Krönika - Fullkomlighetens ros

Jag borde inte ha blivit så förvånad över att hon dök upp i min trädgård, med tanke på att jag under lång tid fördjupat mig i medeltida litteratur. Första delen av svensk trädgårdshistoria hade nämligen anlänt, och därefter hade jag rotat fram mer litteratur på området ur mitt bibliotek. Så att jag mentalt befunnit mig i Vadstena klosterområde avspeglade sig förstås även nattetid i min drömvärld.


I drömmen steg jag sålunda ut genom dörren med en korg på armen för att plocka rosenblad. Då stod hon där. Med näsan nedstoppad i vresroshybriden 'Louise Bugnet'. Ja, den heliga Birgitta alltså. Jag blev häpet stående. För hur ofta får man besök av ett helgon i sin trädgård?


Birgitta tittade upp ur rosen, och såg mig stå där som ett fån. Hon log vänligt och rättade till doket på huvudet. Sedan noterade hon något i ett block med sin penna, och vinkade åt mig att komma fram.

- Denna ros doftar ljuvt, är skön att se på och mjuk att ta på, sa hon. Och ändå växer den bland törnen som är vassa att ta på, vanskapliga att se på och inte har någon vällukt. Så kan även goda och rättfärdiga människor, fastän de är mjuka i sitt tålamod, sköna i sina seder och välluktande i sitt goda exempel, likväl inte förkovras eller prövas utom bland de onda.


Eftersom min diplomatiska förmåga är begränsad, vågade jag opponera mig mot den heliga damen.

- Nja, svarade jag torrt. Nu är det ju så att rosor faktiskt inte har några törnen, botaniskt sett, utan taggar. Tornar sitter fast i barken. Försöker man bryta av dem så följer en del av barken med. Men taggar sitter ytligt och lossar lätt. Och faktum är att just den här rosen, hon heter 'Louise Bugnet' förresten, har väldigt lite taggar. 


Birgitta såg förvånad ut. Den slanka gestalten böjde sig ner, tittade på grenarna, och konstaterade att detta verkligen var en Rosa sine spina! Det är en himla tur att jag har läst latin, så att jag begrep att Gittan sa ”en ros utan törne”. Jag nickade och log. Även om hon åter sagt törne, inte taggar.

- En fullkomlighetens ros! utbrast heliga Birgitta hänfört.


Jag undrade för mig själv om hon inte borde vara omgiven av idel fullkomliga rosor i himlen. Men eftersom jag tydligen hade somnat på bistert motvallshumör, så svarade jag att visst var den väna Louise en av de vackraste rosor som finns, men att hon inte gav särskilt bra nypon. Då var 'Örträsk'-rosen en bättre nyponleverantör.

Raskt stegade det heliga fruntimret rakt igenom blomsterrabatten fram till sagda ros. Den hade redan mogna nypon, så hon bröt loss ett och stoppade det i munnen. Lika raskt spottade hon ut det och rynkade den annars släta pannan.

- Denna törnebuskens frukt, som till det yttre är röd och vacker, men till det inre full av smuts och taggar!


Jag suckade, och förklarade barskt att det varken var smuts eller taggar utan hår. Och att nypon är en så kallad skenfrukt, den egentliga frukten är fröna. Som botaniskt sett dessutom är en nöt.

Plötsligt kom jag på något. Jag greppade Gittan i handen och drog iväg mot roshäcken vid växthuset. Jag pekade stolt på buskarna och presenterade dem för varandra. För detta var ju Birgittas egen ros!


Helgonet tittade häpet på mig. Jag förklarade att denna art, Rosa rubiginosa, fått namnet Birgittaros eftersom den växer på de platser där hon bott under sitt jordeliv. Men att den mest kallas äppelros på grund av äppeldoften som kommer från glandlerna, doftkörtlarna, på bladen. Jag nöp i bladen och lät henne lukta på fingrarna.


Sedan berättade jag dessa rosbuskar härstammade från frön i några nypon som jag haft med mig från Birgittas kloster i Vadstena. Tolv år senare hade de blommat för första gången.


Heliga Birgitta såg på mig och log ett strålande leende. Då kom jag på att jag borde föreviga ögonblicket. Jag och mina Birgittarosor med sin namngivare!

- Vänta, vi tar en selfie! sa jag och slet upp mobilen ur fickan.

Men när jag riktade kameran emot oss var Birgitta borta.
Och jag vaknade ur min dröm. Jag är allt en nyponnöt, tänkte jag. 

 

Krönikan har tidigare varit publicerad i tidningen Hemträdgården nr 3 2021. Prenumerera på tidningen via denna länk: 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Krönika - Sankta Tomata

Krönika - Inte utan min Benjeshäck

Elegant gravutsmyckning - en tysk paradgren