Att bygga ett bokomslag

Det här med att bygga ett bokomslag... Det är en låååång process. Särskilt när bilden ska innehålla en frostros!

Första bilden fotade jag i oktober 2016. Visserligen en ros, och med frost. Men så värst perfekt var den ju inte. Påminde mera om en deprimerad slokros. 

Nytt försök nästa höst. Störtade ut med terosen Anna-Sofia i famnen när frost och snö anlänt. Varken hon eller jag blev särskilt nöjda med resultatet. (Jag ändrade dock åsikt senare, mer om det nedan.)

I februari 2018 rotade jag fram rosor som jag på sommaren hade fryst in i lådor. Lade ett gäng olikfärgade i snön. Nej. En rosig sillsallad, blä. 

I april fanns det istappar - tjoho! Ut med nya rosor ur frysboxen och fota flera varianter ihop med is. Åtminstone hyfsat nöjd med två bilder av 200. 

Framåt hösten började boktexten bli färdig, och därmed måste omslaget också ta form. Frysen var tom på rosor denna vinter, och jag insåg att jag måste nöja mig med de bilder jag hade.

Det var nu jag granskade bildmaterialet igen. Vände på bilden med Anna-Sofia och frostkristallerna. Och plötsligt kändes det rätt i magen. Fick till ett snyggt stilrent förslag. 

Då kom min husman och sa att den nya boken måste relatera till omslaget till Det som spirar ur snö, de hör ju ihop. Alltså ett landskap med fjäll i bakgrunden. Hur sjutton skulle jag fixa det? Kunde jag göra ett montage? Ny dykning i bildarkivet. 

Där låg en bister vinterbild med fjäll, snöhimmel och en mörk zigzagig skogshorisont. Jag klippte in rosen och frosten i nederkanten. Lade till text. 

Ett omslag var fött. 

Lärdom 1: det kan ta 3 år att göra det perfekta omslaget.
Lärdom 2: det är det värt.
Lärdom 3: om man vänder på synfältet 90 grader visar sig alltid nya perspektiv. 

PS. Hoppas ni gillar omslaget.
PS 2. Ni skulle bara våga ogilla eller säga att jag borde ta den första varianten...