4. Hushållningssällskapet och landshövding Rosén (ur koroveboken)
På mitten av 1800-talet inleddes en statlig satsning för att få den växande befolkningen i Sverige att bli mera självförsörjande genom att odla mera grönsaker, frukt och bär. Men det dröjde egentligen ända fram till 1930-talet innan denna satsning började få någon större effekt i Lappland.
 |
| Äpplet Hedvig växer sedan 1918 i Karlsgård foto©right Reginald Scholz |
För när man talar om trädgårdsutvecklingen i Norrland måste man nämligen hålla i minnet att det är en enorm skillnad mellan Lappland och Norrlandskusten. Lappland är en helt annan värld, inte minst när det gäller odlingsförhållanden. En blick på den zonkarta (*) som tagits fram av Riksförbundet Svensk Trädgård och som indelar landet i olika odlingszoner, visar att Lappland består av zon VII-VIII samt fjällregion medan Västerbottenskusten består av zon V. Ett bistrare klimat påverkar förutsättningarna för odling av många växter. Ett exempel är att man längs kusten redan på mitten av 1700-talet möter odlingar av fruktträd i Skellefteå, något som än i dag är en sällsynthet i lappmarken.
”Överhuvudtaget är det en blomrikedom i vissa delar av den västerbottniska fjällbygden, som är enastående”
Gustav Rosén
Länk till bild i museets bildarkiv där landshövding Gustav Rosén besöker och beskådar trädgårdsanläggningarna på den nya kyrkogården i Lycksele:
https://samlingar.vbm.se/items/show/113542
I Västerbottens län kom Hushållningssällskapen att spela en viktig roll i att både sprida kunskap om odling, men också förmedla växtmaterial i form av fröer och plantor. Pådrivande kraft bakom denna trädgårdsrevolution var landshövding Gustav Rosén, som själv var en entusiastisk odlare och gärna framhöll vilka enastående möjligheter till odlande som faktiskt fanns i länet, och de ljusa sommarnätternas gynnsamma effekt på grönsaker och frukt när det gäller sötma och smak. Än idag strävar de lappländska trädgårdarna med handikappet att man alltför mycket fokuserar på klimatets nackdelar än dess fördelar, och att det växtmaterial som erbjuds och som fungerar i södra Sverige inte är anpassat för ett liv i Lappland. Detta var till hinder för trädgårdsodlingens utveckling förr likaväl som nu.
 |
| Äppelträd vid skogsbolaget Holmens förvaltarbostad, läs mer om den trädgården i kap 9 foto©right Reginald Scholz |
Trädgårdssällskapen
Men landshövding Rosén propagerar för möjligheterna, och fungerar som en entreprenör som har makt att påverka trädgårdsutvecklingen - och gör det också med enkla och effektiva åtgärder. Han medverkar till att det under denna tidsepok bildas trädgårdssällskap i alla kommuner i länet, som delar ut fröer, bärbuskar och fruktträd till odlare för att väcka intresse för odling. Man gjorde gemensamma beställningar via sällskapen och dessa rabatterades för medlemmar, man lämnade premielån om 25 kronor per nyanlagd köksträdgård och utdelade premier för trädgårdsodling. Köksträdgården var förstås det allra viktigaste i trädgården, men en del krut lades också på prydnadsväxter. |
| Djupskolavan i Lycksele foto©right Reginald Scholz |
Såväl Lycksele sockens, köpings som Örträsk trädgårdssällskap bildas 1937. Genom sällskapen arrangeras också resor, även om Lycksele 1940 får ställa in sin planerade resa på grund av bensinbrist... 1950 går det bättre, då bär det av till Mosjön mot en kostnad av 20:-. I Örträsk anläggs 1943 en park vid den dåvarande posten, en park som sköttes av föreningen, och man tog också initiativ till björkplantering längs vägarna. I Lycksele engagerar man sig för ett förskönande av Djupskolavan, och lämnar premier till skolbarn för odling.
Länk till bild i museets bildbank på "De tröttas park" i Örträsk:
https://samlingar.vbm.se/items/show/118189
 |
| Djupskolavan i Lycksele foto©right Reginald Scholz |
I Lycksele har man 1971 hela 504 medlemmar, då är stadsträdgårdsmästare Holger Lithner ordförande. På 1990-talet går Lycksele köpings och sockens trädgårdssällskap samman, men lyckas med denna åtgärd ändå inte bromsa den nedåtgående utvecklingen. Örträsk trädgårdssällskap läggs ner 2001, och Lycksele går snart samma öde till mötes, liksom Stensele och Sorsele trädgårdssällskap. Å andra sidan grundas 2001 Lappmarkens trädgårdssällskap, som får hela lappmarken som upptagningsområde och är anslutet till Riksförbundet Svensk Trädgård. Men det är förstås en helt annan och nyare historia...
 |
| Djupskolavan i Lycksele foto©right Reginald Scholz |
Tillbaka till Hushållningssällskapen, som å sin sida hade länsträdgårdsmästare och konsulenter i sin tjänst som bistod med rådgivning och skrifter, samt ritade trädgårdar på uppdrag. I Hushållningssällskapets styrelse satt år 1889 bl.a. kronofogde Gadd på gården Elfvik, och 1896 besöker länsträdgårdsmästare Söderling Lycksele för att vara behjälplig med kyrkogårdens parkanläggning, liksom hos patron Englund i Kattisavan. Han återkommer flera gånger de kommande åren bl.a. för att ge förslag till kyrkoherde Frykholm och för hans räkning beställa 250 häckplantor, 10 prydnadsträd och 2 frukträd.
1925 anställde Hushållningssällskapet Gunnar Ljunglöf som länsträdgårdsmästare i länets västra del, med stationering i Lycksele. Han fick dock rätt att bo i Gargnäs där han var född, och han hade fått sin utbildning i Berlin i Tyskland. Fortfarande, om man har tur, så stöter man på ritningar gjorda av dessa länsträdgårdsmästare i samband med inventeringar av gamla trädgårdar, och dessa är en viktig källa till information om trädgårdarnas utformning och innehåll.
 |
| Djupskolavan i Lycksele foto©right Reginald Scholz |
Kunskap om odling spreds också via skolträdgårdar och genom 4H, men de fick inte samma genomslagskraft som JUF (Jordbrukarnas Ungdomsförbund), där många ungdomar lärde sig att odla, skörda, bevara och tillaga grönsaker. En extrem odlingsinsats görs av folkskolläraren Carl Edward Goës på 1940-50-talen. Ensam och på egen bekostnad gör han det omöjliga och bygger upp en renässansinspirerad skolträdgård i byn Håptjärnliden utanför Adak, Malå. Hans djupa engagemang tar sikte på framtiden genom att intressera barnen för odling. Goës är den som hämtar den klassiska trädgårdskonsten till Lappland. Men hans verk röner ett tragiskt öde när skolan läggs ner och ingen visar minsta intresse för trädgården. 1958 lämnas den och faller i en djup törnrosasömn som varar än idag.
Läs om Goës och hans trädgård (samt mycket mer) i tidskriften Västerbotten nr 2 2010:
https://www.vbm.se/wp-content/uploads/2017/09/2010_2.pdf
(*) Mer om zonkartan finns att läsa här:
http://www.tradgard.org/svensk_tradgard/zonkarta/index.html
Kommentarer
Skicka en kommentar