Krönika - Min lilla svarta

Det finns några riktiga tvärstoppsplantor i min trädgård. Sådana som förorsakar samma masskrock bland besökare som bilarna på Autobahn. Den vinröda slingerstormhatten är en sådan, liksom den pampiga purpurkvannen. Men frågan är om inte de svarta krolliljorna ställer till med de värsta folksamman­stöt­ningarna, under högljutt åhh-tutande.

På höga stänglar dinglar turbanformade blommor i så mörkt purpurlila att de verkligen ser svarta ut. I alla fall för ögat. Det är en svårfotad primadonna. Efter åtskilliga misslyckade försök har jag insett att den enda chansen att få den extravaganta skönheten på bild är att fota den i skymningen. Ja, så mycket skymning som det nu blir här i lappmarken i augusti. I lappländskt nattljus blir fotona i alla fall rättvisande.

Den svarta krolliljan är en utsökt raritet, och den blir verkligen inte sämre av att den är en norrländsk sådan. Länge föstes den ihop med den tristare bruna krolliljan tills den äntligen lyckades frigöra sig och bli en egen sort. Numera har den ett eget sortnamn, Lilium martagon 'Norrland', sedan man slagit fast att den definitivt skiljer sig från den bruna krolliljan, Lilium martagon var cattaniae. 

För många år sedan fick jag köpa tre lökar av en riktig kanonodlare i Lycksele. Han hade i sin tur fått krolliljan från ett äldre par ute vid norrbottenskusten. Den har spridits via växtmarknader i norrlandslänen, men är fortfarande en exklusiv och åtråvärd växt för konnässörer. Efterfrågan överstiger skyhögt tillgången vilket gör de få lökarna snordyra. Jag betalade etthundrafemtio kronor för mina. Per styck. Men via nätet hade kanongubben sålt andra lökar på auktion för fyrahundrafemtio kronor - per styck.

Det är nämligen ingen enkel sak att föröka krolliljor om man vill vara säker på att få exakt rätt sort. Fröer är ju alltid resultatet av en sexuell förökning och har därmed anlag från både mor och far, så att blomman kanske inte alls blir svart utan rödbrun. Men mina lökar har aldrig bildat några frökapslar så det tillväga­gångssättet var hursomhelst inte aktuellt.

Det enda sättet är alltså att föröka dem vegetativt, med lökfjäll. En höst för fyra år sedan gav jag mig in på den riskabla Operation Lökdelning. Jag grävde upp en av mina dyrbara lökar. Löken såg lite ut som en kronärtskocka, lager på lager. Sedan bröt jag försiktigt av lökfjäll efter lökfjäll. Mycket varsamt så att en del av bottenkakan följde med, för annars skulle det inte bli något av det fjället. Ungefär halva löken tog jag, sedan återplanterade jag resten med lika delar förhoppning och ångest att löken måtte överleva behandlingen.

Jag delade upp lökfjällen i två grupper. Den första hälften stoppade jag i krukor med en grusblandad jord och ställde i blomsterövervintringsrummet på övervåningen. Där är det svalt på vintern men frostfritt. Den andra hälften stoppade jag ner i en påse med jord och vermiculite. Lagom fuktig men inte blöt. Påsen ställde jag varmt i köket. Sedan var det bara att vänta.

Då och då kollade jag i påsen. Och tänk, en dag hade undret skett! Pyttesmå lökar hade bildats i botten av fjällen. Allteftersom de utvecklades plockade jag upp dem ur påsen och satte dem i krukor. Till slut hade nästan alla fjäll bildat lök, fast processen gick fortare och var enklare i påsen. Där var det lättare att hålla en jämn fuktighet och gick att hålla en högre temperatur.

På våren åkte krukorna ut. Första året kom bara ett enda blad. Det var lite enerverande att stirra på krukorna utan att något mera hände. Nästa år kom den första karaktäristiska kransen av blad, tredje året hade den utökats med en eller två våningar blad till. Jag krukade om dem. Och i år, det fjärde året, kom så de första lökarna med en liten blomturban. Jag såg på dem med andakt.

Exakt då bestämde jag mig. Jag ska behålla alla lökbarnen själv. Av ren och skär egoism tänker jag göra mig en stolt och ståtlig skog av magiskt svarta krolliljor. Den dagen de blommar för fullt ska "Den svarta krolliljans afton" gå av stapeln i min trädgård.

Krönikan har tidigare varit publicerad i tidningen Hemträdgården nr 1 2018

Prenumerera på tidningen via denna länk: 

http://www.tradgard.org/tidningen/bli_medlem.asp