11. Norrlunda (ur koroveboken)
Att besöka en gammal trädgård som för länge sedan lämnats av sin skapare, kan ibland vara en omtumlande upplevelse. Så var det med trädgården på Norrlunda. Här hade det i folkmun bott en trädgårdsmästare, och vi hade fått veta att det en gång hade funnits många olika träd och buskar, men att det nu nog inte återstod så mycket. Döm om vår förvåning när vi fann en botanisk trädgård i miniformat...
 |
| Picea pungens v glauca, blågran foto©right Reginald Scholz |
Utifrån landsvägen lägger man egentligen bara märke till några blåskimrande granar. Längs uppfarten står några välvårdade rönnar, och strax bredvid en prydnadsapel och en grupp bondsyrener. Men redan vid nästa apel händer det – jag upptäcker en liten plåtskylt vid dess fot, försedd med en Dymoremsa med texten: Rosaceae WBT78 Malus pumila v niedzwetzkyana, purpurapel. Precis som på vilken botanisk trädgård som helst!
 |
| En av de gamla växtskyltarna foto©right Reginald Scholz |
 |
| Malus pumila v niedzwetzkyana, purpurapel foto©right Reginald Scholz |
Skyltarna väcker en euforisk lyckokänsla. Vi kryper snart omkring som förväntansfulla barn på skattjakt. Titta, här är en till! Å nej, den hade ingen skylt. Kolla här! Här och var hittar vi också små vita plastetiketter instuckna i marken. Men på dem är ingen text längre synlig - blyerts är det enda som fungerar längre än två säsonger. Dymoremsorna är visserligen solblekta, men i de flesta fall fullt läsbara.
Vi listar ut att en del av förkortningarna troligen betyder frökällans ursprung. LBT står nog för Lunds Botaniska Trädgård, GBT för Göteborgs och UPBT för Uppsala Botaniska Trädgård. Men KL, ABT och BAK går vi bet på. Numren måste betyda årtal.
Skyltarna väcker också andra tankar. På människan bakom skyltarna. Han som sått alla dessa träd och buskar. Någon gång i slutet av 70-talet måste han ha drabbats av en ”frö-sådd-sjuka”, fått kontakt med botaniska trädgårdar och erhållit fröer från dem. Kanske besökt dem, sett deras växtskyltning och åkt hem för att göra likadana i trädgården hemma. Något vi som sentida besökare i trädgården alltså tackar varmt för!
Att så träd och buskar kräver både tålamod och uthållighet. En del fröer måste förbehandlas för att gro, en del behöver omväxlande vinterkyla och sommarvärme innan de gror. Små plantor måste vårdas och skyddas under många år. Inte alla frön som spirar uppnår fullvuxen ålder. Det är fascinerade att möta resultatet av all denna möda, när man blickar upp mot toppen på en 20 meter hög smultrongran! Och man inser verkligen, att träd är något som man planterar för framtiden.
 |
| Picea abies ’Rydal’, smultrongran foto©right Reginald Scholz |
Men träd och buskar har också en fördel gentemot örtartade perenner, nämligen den att när de väl är etablerade så klarar de konkurrens av ogräs och sly bättre, och är därför mera långlivade. Detta är anledningen till att man i gamla trädgårdar som inte skötts på länge, lättare gör fynd av vedartade träd och buskar än perenner.
 |
| Någon art/form av ginst foto©right Reginald Scholz |
Det är sen höst när vi besöker trädgården, så det finns nästan inget som blommar utöver en blåvit stormhatt. Men med hjälp av fröställningar, grenar och bladverk kan vi ändå identifiera ett antal växter. Korallkornellen med sina klarröda grenar, pimpinellrosen med svarta nypon och kanelrosen med små runda röda nypon är lätta att känna igen. Karagan, ölandstok, någon form av ginst (bild ovan), en thuja och björkspirea.
 |
| Pelarasp, Populus tremula 'Erecta' foto©right Reginald Scholz |
Mot grannen står fem pelaraspar på rad, de har börjat skjuta små rotskott. Här växer trolldruva, rams, ormrot, krolliljor, plymspirea, Jakobs stege som även kallas blågull, och daglilja.
