Krönika - Doktorinnan Dolittle-More

Att liksom Doktor Dolittle kunna tala med djuren var en barndomsdröm. Fast som vuxen trädgårdsodlare drömmer man förstås mest om att kunna prata med sina växter. Så när jag nyligen hade högläsning ur boken om Doktor Dolittle för några besökande barn, föll det sig förstås helt naturligt att doktorn hängde med mig in i nattens drömvärld.

Terosen 'Anna-Sofia' höstdeppar
foto&copyright Mariana Mattsson

Jag var ute i höstträdgården och höll på att förbereda ömtåliga växter för vinterförvaring. Utanför huset stod nu krukor med pelargoner, citronträd, passionsblommor och lagerträd uppradade, i väntan på att bli uppburna i gästrummet. När jag närmade mig bordet där de två kinesiska terosorna huserat under sommaren, hörde jag dem tala med varandra.

- Då var det slut på grönbetet för i år, suckade 'Mina'-rosen. Jag som precis har återhämtat mig från förra vinterförvaringen.

- Tala inte om det, stönade 'Anna-Sofia'. Vi höll ju på att stryka med båda två. Den där ”doktorinnan Dolittle” upptäckte ju för sent att vi hade drabbats av spinn. 

Hon fnös så högdraget som bara en kulturarvsantikvitet från 1920-talet kan göra. 

Terosen 'Mina' instämmer i klagovisan från 'Anna-Sofia'
foto&copyright Mariana Mattsson

Jag kände en skammens rodnad på kinderna. De hade ju rätt, jag hade inte sett spinnkräken förrän näten blev synliga. En 'Mina'-dotterplanta hade inte klarat sig. I våras, när jag äntligen kunde bära ut dem i friska luften, trodde jag knappast att de skulle återhämta sig. Jag hade planterat om dem och tokgödslat, bett och hoppats på ett under. Och se, rosentanterna var gjorda av segt virke! De såg nu fräscha och fina ut, och var fulla av knoppar. Det kändes förfärligt att lyfta upp krukorna och bära dem mot dörren. 

Då var det sommar och utbärning i solen.
Nu gick bärandet i andra riktningen...
foto&copyright Reginald Scholz

- Titta, där står redan de där fåniga pelargonerna och väntar, kommenterade 'Mina'.
- Som ett omvänt kosläpp ungefär, tyckte 'Anna-Sofia'.
- Jag känner redan vinterdepressionen komma, svarade 'Mina' nedslaget, och fällde de sista rosa kronbladen bland höstlöven på gräsmattan.

Silverskön havtornshäck!
foto&copyright Reginald Scholz

Med en klump i magen lät jag damerna få företräde i kön och skyndade mig sedan mot växthuset istället. På vägen passerade jag havtornsbuskarna och upptäckte att de såg hängiga ut. Jag frågade 'Lotta' hur det var fatt. Hon suckade, skakade på de silvriga bladen och berättade att hon nu blivit änka. Hennes 'Svenne' hade dött. Hade jag inte sett det? undrade hon upprörd.

Grannbusken 'Julia' snyftade till. Hennes 'Romeo' var minsann också död. Avgnagd vid roten av vattensorken. Vem skulle nu pollinera henne? undrade hon anklagande.

På flytande havtorniska förklarade jag att bärbuskarna ju egentligen var min husmans område, men att jag skulle framföra deras behov av en ny, och tuffare partner inför nästa odlingssäsong. Varpå damerna lyste upp och jag lättad kunde fortsätta mot växthuset.

Massor av omogna frukter på 'Jamaican Bell'
foto&copyright Mariana Mattsson

Där dignade chiliplantorna fortfarande av frukter men det kändes lite trist att skörda så många omogna. Plötsligt hörde jag röster inifrån en präktig 'Bulgarian Carrot'-planta. Jag ryckte först till. Sedan kom jag på att jag ju var doktorinnan Dolittle, så jag lutade mig fram och lyssnade. 

Bladlusfest!
foto&copyright Reginald Scholz

Där satt två små bladlöss och snackade.

- Du Lusa, tror du att människan är så korkad att hon tar in den här chilin, för att försöka övervintra den inomhus och få frukterna att mogna? 

De svarta lössen är ännu värre...
foto&copyright Reginald Scholz

Den andra lusen nickade och svarade att det skulle hon, alltså jag, självklart göra. Men att de minsann skulle sätta igång och föröka sig så snart de kom in i värmen. Och sen var det kört för chilisarna. De båda lössen skrattade rått. 

 

Enda året som 'Jamaican Bell' fick eftermogna i köket utan lusangrepp!
foto&copyright Reginald Scholz

Då hördes en svag röst från grannchilin, en magnifik 'Jamaican Bell'. Ett spinnkvalster viskade att hon minsann också hakade på. Och henne skulle ingen upptäcka förrän hon redan spunnit sina nät. Hon fnissade skadeglatt. 

Trädgårdsmästarens skräck: spinnkvalster!!
foto&copyright Mariana Mattsson

Jag rätade på ryggen. Stirrade på chiliplantorna. Och nöp bistert ihjäl de två lössen, innan jag skördade alla frukterna och kastade ut plantorna för att komposteras.

Tjusig skörd av 'Bulgarian Carrot' som fått eftermogna inne på ett fat!
foto&copyright Mariana Mattsson

Jag vaknade av att en isande vind blåste in genom fönstret, och frosten nöp mig i foten som hängde utanför täcket. I vinter ska jag minsann bli en växtdoktor som gör lite mer. Doktorinnan Dolittle-More närmare bestämt.

Trädgårdsmästarens bästa hjälpreda mot lössen: en nyckelpiga!
foto&copyright Reginald Scholz

Krönikan har tidigare varit publicerad i tidningen Hemträdgården nr 5 2021.