Artikel: Ammarnäsrosen – ett fjällfynd

Som rosinventerare för POM, Programmet för Odlad Mångfald, i Lappland har det verkligen inte saknats spännande upptäckter. Just i en region som de flesta skulle tro var ”roslös” har flera unika rosfynd dykt upp. En av de vackraste är Ammarnäsrosen.

Det första fyndet av Ammarnäsrosen gjordes i Blomster-Lottas trädgård. Det var på 1920-talet som Charlotta Berglund tillsammans med sonen Alfred började anlägga en trädgård vars rykte spreds vida omkring och lockade besökare från när och fjärran, och var fylld av tusentals växter som genom Alfreds omfattande brevkorrespondens nått fjällbyn.

Vi inventerade trädgården, eller rättare sagt resterna av den, för första gången 2008, och har återvänt flera gånger vid olika tidpunkter sedan dess. Trots de tuffa förutsättningarna hittar man växter som tjurigt hållit sig kvar sedan trädgården sakta började förfalla från 1970-talet. Bergenia och ormrot trycker sig tätt intill skiffermurarna. Här och var en stormhatt. Och i en annan av terrasserna växer Ammarnäsrosen. Det vetenskapliga namnet är Rosa 'Ammarnäs' (Rugosa-gruppen).

Bladen är typiskt vresroslika, lite läderartade med nedsänkta nerver. Men det finns också de typiska kanelrostaggarna, parvisa under bladfästena. Flera rosinventeringsfynd från Lappland visar att korsningar mellan vresros och kanelros är vanliga i regionen. Det som emellertid är mest kännetecknande för Ammarnäsrosen är den starkt rosa blommans vackra klockform som den behåller hela blomningstiden. Nyponen är runda med långa foderblad.

Att rosintresse finns i fjällbyn visade sig vid det Kom-och-Visa-tillfälle som POM arrangerade 2010. Det kom drygt 20 personer, 9 av dem hade rosor med sig, totalt var det 16 rosor. Mest bergsros, enkel och fylld kanelros och en vit vresros. En Finlands vita ros spårade vi upp dagen därpå. Dessutom hittade vi då också Ammarnäsrosen vid en annan gård, granne med Ludvig Grundström, som även han hade ett stort trädgårdsintresse med spännande växter, men som i motsats till Lotta inte visade upp sin blomsterprakt utan höll den för sig själv.

Huruvida Ammarnäsrosen först fanns hos Lotta och Alfred eller på Nolsia hos Ludvigs släkt, har inte gått att få klarhet i. Alla delade de trädgårdsintresset och utbytte både erfarenheter, idéer och växter. Rosen kan ha kommit via Alfreds korrespondens, eller kanske genom Norgefararna över fjället. Den kan också ha uppstått spontant. Oavsett vilket är Ammarnäsrosen en ljuvligt vacker ros, som med sin spännande bakgrund och uthållighetsförmåga i tufft klimat (zon 8) kommer att utgöra ett fint tillskott i rossortimentet för alla norrlandsodlare, när den förhoppningsvis kommer ut i handeln. 

Artikeln har tidigare varit publicerad i Rosenbladet nr 2 2012, nu reviderad och kompletterad med ytterligare information