Artikel - Hoppfulla gravplanteringar

Med gravplanteringar på tyska trädgårdsutställningar som förebild arrangerade mässan Nolia Trädgård våren 2019 utställningen Evighetens Trädgårdar, med vackert planterade gravvårdar att inspireras av och med målet att bidra till nytänkande på kyrkogårdarna. Jag var initiativtagare till satsningen, och fick äntligen se min vision om gravplanteringar på en svensk mässa realiserad. I denna artikel förmedlar jag utställningens innehåll som hoppfull inspiration så här i coronaepidemitider, när döden på ett tydligt sätt blivit närvarande i samhället och frågan om gravens utformning blivit aktuell för ovanligt många. 

Utställningen minuterna innan publiken fick komma in och beundra planteringarna

foto&copyright Mariana Mattsson

Gravvårdar på en vårlig trädgårdsmässa - skapar inte det en sorglig stämning? Tvärtom! Satsningen på Evighetens Trädgårdar blev en succé, och besökarna var betagna av de ljuvliga gravvårdarna som var det första som mötte dem på mässan.

Utställningen var belägen i en separat utställningshall, där draperier, mjuk matta och fågelkvitter skapade en vilsam miljö, skild från kommersen utanför. Några soffor inbjöd besökarna att sätta sig ner en stund och stilla betrakta de olika planteringarna. Forslunda trädgårdsutbildning hade anlagt en skoglig hörna som skapade en känsla av natur och en somrig park.

 

Forslunda trädgårdsutbildning hade skapat en skoglig lund

foto&copyright Mariana Mattsson 

Exklusivt utvalda kreatörer
Mässan hade inbjudit nio kreatörer att gestalta varsin gravvårdsplantering, som skulle visa och inspirera besökarna hur man kan göra något vackert och intressant, tåligt och lättskött av en liten yta vid en älskad anhörig eller väns grav.

Till sitt förfogande hade kreatörerna fått en svartmålad träram som plastfodrats invändigt och jordfyllts, samt en anonymiserad gravsten som stenhuggeriet Forsmans Sten & Gravyr AB bidrog med. Samtliga planteringar var försedda med stora skyltar som såväl beskrev kreatörens tanke och idé, som växtvalet, läget och skötselbehovet. Det var många som fotade av beskrivningarna för att senare kunna kopiera kompositionerna.

Vid varje plantering fanns en skylt 

med kreatörens och kompositionens namn 

samt information om växtval, läge och skötselbehov

foto&copyright Mariana Mattsson

Måttet på ramen var 120 x 80 cm, alltså större än den lilla planteringsyta som vanligtvis planteras på svenska kyrkogårdar, men dock mindre än de tyska där hela gravvården är planterad med växter. Men planteringarna gick förstås ändå att kopiera i ett mindre format, med färre antal växter.

Elisabeth Svalin Gunnarsson och Anton Sundin i tagen med att förbereda sin plantering

foto&copyright Mariana Mattsson 

Perenner och lökväxter
I planteringarna dominerade vårvackra perenner och lökväxter, vilket medförde en helt annorlunda, lugnare och fridfullare känsla än de skrikiga sommarblommor som annars brukar prägla gravplanteringar. Här fick annuellerna mer verka som accenter. Särskilt spännande var att flera kreatörer valt att även använda vedartade växter i form av lågväxande miniatyrträd och buskar, precis som man ser på de tyska gravarna. Dessa träd bidrar till att skapa en välgörande höjd i planteringarna, och de har ofta en symbolisk betydelse, antingen i växtsätt och form eller genom att vara städsegröna och uttrycka evigt liv.

Närbild på Elisabeth Svalin Gunnarssons och Anton Sundins plantering ”Från evighet till evighet”

foto&copyright Mariana Mattsson

Från evighet till evighet kallade författaren och kulturvetaren Elisabeth Svalin Gunnarsson och trädgårdsingenjören Anton Sundin sitt bidrag. Och det med rätta, för här stod ormbunkar i fokus. I sanning en evighetens växt, som tack vare sin anpassningsförmåga har funnits i 400 miljoner år. Deras lugna framtoning i färg och form gör att de smälter in i omgivningen och skapar ett lugnt och stilla intryck. ”Den som planterar ormbunkar vid en gravvård på en äldre kyrkogård utför dessutom en kulturhistorisk välgärning”, enligt kreatörerna. För denna plantering i halvskugga, fuktigt läge hade de valt blodbräken, svartbräken, bergadiantum och rostbräken, ackompanjerade av julros, akleja, primula och honungslök, allt vackert inbäddat i mossa och löv.

