Artikel: Göte Haglunds rosodling i fjällen
Göte Haglund är som initiativtagare till Göteborgs rosarium ett välbekant namn för många svenska rosnördar. Närmast okänt är däremot att hans roskarriär tog en rätt oväntad början - nämligen i den lappländska fjällbyn Ammarnäs!
Göte kom till Ammarnäs 1934
för att verka som präst i lappmarken, och vid den nybyggda
prästgården började Göte odla. Han skriver själv om detta i
sin bok Rosen, blommornas drottning:
"I Ammarnäs i Sorseles fjällvärld gjorde jag mitt första försök med rosor. På en sydsluttning planterade jag flera stycken. De blommade så fint men nästa vår fanns det bara en kvar, en Rosa pendulina från Alperna."
Dottern Laila Haglund har ett roligt
och typiskt barndomsminne från sin fars rosodlingsförsök. Så här
berättar hon för mig i ett mejl:
"Jag var bara en liten tös i Ammarnäs och minns inte mycket om trädgården, men minns att varma kläder och filtar användes för att skydda rosor från frost. Mamma suckade och muttrade litet förtvivlat."
En nyplanterad avläggare av Göte Haglunds bergsros |
Man kunde nu tro att det var Göte som
tog trädgårdskulturen till Ammarnäs, men förhållandet var
snarast det omvända – det var han som fick inspiration och
kunskap. Här i byn som vacklar på zonkartans yttersta gräns för
växtzon 8, fanns nämligen inte bara den numera så kända
Potatisbacken där man odlat potatis sedan mitten av 1800-talet,
utan också några personer med ett brinnande trädgårdsintresse och
makalösa trädgårdsodlingar.
Familjen Haglund lämnade Ammarnäs 1940. Att det var med tungt sinne Göte lämnade sin uppbyggda trädgård förstår man av den dikt ”Min örtagård” som finns med i diktsamlingen Snöglöd - poesi från Sorsele. Men hans rosodlande fick så småningom bättre förutsättningar söderut, och resulterade till slut i den fina rossamlingen på Göteborgs rosarium.
Min örtagård
Jag röjde där stenen låg trotsig och
hård
och blott gav efter för envisa viljor.
Jag såg i drömmen en örtagård
med röda rosor och vita liljor.
Men ödet ryckte mig bort därifrån.
Att vårda den fanns varken vän eller
fränder.
Det var som jag gav min egen son
i oförstående främlings händer.
Där rosor och liljor i drömmen stått,
där växer nu rovor, kål och potatis.
Ja visst är det mycket klokt och gott
att få sin potatis alldeles gratis.
Av de ursprungliga växterna finns, förutom ett hav av vitsippor som tillsammans med vårärt blommar i juni, även en rosenrot, en tibast, några ynkliga plantor av aklejruta - och en bergsros. Alltså densamma som Göte skriver om i sin bok! Ett större buskage finns framför huset, och därifrån har rotskott hämtats och planterats på en av terrasserna. Som rosinventerare känns det otroligt roligt både att upptäcka Göte Haglunds rosenhistoria i Ammarnäs, och att rosen fortfarande finns kvar på platsen.
Nyligen påbörjades ett projekt som
bekostas av Länsstyrelsen i Västerbotten för att restaurera
Blomster-Lottas trädgård. Snart kommer åter trädgårdsturister
att göra resan till Ammarnäs för att förundras över
blomsterprakten vid fjälllets fot, över de människor som skapat
detta och de växter som fixat dessa extrema förhållanden utan
problem. Göte Haglunds bergsros är en av dessa tuffingar att
imponeras av.
Göte Haglund: Rosen, blommornas
drottning, Göteborg 1987, ISBN 91-970965-0-4
Göte Haglund: Folk i fjällby, Askild
& Kärnekull, Borås 1976, ISBN 9170085234
Göte Haglund: Snöglöd - poesi från Sorsele (s.176) ISBN 978-91-633-654-3
Fotnot: huset är åter sålt och har en ny ägare sedan vårt besök 2011
Artikeln har tidigare varit publicerad i Rosenbladet nr 2 2012, här reviderad och kompletterad.
Kommentarer
Skicka en kommentar