. Blommorna blev aldrig särskilt stora, men de hade den allra renaste vita färg och doftade mycket starkt”. Få se nu, fram med roslexikonet och kolla årtal...

Rosa x alba 'Felicité Parmentier'

Mordet på en ros

Men många giriga friare samlas kring Judith, vars rikedomar ju skulle kunna vara ännu större om gården återgick i hennes ägo. Och i detta nådens år 1142 är någon tydligen beredd att göra allt för att stoppa överlämnadet av årets hyra, för en dag hittas rosenbusken liggande på sidan med de törnklädda grenarna nedslitna från väggen, och med den tjocka stammen nästan helt genomskuren av ett nedåtriktat hugg – och vid dess fot ligger en man mördad.

Husets hyresgäst gör sitt bästa för att med kärleksfull vård rehabilitera busken, och hans åtgärder väcker broder Cadfaels gillande. ”Niall hade lindat en bit kraftig segelduk om den skadade roten och bundit ihop det kluvna träet och täckt det hela med ett tjockt lager av vax och fett.” Men vad hjälper det när busken attackeras på nytt natten innan rosenhyran ska betalas? Och denna gång tar rosendråparen inga risker. Rosen bränns på bål, dess knotiga grenar vrider sig i hettan och splittras så att det låter som ben som knäcks.

 

Rosa x alba 'Maidens Blush'

”Rosa miraculus”

Men som genom ett under får Judith Perle ändå en sista ros av den gamla rosenbusken. Och genom namnet på överlämnerskan får vi kanske en ledtråd till rosens identitet: Rosalba. Vilket väl ändå verkar vara ett rimligt antagande? Förresten – kan man inte hoppas på att det spirar ett rotskott ur askan i sinom tid?!

Men apropå rosor och medeltid och munk, vart har jag nu gjort av Umberto Ecos I rosens namn? Visst hade jag den också...

Artikeln publicerad i Svenska Rosensällskapets tidskrift Rosenbladet nr 4 2006

Och är du rosintresserad så är mitt tips att gå med i Rosensällskapet: http://www.svenskros.se/

Böcker som nämnts i de tre artiklarna:

Reginald Hill: En dans på rosor (Deadheads) 1983

Ellis Peters: Rosenmysteriet (The Rose Rent) 1986

Agatha Christie: Samvetskval (Sad Cypress) 1940

Maria Lang: Rosor, kyssar och döden 1953

Stieg Trenter: Rosenkavaljeren 1967