”Från evighet till evighet” av Elisabeth Svalin Gunnarsson och Anton Sundin

foto&copyright Mariana Mattsson

Praktiska skötselråd
Narcissen ’Tête-à-tête’ hade inspirerat trädgårdsingenjören Lisa Jonsén-Skanebo till kompositionen Förtroligt far-väl. ’Tête-à-tête’ betyder just förtroligt samtal mellan två personer, och far-väl syftar både till avskedet och en önskan om en säker färd till livet efter detta.

Hennes växtrika plantering för sol till halvskugga och ett väldränerat läge beskrevs som vintergrön, väldoftande, mjuk - en plantering som erbjuder sinnesupplevelser året om och ger blomsterprakt under hela vegetationsperioden. Men även praktiska motiv hade påverkat växtvalet, då narcisserna, Narcissus x medioluteus ’Bridal Crown’ och ’Tête-à-tête’, och rysslök, Allium angulosum ’Summer Beauty’, ogillas av rådjur och gnagare. Sälg, rosenbräcka och nepeta älskas i sin tur av pollinatörer. Hängsälgen Salix caprea ’Kilmarnock’ representerade traditionen av sorgeträd med hängande grenar, som har planterats på kyrkogårdar sedan mitten av 1800-talet. Sedan medeltiden har videkissar varit en symbol för hopp.

 

”Förtroligt far-väl” av Lisa Jonsén-Skanebo

foto&copyright Mariana Mattsson

Förutom hängsälgen fanns även en svarttall, Pinus nigra ’Nana’, med balkanbergtall, Pinus mugo var. pumilo angiven som härdigare alternativ. Detaljerade skötselråd åtföljde de båda träden, som att tallen bör pinceras för att öka tätheten, minska tillväxten och bibehålla formen, och att sälgen bör gallras på äldre och utåtgående grenar då kronan annars riskerar att bli för tät. I planteringen fanns även torktålig broklewisia, harsvans och taklök samt tusensköna och pärlhyacint. 

Små träd

Trädgårdsmästare Eva Johansson, Trädgård Nymyran, uttryckte Tro, hopp och kärlek med en hållbar perenn plantering för ett soligt läge i blå, vita och röda nyanser med bland annat löjtnantshjärta och backsippor - för glädjens, himlens, och kärlekens skull. Allt vilade på en lugn grund av grönt, som symboliserade växandets kraft i tro, hopp och kärlek hos människan och naturen. En liten lärk vid sidan av stenen gav planteringen en spännande höjddimension. 

”Tro, hopp och kärlek” av Eva Johansson, Trädgård Nymyran

foto&copyright Mariana Mattsson

Ett mindre träd, en krypen på stam, Juniperus communis ’Greenmantle’, samt en bolltuja, Thuja occidentalis ’Little Giant’, fanns även i planteringen Levande årstid som gjorts av Skellefteå pastorat. Dessa vedartade växter skapade tillsammans med skuggröna, Pachysandra terminalis, en lättskött, vintergrön och stilla bas, anpassad för det norrländska klimatet och ett skuggigt läge. Det fleråriga växtmaterialet kombinerades med ettåriga material i en mindre kruka som gick att byta ut under året, så att rabatten fick en fin succession och blev föränderlig med årstiderna.

”Levande årstid” av Skellefteå pastorat

foto&copyright Mariana Mattsson

Exotiskt alternativt vitt grus
En djärv variant med exotiska sommarblommor stod trädgårdsmästaren och blomsterkreatören Daniel Grankvist för, med det passande namnet En salig blandning. För bananplantor hör förvisso inte till vanligheterna i svenska gravvårdar! Men med sitt flammande röda bladverk var den etiopiska bananen, Ensete ventricosum RED BANANA, verkligen en läcker färgklick som väckte besökarnas intresse. Bananbladen vävdes in i det filigrant skira bladverket hos snittadiantum, Adiantum raddianum 'Fragrantissimum', och sirlighet bjöd vippjasmin, Jasminum polyanthum, och kapstjärna, Ornithogalum SNOWFLAKE på. Kontrast och experimentlusta i förening! En härdig perenn i form av hundtandslilja, Erythronium 'Pagoda', fanns också i planteringen, som var tänkt för ett vindskyddat, halvskuggigt läge som inte blir för torrt och som fordrar regelbunden tillsyn. Exoterna måste övervintra inomhus och kan återplanteras nästa år. 

Bananblad skapade en exotisk känsla i ”En salig blandning” av Daniel Grankvist 

foto&copyright Mariana Mattsson 

Från Forslunda trädgårdsutbildning medverkade Pia Möller med Din alldeles egen plats, mamma. Och mycket riktigt fanns moderns älsklingsblomma liljekonvalj, Convallaria majalis, i planteringen, och i det vita gruset vilade en kattfigur som symbol för hennes kattälskan. Därtill fanns två varianter av murgröna, Hedera helix 'Goldchild' samt "Baltica”, penséer och klockranka, Cobaea scandens, liksom åtskilliga dekorationsobjekt i metall.

