Krönika - Majrova gör karriär

I min gröna skolungdom pryade jag som reporter och skrev om ishockey. Journalist blev jag aldrig, men väl skribent och författare. Fokus byttes från cool hockey till frostrosor.

Det var nog för att jag stött på en skolkompis och vårt prat hade väckt minnet av dribblingarna på skrivmaskinen, som nattens dröm förde mig tillbaka till tidningsredaktionen i det röda trähuset. Men nu var taket av glas, överallt stod lummiga växter och inte ett spår märktes av dåtidens cigarettdimmor. En neonskylt förkunnade att här huserade Växterbottens Foderblad.

Jag befann mig på redaktionschefskan Betan Vegos kontor, som var beläget i en skrubb med trädgårdsredskap. Hon rensade just verbala ogräs i en text, men avbröt sig och lade krattan åt sidan. Hon hade ett uppdrag för mig. För enligt vad hon erfarit genomfördes nu ett hemligt omskolningsprogram för grönsaker, i syfte att förlänga deras insats i arbetslivet. Grönsakerna skulle tvingas att jobba längre innan de gick i kompost. 

Köksträdgården
foto&copyright Reginald Scholz

Utrustad med block, penna och kamera gav jag mig ut i grönsakslandet för att försöka hitta några omskolade grönsaker att intervjua. Och fast det var slutet av september fann jag några energiska maj-rovor i full färd att växa till sig. Om jag hade förväntat mig förväxta och maskätna exemplar, så hade jag fel. De var krispiga och fräscha som ännu studielånsfria gymnasister.

- Det är kul att också vi kan få göra karriär, sade Maj Rova stolt. Och avancera till en position ända in i oktober.

Jag undrade om det inte var slitsamt att tvingas fortsätta att jobba så länge. Hon höll inne en suck och svarade glättigt att så var det ju nu för alla grönsaker numera. Det gällde att visa flexibilitet och framåtanda. Annars blev man direkt utsorterad som gammbeta.

Nu yttrade sig en svedjerova i raden bredvid. 

- Man måste ta chansen till personlig utveckling, att vidareutbilda sig och bygga på sin kompetens, sade Brassica rapa. Själv drömmer jag om att avancera till en präktig Korova. 

 

Maj Rova knyckte på sin rosa nacke och förklarade att hon var fullt nöjd med sina framtidsutsikter, och inte hade några planer på att bli en Rädd-Isa.

Att bli en rädisa eller en Rädd-Isa, det är frågan...

Jag bestämde mig för att leta upp en beslutsfattare som kunde förklara de bakomliggande faktorerna till programmet. Bums stod jag i det nya Arbetsglädjedepartementet i Rosenbad. 

- Vi behöver matcha mot behoven på framtidens grönsaksmarknad, och nu kommer grönsakerna att öka sina chanser betydligt, sade grönsaksmarknadsanalytiker Inge Sommar-Lov. Det gäller att bli odlingsbar!

Han förklarade vilken brist på dubbelutbildade grönsaker som rådde i nuläget. Att efterfrågan var särskilt stor på kombogrönsaker som smultrongubbar. 

- Grönsaksmarknaden lider brist på kvalificerad arbetskraft, fortsatte Inge Sommar-Lov. Inom många branscher innebär det ett hinder för tillväxt. Denna åtgärd innebär en morot för alla grönsaker att få högre lön. Dessutom inför vi ett ROV-avdrag för att stimulera folket till dygnet-runt-odling.

Jag började undra om inte den här myndighetspersonen dillade lite väl mycket persilja. Jag önskade mig tillbaka till grönsakslandet. Vips stod jag åter där, och stötte på en bondböna som vegeterade lite för sig själv. Jag undrade om inte hon hade några ambitioner att förbättra sina karriärmöjligheter.

- Nä, jag tänker inte gå in i väggen, svarade hon lojt.

Påverkad av alla samtal föreslog jag att hon ju skulle kunna bli störböna, buskböna, vaxböna, skärböna, kokböna, eller varför inte en brytböna? Ja, kanske rent av sluta som störpurpurböna, eller brun böna.

- Hörredu, svarade hon. Nog för att jag är en enkel bondböna från landet. Men så mycket botanik kan jag i alla fall, att en tuff böna av släktet Vicia faba inte plötsligt går att omskola till en Phaseolus vulgaris.

Jag blev så generad av att få min bönliga okunskap avslöjad att jag ramlade ur blomstersängen. Och låg på knä på golvet i sovrummet. Min husman vaknade, såg mitt knäfall vid sängen. 

- Städar du, undrade han. 

- Nä, svarade jag surt. Jag bönar och ber att jag slipper bli omskolad. 

Krönikan har tidigare varit publicerad i tidningen Hemträdgården nr 5 2019. Du kan prenumerera på tidningen via denna länk: 

http://www.tradgard.org/tidningen/bli_medlem.asp