 |
| Rhododendron växer i skogen foto©right Reginald Scholz |
På baksidan av tomten, i skogbrynet, möter vi en växt som vi vet ska finnas här i trädgården och som verkligen inte hör till vanligheterna i en lappländsk trädgård: en rhododendron. En aktiv trädgårdsamatör från trakten som besökte trädgården när den nuvarande ägaren (*) flyttade in, tog frön av denna och har sedan spridit små avkommor till denna ”rhoddis”. Jag har själv två sådana plantor i min trädgård. Sinsemellan är de mycket olika till växtsätt och bladverk, och de har inte blommat ännu. Men det är spännande att få träffa moderplantan till mina rhoddisar. Och eftersom vi hittar fler rhoddisar, bl.a. en lågväxande, kan man tänka sig att någon av dessa är pappan till mina exemplar.
 |
| En av alla rhododendron i trädgården foto©right Reginald Scholz |
Våra vidare efterforskningar uppenbarar flera oväntade sidor av trädgården. Det visar sig nämligen för det första att den förre ägaren Alf Öberg inte alls var trädgårdsmästare, och för det andra att det inte ens var han utan sonen Staffan som drabbats av fröpassion och planterat alla spännande växter! När vi väl får kontakt med honom får vi massor av intressant information. I de flesta fall när vi inventerar trädgårdar är ägaren nästan alltid död sedan länge, och det är för sent att få svar på alla frågor. Därför blir vi så lyckliga när vi den här gången hittar en odlare som fortfarande minns och kan berätta om sin trädgård.
 |
| Sichuangran, Picea asperata, och dvärgblågran, Picea pungens v glauca f globosa foto©right Reginald Scholz |
Trädgårdens historia
Samtalet börjar med skyltarna. Staffan berättar att han köpte dem ur Weibulls proffssortiment. Växtintresset hade han haft sedan han var stor nog att kunna plantera apelsinkärnor i krukor. 1974 flyttade Staffan till Göteborg, han var då 18 år, och kom där i kontakt med Göteborgs botaniska trädgård. Vid den här tiden startades också Sällskapet Trädgårdsamatörerna sin verksamhet i Göteborg, och där var Staffan med. Han gjorde bekantskap med den legendariske växtjägaren Tor Nitzelius och Kenneth Lorentzon. Mötet med den sistnämnde gav hans odlingsintresse en radikal vändning. Staffan hade nämligen berättat om sin odling hemma i Lycksele, och Kenneths reaktion på det blev en verklig utmaning. Kenneth hade nämligen undrat varför han sådde sådant som tagetes och petunia. Det kunde handelsträdgårdarna göra bättre. Varför inte göra det som andra inte gjorde? Staffan blev först lite sur, men kommentaren var ett frö som grodde och snart bar frukt.Fröer fick han genom fröutbyte från botaniska trädgårdar. Kunskap om frösådd skaffade han sig främst genom ”trial and error”, försök och misslyckanden. Idag finns internet som en enorm och lättillgänglig informationskälla när det gäller olika metoder att fröså, men då var kunskapen inte lika åtkomlig. Fast en hel del böcker skaffade han sig – han nämner några boktitlar, alla på engelska. Ett hyfsat stort bibliotek har han fortfarande. Och Staffan nöjde sig inte bara med medlemskap i svenska trädgårdsamatörerna – nej, han var med i såväl RHS, The Royal Horticultural Society, som AGS, Alpine Garden Society.