”Din alldeles egen plats, mamma” av Pia Möller, Forslunda trädgårdsutbildning

foto&copyright Mariana Mattsson

Trädgårdsmästare Maria Karlsson, Hägnaregården, bjöd på en Längtans trädgård, en perenn plantering i halvskugga och god jord, belägen i zon 5. Hennes önskan var att en gravvård ska vara något som både påminner om det som varit, men samtidigt något som hjälper oss att glädjas över den tid vi själva har kvar. Detta åstadkom hon med vitt löjtnantshjärta, Lamprocapnos spectabilis ’Alba’, alunrot Heuchera ’Obsidian’ och kaukasisk förgätmigej, Brunnera macrophylla ’Jack Frost’. Planteringen var lätt att sköta, det enda som behövde göras var att klippa ner perennerna på våren, gödsla om planteringen upplevs näringsfattig, rensa ogräs och klippa bort det överblommade. 

”Längtans trädgård” av Maria Karlsson, Hägnaregården

foto&copyright Mariana Mattsson

Tysk konstnärlig gestaltning
Den estetisk finstämda komposition, som fått utställningens mest poetiska namn Komma skall det som du med brinnande själ själv har berett, hade skapats av den i Karl Foersters plantskola utbildade tyske trädgårdsmästaren Martin Beyer. För ett läge i halvskugga, med näringsrik jord och inte för torrt, hade Martin valt en gravfunkia, Hosta crispula, som sträcker sig med blad och blommor mot himmelen; alunrot, Heuchera x 'Black Velvet', som det brinnande hjärtat som symbol för vår längtan; och prydnadsgräset silverfryle, Luzula niveum, som ska påminna om Jordens hår. Som marktäckare använde Martin backtimjan, Thymus serphyllum, som symboliskt flätar ihop det som komma och det som är.

”Komma skall det som du med brinnande själ själv har berett” av Martin Beyer

foto&copyright Mariana Mattsson

Landskapsarkitekten Mona Prestele härstammar även hon från Tyskland, och hon medverkade med bidraget Våren väcker liv på nytt. Hennes inspiration var hämtad från skogen som väcks till liv igen efter den långa vintern, då hoppet och livsglädjen kommer tillbaka efter en period av sorg när man har förlorat en älskad person. 

”Våren väcker liv på nytt” av Mona Prestele

foto&copyright Mariana Mattsson

För ett halvskuggigt-soligt, fuktigt men väldränerat läge, hade Mona valt okomplicerade vårlökar som kan föröka sig själva och ser ut som om de skulle ha kommit upp spontant. Här fanns vita pärlhyacinter, som genom färgen och den pilformade uppåtväxande blomman förmedlar ett positivt och uppmuntrande intryck, och kungsängslilja, Fritillaria meleagris, som genom sin gracila form och den lite mystiska färgen verkar som en förmedlare mellan jord och himmel. Dessa båda kombinerades med okomplicerade perenner som funkia och ormbunkar, så att graven under årets gång blir väldigt lättskött och ser naturlig ut, som en skogsdunge full med blommor efter vintern. Och precis så blev också intrycket. 

Föredrag och scensamtal
Temat följdes upp under hela mässan med föredrag av landskapsarkitekten Mona Wembling, som lyfte fram en nytänkande gestaltning med perenner och lökväxter på kyrkogårdarna, och mig, Mariana Mattsson, som berättade om gravplanteringarna på de tyska trädgårdsutställningarna. Som programledare höll undertecknad dessutom ett scensamtal med Mona Wembling, Martin Beyer och hortonomen Maria Sandström som inbjudna gäster, som handlade om kyrkogården som park och gröna rum i städer, och som ett gemensamt odlingsprojekt där såväl professionellt fackfolk som gravägande amatörer samverkar och medskapar. Behovet av utbildad personal med särskild kompetens att sköta kyrkogårdarna, samt frågan om tradition kontra förnyelse i växtmaterialanvändning berördes också.

Intresset från media för utställningen var stort, och alla kreatörer deltog vid en pressvisning och kunde då svara på frågor om planteringarna. Sammantaget kan man konstatera att Nolia Trädgård bidrog till att lyfta fram en trädgårdskultur som alltför sällan får stå i rampljuset. Och Evighetens Trädgårdar lyckades inge ett starkt budskap om spirande hopp, och uppmuntra till djärvare och vackrare gravplanteringar, inte bara i Västerbotten. 


Artikeln har tidigare varit publicerad i tidningen Hemträdgården nr 5 2019