En trädgårdsvallfärd till Karl Foersters trädgård

I vår första bok, En trädgårdsvallfärd - som pilgrim till gröna paradis, ägnade vi ett kapitel åt besöket i Karl Foersters trädgård i Bornim, Potsdam. Detta är inte bara en trädgård som finns kvar och förvaltas, utan den lever och utvecklas hela tiden. Den är kulturminnesmärkt, och vårdas med kärlek och kunskap. Huset har återfått den ursprungliga färgen sedan vårt besök, medan den vackra lönnen vid dammen nu verkligen ser ut att gå hädan...

Här följer kapitlet ur boken, varsågod och trevlig läsning!

"Om jag skulle komma till jorden ännu en gång, så skulle jag bli trädgårdsmästare då också, och gången därpå också. Ty det här yrket var alldeles för omfattande för ett enda liv." 

Karl Foerster

Etapp 15: Karl Foersters trädgård i Bornim

Sista dagen i Tyskland tillbringar vi i Bornim, Potsdam, i Berlins utkant. Den här programpunkten har vi förberett oss på länge. Vi ska nämligen vallfärda till självaste Perenn-Påvens trädgård! Jo, han kallas faktiskt så, Karl Foerster. Skapare av den förra perennvågen och pappa till massor av riddarsporrar, flox, astrar – och bergenior. En hel bok tillägnade han riddarsporrar. 

 

Astrar och prydnadsgräs i en ljuvlig blandning

Och långt innan Piet Oudolf använde gräs för att skapa drömkänsla i rabatterna planterade och propagerade Karl Foerster för användandet av prydnadsgräs. Hans dotter Marianne, som nu äger och sköter trädgården, har skrivit en bok om sin och faderns (och den bortglömda moderns) trädgård, och den har vi läst och begrundat, och länge längtat hit. Nu är vi här!

Trädgården började anläggas på 1910-talet, och innehåller en nedsänkt trädgård, vårgång, höstbädd, stenparti samt det som tidigare var en visningsdel och försöksfält för plantskolan. Idag är trädgården minnesmärkt, men utvecklas ändå ständigt av dottern. Och plantskolan finns kvar och säljer Foerstersorter.

Vi stiger in i trädgård som brinner av färg. Vilken perfekt tid att besöka den! Den nedsänkta trädgården är ett hav av mättade färger. Astrar i ljuslila, mörklila, vitt, rosa, gult – jag som inte gillar dem får anledning att ändra mig, och bestämmer mig för att aktivt leta efter arter som hinner blomma hos oss. Vippor av gräs, frostgulnade hostablad, mörkröd kärleksört, rosenflockelplymer. Ormrot – varför ser man den så sällan?

Ormrot i förgrunden

Över dammen lutar sig en japansk lönn i en fullständigt livsfarlig vinkel. Stadiga stöttor behövs för att hindra den från att ramla ner i vattnet. Den strama underliggande strukturen, som kanske syns tydligare på våren, förvillas nu och mjukas upp av blad som väller över kanter och gångar. 

 

Bladverk väller ut över gångarna och mjukar upp striktheten

Det verkligt fina är kombinationen med riktigt stora träd (som en sockerlönn), mindre träd (som japanska lönnar) och buskar som är integrerade med perennerna. Rosor finns här och var, liksom rhododendron. Sprakande benved, häggmispel och rönnsumak mot mera tystlåtna mörkgröna barrväxter. Denna balanserade mix på en ändå ganska liten yta gör trädgården harmonisk och fullständig.

Jag njuter, försöker memorera intrycken. En stor del av dagen ska vi tillbringa här, och det är väl värt tiden. Här finns både detaljer och en helhet som imponerar. Min husman fotograferar som besatt. På en skylt med ”regler” för besökare står det nämligen: "Fotografering är önskvärd". Vilken uppmaning! Och ett klokt sätt att sprida trädgårdens rykte vidare.

Den nedsänkta trädgården sprakar av färg

Men trädgården är inget museum, det är väl förresten ingen trädgård. ”Den som är nöjd med sin trädgård förtjänar den inte” sa Karl Foerster själv, och hans dotter provar förstås också nya sorter. Jag hittar två spännande slideväxter med vackra mönster i bladen, Persicaria filiformis ’Lance Corporal’ resp vitbrokiga ’Painters Palette’. Gullrisen Solidago rugosa ’Fireworks’ och Solidago caecia har båda ett fint filigrant växtsätt. En elegant smalbladig revsuga, Ajuga tenori ’Valfreda’ fångar också mitt intresse.

Huset har sedan vårt besök återfått sin ursprungliga färg

Jag törs knappt säga det här, för jag är känd för mitt motstånd mot bergenia, men jag noterar faktiskt sorten ’Doppelgänger’ i anteckningsboken, eftersom det är en återblommande sort med stora blommor. En mera nyanserad användning av bergenian än den vanliga massplanteringen kunde inte skada, särskilt om den får kompisar med andra kontrasterande bladformer som t.ex. iris eller dagliljor. Jag vet, den är superhärdig, funkar såväl i torra som fuktiga lägen – men det är kilometerlånga slänter jag inte tål. Och det finns det alltför gott om.

Vi gör ett besök i plantskolan, och nu ställs min behärskningsförmåga på prov till det yttersta. Jag går runt, och formligen stönar högt inombords över allt jag skulle vilja ha med mig hem. Men jag vet de kärva förutsättningarna. Ett tuvrör, Calamagrostis x acutiflora ’Karl Foerster’ har jag sedan tidigare bestämt mig för att ta med som levande minne härifrån. En Foerster-bok och en DVD kan vi också pressa in. Men tro det eller ej, jag avstår slutligen från att köpa med mig ett av gullrisen, med argumentet att det vet jag faktiskt inte vart jag ska plantera. Det krävdes en närmast övermänsklig kraftansträngning för att klara detta. Men så är det ju en trädgårdsvallfärd, och lite återhållsamhet ska väl också övas!

Plantskolan har förstås Foerstersorter i sortimentet

 PS - Det finns ett fåtal tryckta ex av boken kvar. Om du är intresserad av den kan du skicka ett meddelande till mig. 

Boken finns också som e-bok. Den kan du ladda ner och läsa här: 
http://www.tradgard.org/ebok/