 |
| Amelanchier florida, bärhäggmispel, blommade vid ett återbesök den 10 juni 2010 foto©right Reginald Scholz |
Nästan alla växter i hans trädgård var frösådder, och det mesta var vedartat material. Några perenner vann också hans intresse, som olika arter av gullstav, Ligularia (bl.a. Ligularia sibirica och L. przewalski), men även flikrabarbern är sådd från frö. Det var ytterligheterna som intresserade honom mest, och att hitta härdiga arter. Han sådde ett flertal rhododendron på friland. Den stora rhoddisen vi träffade på är en Rhododendron brachycarpum ssp tigerstedtii. Cembratallen nära vägen är ovanlig med sina blåtonade och långa, lite hängande barr, fröet till den var vildinsamlat i Sibirien. Näverhäggen, Prunus maackii, växte snabbt men slets upp av en tromb. Bakom garaget fanns ett växthus och det bredvidliggande potatislandet lade han beslag på och gjorde plantskola av.
 |
| Crataegus altaica, en hagtornart foto©right Reginald Scholz |
När jag frågar om vad föräldrarna tyckte om hans intresse, så menade han att de fann sig i det. Och vad andra tyckte – tja, det var ingen som förstod vad han sysslade med. Ingen som begrep vilken avancerad nivå hans intresse faktiskt hade. ”Han håll' på vä' blommen” var den allmänna synpunkten. Staffans berättelse visar tydligt att den inlandskille som inte ägnar all fritid åt att skruva på bilar eller köra skoter, inte möter särskilt stor förståelse. Varken bland skolkompisar eller bland vuxna. Det är knappast annorlunda idag i jämförelse med 70-talet.
Sedan hans föräldrar dött på 1990-talet, beslutade han sig 1997 för att sälja huset. Att bo i Göteborg och sköta en trädgård i Lycksele fungerade inte, så det var bättre att sälja medan allt var i gott skick. Kanske har han en del dokumentation kvar; gamla frölistor, en inventering, diafoton; någonstans i en låda.
 |
| Picea asperata, sichuangran foto©right Reginald Scholz |
Efter samtalet blir jag sittande en lång stund. Minns och tänker på hur det är att lämna en trädgård som man har investerat så mycket av sig själv i. Man har följt växterna från frö och första hjärtblad, över utskolning och utplanteringsstadiet fram till uppvuxna träd. Glädje och förväntningar varvas med bakslag och misslyckanden. Det är en stor del av sitt hjärta man lämnar kvar i en trädgård. Fast sen tänker jag att det kanske ändå är en liten tröst, eller till och med en revansch, att Staffans trädgård får den uppmärksamhet och intresse från omgivningen som den förtjänat men inte fick förr. Och om vår inventering och denna skrift kunde leda till att någon annan skolunge i Lycksele idag skulle möta mer uppmuntran och förståelse för sitt spirande växtintresse kan man vara riktigt nöjd. Hoppas kan man ju alltid!
De nuvarande ägarna ska ha all heder av att de förstått att trädgården var något speciellt, och anlitade en kunnig person som beskar träden. Vår trädgårdsamatörvän som besökte trädgården var också behjälplig, och att de har låtit alla skyltar sitta kvar är en otroligt stor tillgång för besökare idag, och inte minst för oss som inventerar. För tänk, att man kan gå igång bara på några växtskyltar!
(*) Sedan boken utgavs har trädgården bytt ägare igen. Men även den här gången har den haft jättetur – den nye ägaren är en riktig växtnörd och han och frun köpte huset just på grund av trädgården!
När det gäller mitt hopp om ökad hortikulturell förståelse i trakten kan jag dock konstatera att det var rätt naivt och blåögt...
 |
| Picea abies ’Rydal’, smultrongran foto©right Reginald Scholz |
Några av trädgårdens växter enligt skyltarna
Oleaceae LBT79 Syringa komarowi, ullsyrenPinaceae 80 Picea abies ’Rydal’, smultrongran
Prunus padus v borealis col. Vinliden, nordhägg
Pinaceae GBT79 Pseudotsuga taxifolia, douglasgran
Pinaceae KL78 Picea pungens v glauca, blågran
Pinaceae BAK76 Picea pungens v glauca f globosa, dvärgblågran
Pinaceae KL85 Picea asperata, sichuangran
Rosaceae ABT78 Amelanchier florida
Compositae UPBT 77 Ligularia macrophylla
Rosaceae KL85 Sorbus sambucifolia
Kommentarer
Skicka en kommentar