Krönika - Flower Power i Rosenbad
Jag skulle inte ha sett den där dokumentären om politiska intriger. För i min dröm om natten stod jag framför en stor byggnad med skylten Rosenbad. Jag klev in genom grinden, och vips befann jag mig i ett enormt växthus.
Plötsligt uppenbarade sig en rejäl potat. Han rullade fram till drivhusbänken, och hälsade alla välkomna till årets första riksdagsrabatt. Först följde en tam utskolningsdebatt, som myllade ut att återremittera frågan till pluggbrättsrotskottet.
Därefter lämnade potaten ordet till Fru Iris.
- Ärade perenna ledamöter! Vårt parti har ju länge varit en del av denna plantering utan att anta formen av en blomma. Men som ni ser, har vi nu förvandlats till irisar! Denna ytterst moderata, grafiskt stilrena växt har inte bara funnits på adelns vapensköldar. Nej, dess rot används också i exklusiva tvålar och parfymer, vilket förlänar den en air som passar oss.
Jag hörde Fru Ros surt muttra i sin bänk, att hon minsann levererade mycket dyrbarare rosenolja till parfymer. Så det så. Fru Iris fortsatte sitt tal.
- Men irisen har ju inte bara en aristokratisk sida, utan är också en kär växt i allmogens trädgårdar. En iris kan växa i såväl sumpmark som stenparti, vid bondgårdar och slott, och den finns i regnbågens alla färger. En iris är vad som har saknats i denna rabatt, och violà – nu finns vi här!
Fru Ros skar taggar i sin bänk när fru Iris seglade ner från talarstolen. Jag betraktade de båda drottningaspiranterna så intensivt, att jag knappt märkte att en kvanne hastigt och lustigt blev invald i rabatten som representant för samerna.
Ett fruntimmer äntrade talarstolen, och förklarade att hon som representant för feministerna ville framföra deras önskan om att i denna församling inhämta förslag till en lämplig partiblomma för deras räkning. De övriga blomstren såg förvirrade ut. Vadå? Skulle de, som konkurrenter, få påverka detta val? Fruntimret nickade. Men tillade, med ett maliciöst leende, att de kunde bespara sig fyndiga förslag som rara ärtor, schyssta lökar, kaktus eller böna. Samt henna. Dessa hade hon nämligen redan fått. Jag hörde några toffelblommor i åhörarbänken framför mig fnissa generat. Så smart att själv ta udden av förväntade skämt, tänkte jag.
En soffpotatis föreslog med ett spydigt leende att de kunde välja penningblad, eftersom de ju brände sedlar som en happening. Skratt hördes i publiken, men potaten dunkade krattan i drivbänken och hotade med räfs och rotting om de inte skärpte sig.
- Ta gulsippa, ropade blåsippan. Så kan vi bilda en äkta svensk trasmatta tillsammans!
Fröken Vitsippa opponerade sig försiktigt, och föreslog fromt att de kunde välja en växt som förökade sig via jungfrufödsel, som Jungfru Marie Kåpa. Daggkåpa alltså.
Herr Blåklint föreslog en klatschig vallmo. En uppkäftig maskros tyckte att de borde välja ett träd. Varför inte en Quercus, en ek? Q som i Qvinna, IQ och Queer. Fruntimret noterade alla förslagen på ett pappersblomster.
Så tog Fru Ros till orda. De skulle naturligtvis ha en helt jämställd växt, med både han- och honblommor. En gurka, eller squash. Det vore verkligen på tiden att de fick en ätbar växt i riksdagsrabatten. Hon fick många bekräftande nickar från sina kamrater i stenpartiet. Nejlikan gjorde ett V-tecken. Och soffpotatisen sa något lustigt om manlig gurkform.
Det bultade på dörren. Herr Potat ropade: Träd in! Varpå en ilsken trädgårdstomte gjorde entré.
- Ingen fjantig blomsymbol! röt han. Ta en sekatör, som kapar vissna blomskallar!
Han slet upp en skarpslipad sekatör ur hölstret.
Då vaknade jag. Så hur det slutade med den feministiska Flower Power-symbolen fick jag aldrig veta.
Krönikan har tidigare varit publicerad i tidningen Hemträdgården nr 1 2019. Prenumerera på tidningen via denna länk:
Kommentarer
Skicka en kommentar