Krönika - När jag blev The Grumpy Gardener

Förmodligen hade jag ätit något olämpligt, kanske var det surkålen som sysselsatte magen hela natten, eftersom jag sov så oroligt. I alla fall fann jag mig själv i drömmen plötsligt stående i en radiostudio där Lennart Swahn, salig i åminnelse, tittade på mig och sa:




- Ämnet har vi fått från en läsare av den utmärkta tidskriften Hemträdgården, och det lyder så här: "Så kom det sig att jag förvandlades till The Grumpy Gardener". Varsågod, en minut från och med nu.



Hoppsan. Jag hade visst landat i inspelningen av På minuten. Jag hickade till men fann mig raskt och hasplade ur mig följande:



- Det var bestämt när jag öppnade dagens första trädgårdstidning och läste det femtioelfte reportaget om Piet Oudolfs magiska trädgårdsdesign som jag förvandlades till The Grumpy Gardener. Jag slog blaskan i bordet och tänkte: "En enda prärieinspirerad trädgård till och jag kräks! Ge mig äntligen en tuff fjällängsplantering istället!". Men så öppnade jag den andra trädgårds...


Ge mig inte en enda oudolfsk prärieplantering till!


Tuut! Häpet betraktade jag Stig Järrel som hade tryckt på sin knapp och nu påstod att jag hade varit på väg att säga "trädgårdstidning" igen, alltså upprepning. Varpå Lennart Swahn torrt konstaterade att vara på vippen inte var detsamma som fullbordat faktum, så han gav mig åter ordet, en poäng och fyrtio sekunder.



- Så slog jag upp det andra magasinet och fann artikeln om hur man skapar en medelhavsträdgård i Täby. Jag kastade den i vedspisen medan jag morrade: "Ett tips till om lättodlade citronträd och jag spyr! När ska den här nordiskt klimatförnekande trenden äntligen ta slut? Hit med ett pocketfjäll för sjutton!".



... och inte en enda medelhavsträdgård till heller!


Nu hade jag fått upp ångan rejält. I getögat såg jag visserligen Margaretha Krook bevaka sin knapp som en hök, redo att kasta sig över den vid minsta tvekan från min sida, men jag pratade på medan sekunderna förbrukades i rasande takt.



- Men den definitiva förvandlingen kom när jag läste det sjuttiofemte inlägget på facebook om att man kan odla året om och att det går jättebra att så pumpa i februari och är jättelätt att odla sötpotatis. Då röt jag: "jag och min grep vill för sjutton skörda på hösten och ha odlingslov på vintern!" Ja, så gick det till när jag blev den ilskna odlarinnan!


Nej, det går inte alls jättebra att så pumpa i februari!


Gonggongen slog. Tjoho - jag var i mål, jag hade klarat det! Medan jag mottog nådiga gratulationer av Krookskan och dito hjärtliga av herr Järrel hörde jag plötsligt någon bakom min rygg säga till Lennart Swahn:



- Ja, jag blir då så himla trött på den där trädgårdsambassadören från Lappland, vad hon nu heter, som tjatar om sin odling i norrsken och midnattssol, och gaggar om sin Potatisbacke och sitt pocketfjäll hela tiden.


En kvinnlig röst försökte på umemål säga att hon gillade pocketfjäll men hon dränktes av basrösten.



Jag vände mig om, och vad skådar mitt norra öga om inte Göran Greider och Pia Johansson! Uppvarvad och adrenalinstinn spände jag ögonen i honom och utbrast:


- Hörredudu, gå och dra någon gammal aftonblaska över dig och håll dig till din politiska komposthög så att vi slipper se din kalufs i trädgårdstidningarna åtminstone!



Jag lappade till honom med honungsburken jag just hade vunnit - och vaknade av husmannens skrik. När jag förklarat varför jag gett honom en råsop i sömnen, tittade han och blåögat trött på mig. Sedan skakade han på huvudet och konstaterade att jag antingen fick sluta äta surkål på kvällen eller att hetsa upp mig över allt dumt som skrivs och sägs om trädgård. Annars var risken stor att han skulle förvandlas till en Grinig Gammal Gärtner. Och det på studs, inte på minuten.



När jag senare i vaket skick hämtade posten, låg det en trädgårdsblaska i lådan. På omslaget gastade rubrikerna emot mig: Odla hela vintern! Recept på sötpotatis! De bästa prärieväxterna - Oudolfs 10 favoriter! Så anlägger du en medelhavsoas!




Framsidan pryddes av ett foto på Göran Greider med en pumpa i famnen. Jag kände surkålen jäsa inombords. Sedan gick jag in till datorn och avslutade min prenumeration. Och trädde ut igen som Den Glada Odlarinnan.


Krönikan har tidigare varit publicerad i tidningen Hemträdgården nr 3 2017


Prenumerera på tidningen via denna länk: 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Krönika - Inte utan min Benjeshäck

Artikel: Fångad av en stormhatt, del 1

Krönika - Sankta Tomata