Krönika - Haffad av blomstersnuten
Allt prat i medierna om stängda gränser, byggen av murar, Brexit och vaccinationspass går inte ens en trädgårdsodlare, som förtvivlat försöker sticka huvudet i jorden, spårlöst förbi. Efter att ha matats med den senaste versionen av nationalistiska utspel och påföljande hetsiga diskussioner på sociala media föll jag i orolig sömn.
I drömmen befann jag mig på E45-an, rattande hemåt mot midnattssolens och norrskenets rike, med bilen full av växter som införskaffats under min resa, och som snart skulle begrönska min trädgård. Med välbehag noterade jag att det eldades med björkved i byn jag passerade. Efter att ha tvingats sniffa bilavgaser i två veckor var veddoften som parfym för min näsa.
Strax söder om Dorotea närmade jag mig så äntligen gränsen till landskapet Lappland. Men till min stora förvåning fick jag se något som verkade vara en rosablommig polisbil framför en mur av gabioner och en bom tvärsöver vägen. Jag blev invinkad av en tjej i blommig, rosa overall och ett maskrosjärn i bältet. Med det pekade hon på krukorna i baksätet på bilen, och undrade bistert vad jag hade där.
Jag förklarade att det var julrosor och en gul tibast.
- Tibast! Den är ju GIFTIG! skrek blomsterpolisen upprört.
Jag svarade att det visste jag mycket väl, men att jag inte hade för avsikt att äta den. Och tillade lite spydigt att de där julrosorna förresten också var giftiga. Men att jag inte tänkte äta dem heller.
Nu kommenderade blomstersnuten urstigning och utplockning av krukorna. Hon pekade på buskarna och frågade vad detta var. Vresroshybrider, svarade jag. Och sa att jag räddat dem undan en massaker från en trädgård i Mälardalen. Jag tillade lite skämtsamt att jag nu tänkte erbjuda dessa flyktingar asyl hos mig. Ironin funkade inte.
- Det är inte tillåtet att föra in växter från Svealand till Lappland, för dom kan bära på sjukdomar eller skadedjur! De måste ha växtpass och vara certifierade. Har du sådana dokument för växterna?
Jag stirrade på tjejen och undrade om jag drömde. Vilket jag ju i och för sig gjorde. Mitt drömjag svarade att naturligtvis hade jag inga sådana pass. Svealand befinner sig ju i samma land som Lappland, nämligen Sverige. Och interna reseförbud kan ju knappast vara möjliga att införa.
Jodå, påtalade gränsvakten bistert. Svealändska rosor betraktas som invasiva främmande arter, som hotar de väna lappländska växterna. Och nu hade minsann Arthygieniska institutet och Svenska blomsterbekämpningsbataljonen beslutat att på nationaldagen göra en riktad specialinsats för att nedkämpa sådana växtterrorister! Som sann patriot var det alltså hennes plikt att beslagta och förinta samtliga växter som utan giltiga ID-handlingar försökte ta sig in i Lappland!
Inombords höll jag mig hårt om huvudet, men försökte utåt sett behålla det kallt och nyttja sakargument. Jag förklarade att hybrider med vresros inte alls beter sig lika livsglatt som den vilda arten, och att om en ros är ett problem i zon 1 i Skåne betyder det inte att den är det i zon 7 i Lappland.
Och att vresrosorna med sin utomordentliga härdighet och friskhet och med sin nedärvda egenskap att kunna remontera, alltså blomma om, är en enormt viktig tillgång för mig som rosodlare i lappmarken, där inga andra remonterande rosor funkar.
Och att deras starkt doftande blommor går att använda kulinariskt. Och att deras nypon är en utmärkt källa till C-vitamin och därför en nyttig bärbuske att odla i trädgårdarna i norr.
Avslutningsvis tillade jag att det för övrigt var en av självaste Carl von Linnés lärjungar som tagit hit vresrosen från Japan. Alltså en blågul svensk hjälte, sa jag och krökte ironiskt på munnen. Men varken ironi eller fakta bet på vakten.
- Det spelar ingen som helst roll. Regler är regler. De är till för sin egen skull, sa arthygienikern.
Och tog krukorna med mina växter och kastade dem på bålet som brann vid sidan av vägen.
Jag vaknade med ett ryck. Och medan jag deprimerad åt frukost tänkte jag på Niemöllers dikt. Först kom de för att hämta vresrosorna...
Krönikan har tidigare varit publicerad i tidningen Hemträdgården nr 4 2021. Prenumerera på tidningen via denna länk:
Kommentarer
Skicka en kommentar