12. Kyrkogården (ur koroveboken)

Man tänker inte alltid på kyrkogårdar som en trädgård, trots att det egentligen är rätt naturligt att kyrkogården bör leda tankarna vidare till den paradisiska trädgård som väntar oss efter döden. I Lycksele kan den som vandrar på kyrkogårdarna se hur gestaltningen förändrats genom åren, både när det gäller växter och gravarnas utformning. Här finns allt från stilla skogskyrkogård med tallsus till krattade grusgravar, från järnkors till pampiga stenblock, och från buskar och träd till sommarblommor och perenner. 

Trädgårdsaurikel, Primula x pubescens
foto&copyright Reginald Scholz

Den första begravningsplatsen i Lycksele låg på Gammplatsudden och var i bruk till 1799, när den nya kyrkan med omgivande kyrkogård stod klar uppe på Heden. På 1930-talet utvidgades den i riktning mot Stenbergska vårdcentralen, den delen kom att kallas för mellersta kyrkogården. Strax därefter tillkom kyrkogården på Lugnet efter begäran från landsförsamlingen. Och efter kriget var det så dags att inrätta ännu en begravningsplats, nu på Berglunda nära flygplatsen. Den stod klar 1956 och utvidgades 1987. År 1956 anställdes Holger Lithner som trädgårdsmästare med ansvar för både kommunens parker och kyrko­gårdarna, och han var dessutom ordförande i Lycksele trädgårdssällskap. Han kom därmed att få ett stort generellt inflytande på Lyckseles gröna rum. 

Äldre gravar var ofta grusgravar, något vanvördigt så kallade ”travbås”, med ytan täckt av krattat grus. De var ofta avgränsade med en stensockel och någon lågt klippt häckväxt längs kanterna, som karagan eller måbär. På 1920-talet börjar träkorsen ersättas av stenar. Först fram på 1960-talet började gruset ersättas av gräsmattor, och då försvann förstås också häckarna mellan gravarna. Under denna tidsperiod blev det också möjligt att mot en kostnad av 15 kronor köpa plantering och skötsel – ett tecken på att folk inte längre bodde nära sina anhörigas gravar och själva kunde sköta om dessa. 

Trädgårdsaurikel, Primula x pubescens
foto&copyright Reginald Scholz

Tidigare kyrkogårdschef Sture Hedlind berättar att man på kyrkogårdsförvaltningen ofta planterade fleråriga perenna växter på gravarna, men när man gjorde erfarenheten att många perenner som t.ex. hosta (funkia) inte klarade av att snön trampades ihop av besökare som tände lyktor vid gravarna vintertid, försvann perennerna och ersattes av sommarblommor. Dessa köptes in från lokala handelsträdgårdar, en av dem var Furbergs plantskola som var belägen bredvid kyrkogården på Lugnet. Idag är det odlare från regionen som levererar plantor, bland annat handelsträdgårdar i Åsele, Umeå och Skellefteå. 

Aklejor är en vanlig perenn i gravplanteringarna
foto&copyright Reginald Scholz

På gravar som anhöriga själva har planterat kan man fortfarande hitta en del perenna växter, som nävor, aurikler, blågull, borstnejlikor, vårkrage, fänrikshjärta, astillbe, akleja, liljekonvalj och ormbunkar. Bland sommarblommorna används främst tagetes, isbegonia, lejongap, silverek, blomstertobak, ageratum och Flitiga Lisa, men också pelargon och fuchsia används som ettåriga utplanteringsväxter. 

Lejongapen står raka som soldater i kyrkogårdsplanteringen
foto&copyright Reginald Scholz

Vid själva begravningarna var det tradition med mycket blommor som smyckade kistan, samt kransar och buketter. Fred Strandgren, som fortfarande vid 94 års ålder är verksam på Lycksele handelsträdgård, berättar att han till skillnad från många andra blomsterhandlare inte kombinerat detta med att vara begravningsentreprenör. Däremot levererade han förstås kistdekorationer, som ofta var ganska strikta med nejlikor, astrar eller vita liljor tillsammans med spröda gröna asparaguskvistar. Samma växter var faktiskt även vanliga i brudbuketter. På handelsträdgården odlade man de mesta själv, såväl sommarblommor som tulpaner och krukväxter, men också bärbuskar och jordgubbsplantor. Idag köper man in större delen från plantskolor. 

Idag är utbudet och variationen större när det gäller sorgbinderier, och numera är också handbuketter med rosor närmast obligatoriska vid avskedet från älskade anhöriga och vänner. Och det är faktiskt än idag Fred som textar banden till kransarna - utan att darra det minsta på handen!

Växter på kyrkogårdarna 

Ageratum, Akleja, Amerikansk hagtorn, Asp, Astillbe, Aurikler, Bergtall, Björk, Björkspirea, Blomstertobak, Blågull, Blåtry, Borstnejlika, Brudspirea, Bukettspirea, Daggros, Flitiga Lisa, Fuchsia, Fänrikshjärta, Gran, Hägg, Häggmispel, Isbegonia, Korallkornell, Kvastspirea, Lejongap, Liljekonvalj, Måbär, Näva, Pelargon, Poppel, Rönn, Sibirisk ärtbuske (karagan), Silverek, Strutbräken, Sälg, Tagetes, Tall, Toppspirea, Ungersk syren, Vårkrage, Ölandstok