Äppelmirakel i Lappland

I byn Karlsgård står ett gammalt äppelträd, lite trött lutande mot en gråbrun timmerstuga. Det är nu inget speciellt ovanligt med något sådant, om det inte vore för att just det här äppelträdet står i byn Karlsgård utanför Lycksele i södra Lappland och därmed växtzon VII. Och som om detta inte skulle vara nog märkvärdigt – trädet är dessutom över hundra år gammalt och en alldeles unik sort!

 

Det hundraåriga äppelträdet 'Hedvig' i Karlsgård
foto&copyright Reginald Scholz

Under inventeringarna genom POM, Programmet för Odlad Mångfald, fick jag 2007 ett tips från Inga Irdalen om en trädgård med många gamla växter. Inga bodde på den gård dit hennes svärmor Hedvig, från Sandhult i Västergötland, kommit 1918 för att gifta sig med Gustav Andersson i Karlsgård.

Gustav gav sin nyblivna fru ett stort vackert äpple som han köpt på Lycksele marknad, och eftersom Hedvig var en riktig blomsterälskare tog hon förstås vara på kärnorna och sådde dem i en kruka. Fyra äppelträd spirade ur kärnorna, och planterades sedan ut vid husets södervägg. Ännu på 60-talet levde flera av dem, men nu är det endast ett kvar.

Hedvig och Gustav framför äppelträdet
fotot tillhör Inga Irdalen

Som mest har det skördats över 100 liter välsmakande äpplen, och även om skörden varit betydligt blygsammare de senaste åren, så brukar det räcka till ett alldeles utsökt gott äppelmos – undertecknad har fått smaka och kan intyga detta. Historien om det speciella äpplet väckte förstås tidigt uppmärksamhet, det skrevs om det i tidningen, och Hedvig och Gustav fick medalj.

Tidningsurklipp från Västerbottens-Kuriren

Kvistar blev inskickade för ympning till POM för att säkerställa bevarandet. Så om några år är vi förhoppningsvis flera lapplänningar som kan odla Karlsgårdsäpplet 'Hedvig' i vår egen trädgård. Det skulle därmed vara ett betydande tillskott i det ytterst magra sortiment äpplen som fungerar i Lappland.

Hedvig hade också med sig växter från sin hemtrakt. Alm, oxel, ask, lönn – alla är ovanliga trädslag i dessa trakter och har blivit stora träd idag. Ett stort snår av mahonia finns också, liksom en unik ros som även den är insamlad till POM, och nu fått namnet 'Karlsgård'.

Inga och hennes man Ingvar har väl vårdat kulturarvet efter Hedvig och Gustav, och Inga, som också kom från Sandhult, hade förstås även själv bidragit med plantor från sin hemort. Ek, kastanj och ett gullregn, som blommat med 3 klasar.

År 2010 tilldelades Inga Irdalen utmärkelsen 'Guldärtan' för sin insats att bevara det gröna kulturarvet. Inga avled 2016.

Artikeln har tidigare varit publicerad i Pomologen och på POM:s hemsida. Den är bearbetad och aktualiserad för denna publicering.