Krönika - En giftig omställning
Det finns en del korkade saker jag gjorde som ung och nygrön odlare, som jag idag som ”gammodlare” bara kan skaka på huvudet åt och skämmas över. Omställning handlar om att omvända sig på djupet och försöka bli en bättre människa, så nu tänker jag rannsaka mitt samvete och offentligt erkänna min miljösynd i en biktkrönika.
Det hände nämligen i min gröna odlarbarndom att jag tog till giftsprutan mot besvärliga rotogräs, liksom giftpinnar mot ohyra på krukväxter... Usch, det här är skämmigt värre. Jag skulle kanske kunna skylla detta på ungdomligt oförstånd, men för mig duger det inte som bortförklaring eller ursäkt. Jag kunde väl ha tänkt ett steg längre. Idag är det helt obegripligt att jag inte förstod bättre då. Nu, när jag också odlar för matnytta och inte bara blomsterfägring, blir gift absolut otänkbart.
Att jag ändå ganska snabbt blev lite vettigare och fattade att det är helgalet att överhuvudtaget spruta något som helst gift på någon form av odling, är en klen tröst. Hur kunde jag vara så dum? Men jag är ju inte precis ensam om denna idioti.
När jag tillsammans med min husman och Elisabet Alnerson skrev boken ”Minns du hur korovan smakade?”, om gamla trädgårdar i Lycksele och lappmarken, så stötte vi också på miljövidriga odlingsmetoder från förr. En sådan var användandet av Sublimat, ett bekämpningsmedel mot kållarver. Pulvret blandades med vatten och fick bara användas tidigt på säsongen. Man fick tag på det genom Hushållningssällskapet (jo!), och eftersom det var så dyrt användes det främst för blomkål och vitkål. Vad var då detta för mirakelkur? Det var kvicksilver...
Det är lätt för oss att skratta åt naiviteten då. Åt Sublimat, åt användandet av DDT och hormoslyr – eller Agent Orange som medlet hette när giftet sprutades över Vietnam. Men det är inte bättre nuförtiden, för varje gång jag stiger in i Granngårdsbutiken möter mig hyllor och rader av brandgula flaskor med förintelsemedlet glyfosat. Somliga flaskor behändigt utrustade med slang och sprutmunstycke. Giftmedel för att utrota de varelser som man själv definierat som icke önskvärd paria.
Att kommersiella, plöjningsfria och ickeekologiska odlare sprutar gift över åkern för att till varje pris säkra sin inkomst, behöver man inte bli så förvånad över. Men att vi självhushållare och hobbyodlare tar till giftsprutan så fort något kryp visar sig är inte försvarbart. Sådana grödor kan vi köpa i affären, de måste vi inte odla själva. Vår ideologi måste vara den miljövänliga, ekologiska trädgårdsskötseln, som tillåter ett visst skördebortfall och att vi inte hela tiden har kontroll.
Harmoni med naturen innebär att jag får stå ut med att rådjuren tar en del kål – därmed inte sagt att jag vill låta dem härja fritt. Jag skyddar min odling så gott det går, med fiberduk, hårtussar och nät. Och genom att rusa ut och vråla åt dem, trots att jag ju vet att de snart är tillbaka. I alla fall om ekorestaurangen serverar mumsig grönkål.
Ju grönare, eller rättare sagt jordigt bruna fingrarna blir, desto förståndigare blir förhoppningsvis människan som fingrarna sitter på. Grävandet i jorden framkallar en omställning på djupet. En större förståelse för mikroorganismerna i jorden, för fåglarnas och insekternas betydelse som hjälpredor och pollinerare. Vi vet inte allt om vilken unik betydelse varje litet kryp i skapelsen har, men vårt uppdrag som människor är ju att förvalta den jord vi fått, och inte bli jordförbrukare.
Begreppet ecocid, livsmiljöförstörelse, uppmärksammas allt mer, och handlar om att göra det brottsligt att förstöra själva förutsättningarna för livet på jorden. Och inte vill jag vara en som begår mord på den jordplätt som blivit mig anförtrodd.
Fullständig absolution får man endast om man, efter ånger och erkännandet av sina synder, försöker gottgöra den skada man orsakat, bättra sig och vända om. Så när jag numera har gjort min botgöring, kan jag försonad och lyckligt befriad träda ut i paradiset. Och därifrån är alla giftsprutor bannlysta!
Krönikan har tidigare varit publicerad i tidningen Hemträdgården nr 3 2020. Prenumerera på tidningen via denna länk:
Kommentarer
Skicka en kommentar