Krönika - Odla omställning

Till julklapp gav jag min husman något riktigt fint och värdefullt. Hoprullat med rött sidenband låg – ett kontoutdrag från banken. Jag vet, det låter inte särskilt kul alls. Men detta var ett utdrag från Trädgårdsbanken! Det konto där vi sätter in årets skörd, och som till skillnad från pengabankerna ger en rejäl ränta.



Under den snygga loggan av en tomat radade tillgångarna prydligt upp sig. 4,1 kilo hallon och 2,6 kilo bondbönor. 6,3 kilo råa tomater och 29 påsar riven zucchini placerades på frysboxkontot. 7 meloner, 83 vitlökar samt 167 potatislökar för att äta, och nästan lika många till nytt utsäde. Och så förstås 497 stycken chilifrukter av klockmodellen 'Jamaican Bell', vilket resulterade i 23 burkar inlagd chili – mer än dubbelt så många som året innan.


För i en sidokolumn stod fjolårets resultat som en jämförelse. Och snabbt visar sig den gröna tillväxten i reda siffror som gör oss själva imponerade. Vad sägs om mäktiga 11,4 kilo nyponmos ifjol, jämfört med 7,1 kilo året innan, och endast 4,4 kilo året där före?

Vissa grödor hade förstås också minskat i utdelning. 2017 gav en rekordinsättning på 7,8 kilo krusbär, 2019 bara 2 kilo. Vilket ändå var bättre än katastrofåret 2018 med magra 669 gram.


Inför de tilltagande klimatkatastroferna pratas det mycket om behovet av omställning på alla plan, men det händer mindre. Och i väntan på att tröga systemkolosser ska börja röra sig åt rätt håll, istället för att på alla sätt förhindra eller försena den nödvändiga omställningen, går vi odlare före.

Vi som odlar ätbart är klimathjältar. Vi har redan vänt om och börjat ställa om till en mer hållbar livsstil. Vi lämnar miljösabotörerna åt sitt öde genom att delta så lite som möjligt i deras självskadebeteende och återta makten över våra matbord. Att odla är makt och pengar.

Lise-Lotte Björkman har i sin rapport Fritidsodlingens omfattning i Sverige (*) visat på vilken enorm betydelse fritidsodlingen har. Rapporten är visserligen sedan 2012, men den ger ändå en bra fingervisning. Visste ni till exempel att hälften av alla fritidsodlare odlar tomater? I medeltal konsumerar odlaren 3,9 kilo färska tomater, till ett sammanlagt beräknat värde av 193 miljoner papperskronor.


I rapporten berättas vidare att den sammanlagda färskkonsumtionen av egna grödor uppgick till 74 000 ton med ett beräknat värde av 3 miljarder kronor. Utöver detta lagrades 30 000 ton grödor, och ca 25 000 ton saftades och syltades, torkades eller frystes in. Totalt skattas värdet av det lagrade till 2,4 miljarder kronor. Totalkonsumtionen av färska och lagrade grödor blev alltså 130 000 ton till ett värde av 5,4 miljarder. Som slutkläm sammanfattas att konsumtionen från egen odling motsvarar ungefär 9 procent av landets totala konsumtion av frukt och grönt.

Och ändå är detta bara en bråkdel av vad vi skulle kunna producera. Rapporten konstaterar att fritidsodlingen har potential att producera uppemot 700 000 ton ätliga grödor, till ett värde av 30 miljarder papperskronor!

Men alla dessa siffror säger inte det viktigaste. Bakom varje siffra döljer sig ett omställningsprojekt.

Det som börjar med enkel odling av en tomatplanta på fönsterbrädan, utvecklar sig snabbt till en inre hållbarhetsresa. Vi lär oss att plantan vill ha vatten och sol i lagom dos för att ge oss tomater. Vi börjar förstå och fascineras av det fantastiska mysterium som jorden rymmer, och att vi inte kan vara jordförbrukare utan jordvårdare. För oss odlare blir det helt självklart att inte spruta gift på den mat vi vill äta.

Vi ser hur mycket arbete, omvårdnad och tur med goda omständigheter som krävs för att ge en tomat i utbyte. Tacksamhet över skörden bubblar upp av sig själv. Och tomaterna som sätts in i vår egen Trädgårdsbank får ett mycket högre värde än den beresta tomaten som vi tidigare betalade för.


Så egentligen borde mitt kontoutdrag från Trädgårdsbanken ha en slutrad. En rad med tacksägelsestjärnor från Moder Jord. Fast i princip borde det väl hellre vara tacksägelsetomater. 


(*) Här kan du läsa rapporten i sin helhet:

Krönikan har tidigare varit publicerad i tidningen Hemträdgården nr 1 2020. Prenumerera på tidningen via denna länk: 
 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Krönika - Sankta Tomata

Krönika - Inte utan min Benjeshäck

Elegant gravutsmyckning - en tysk paradgren