Krönika - Inte utan mina ärter
Aldrig hade jag väl trott att jag skulle sakna ärter. För hur kul är ärter? Små illgröna tallriksterrorister som man jagar utan framgång, och när man äntligen har lyckats få upp några på gaffeln så trillar minst hälften genast av igen på vägen till munnen. Skadeglatt fnissande.
 |
| Ett ärtigt gäng frön |
Och smaken. När man biter
sönder det knapriga skalet så väller en mjölig substans ut. Torr
och i värsta fall aningen besk. Nä, fy sjutton för ärter! Okej
då, sockerärtsskidor direkt från plantan går an. Krispiga och
fräscha kan även jag lockas till köksträdgården för att nalla
lite.
Men i vintras hände det
alltså, det som kommer att gå till historien som "Ärtundret i
Norrbyberg". Morotsskörden hade inte varit så bra. Rovor hade
vi helt glömt att så, så det fanns heller inget att skörda. Så
när jag letade i frysen efter annat ätbart upptäckte jag plötsligt
att vi inte heller hade frusit in några ärter. Två ynka påsar var
allt jag hittade, och det blev ju inte många måltider av det. Vi
hade varit borta två veckor under sommaren och utbyggnaden av
växthuset hade gjort att en hel del annat blev ogjort. Som att
skörda ärter tydligen.
Till saken hör att just
ärter trivs så förfärligt bra i lappländskt klimat. De svalare
dygnstemperaturerna i norr gör att plantorna håller ut hela
säsongen, medan de i varmare klimat ofta ger upp tidigare. De är
alltså väldigt lättodlade och förnöjsamma, bara de får något
att klättra på.
Inte nog med det. De
gödslar också jorden de växer i genom att de binder kväve i
knölar på rötterna, och därmed kan de användas för att berika
jorden året innan någon annan, mer näringskrävande gröda odlas.
På tyska heter det med ett finare ord att de är leguminösa. Smaka
på ordet, det rullar fint i munnen. Som en ärta typ. Låt det bara
inte få dig att minnas 70-talets läskiga legymsallad, utan tänk på
att ärter även är en bra proteinkälla.
Ärter kan man dessutom
lätt ta egna frön av. De korsar sig sällan och därför kan man
själv hålla liv i en sort man tycker om. Fröna kan lagras länge
utan att förlora i grobarhet, vilket är en förklaring till att
mycket av det återfunna odlade kulturarvet varit just ärter. Och
variationen bland sorter är enorm.
Min husman gillar att odla
ärter. Många sorters ärter. Han har rent av snickrat en fin låda
av björkträ med fack och glaslock för att kunna se ärtsamlingen.
Ett år odlade vi 36 olika sorter. Våra praktikanter byggde
klätterställningar i form av tripoder till dem alla. Här i
Lappland är det klokt att förodla och sätta ut plantor istället
för att direktså. I början såg alla sorterna likadana ut, men med
tiden visade sig olika egenskaper och vissa blev mer omtyckta än
andra.
 |
| Ärtiga 'Märta' |
'Arvidsjaur' och
'Svartbjörsbyn' är norrländska sorter som är vana att växa i
midnattssol. 'Märta' med gula ärtskidor är en av mina
mumsfavoriter. 'Torup' är trind och rund, inte platt. 'Carouby de
Mausanne' och 'Lokförare Bergfälts Jätteärt' samt 'Schweizer
Riesen' (syn. 'Gigante Svizzero') har gigantiska skidor som trots
storleken är spröda och krispiga. Fina rödlila blommor har de
också. Jag skär sneda långsmala strimlor av dessa och fräser
snabbt i olja med lök, vitlök, ingefära, purjolök och
stjälkselleri. I med en skvätt soja, lite vatten och kryddor efter
behag. Busenkelt och fräscht.
Det funkar också bra att
toksnabbt förvälla dem i lättsaltat vatten och ännu snabbare kyla
ner och frysa in. Likadant görs med spritärtorna, där man alltså
bara tar tillvara på ärtan och låter skalen gå till komposten.
'Fenomen' och 'Pjätteryd' är två av våra sorter som ska spritas.
Men det där med att
skörda ärterna hade alltså blivit eftersatt under onådens år
2016. Jag, som avskytt skolmatsärter från Findus, insåg att en
frys utan ärter saknar leguminitet, förlåt legitimitet.
Till påsk, när jag
grävde runt i frysen och lyfte på en påse med stjälkselleri,
upptäckte jag tre påsar med ärter som beskedligt hade gömt sig på
botten av kartongen. Ärter! Den dagen uppstod jag till min nya
identitet som ärtig böna. Jag kan lova att den här sommaren blev
det bättring på ärtfronten.
 |
| Ärtlycka! |
Krönikan har tidigare varit publicerad i tidningen Hemträdgården nr 6 2017
Prenumerera på tidningen via denna länk:
Kommentarer
Skicka en kommentar