Rosdetektiver gör fynd - en krönika från 2010

Om Miss Marple hade levt idag, så undrar jag om hon inte hade älskat tanken på att vara detektiv för rosgåtor i stället för mord. Tänk om hon hade kunnat lösa mysteriet med hur den spröda kinesiska terosen egentligen hamnade hos Anna Sofia Vestman i den lappländska vild­mark­en på 1930-talet, istället för att fundera på hur det kom sig att hus­håll­erskan mördade sin arbets­givare. Vi som just nu letar land och rike runt efter gamla svenska kulturrosor hade mer än gärna haft denna skarpsynta roslady till vår hjälp!

Rosdetektiven i arbete!
foto&copyright Reginald Scholz

Sedan flera år (*) pågår nationella upprop i syfte att spåra upp gamla kulturväxter och bevara denna grön­skande skatt åt eftervärlden. Över många gamla växter vilar idag ett latent mordhot, och största risken för en gammal trädgård är faktiskt en ny, energisk ägare som på bästa Rambo­manér, beväpnad med motorsåg, brutalt giljotinerar varenda stort träd på tomten.

Men nu finns det alltså hopp för gamlingarna! Genom Programmet för Odlad Mångfald, POM, damm­sugs landet på jakt efter växtrariteter. Försvunna sorter åter­upptäcks, nya unika växter hittas, och fram träder rörande historier om odlar­människor som ömt vårdat sitt gröna arvegods i generationer. Till rosornas Antikrunda vallfärdar människor med en kvist av sin ros för att berätta dess historia och kanske få ett namn på sin ros.

Kom-och-Visa-dag = Rosornas Antikrunda!
foto&copyright Reginald Scholz

Mest spännande är förstås de som inte direkt kan identi­fieras som kända sorter. De kan då förvänta sig ett hembesök av en rosinventerare, som likt en detektiv rycker ut med lupp och linjal i högsta hugg för att beskriva rosen in i minsta tagg.

I bästa Sherlock-stil (dock helst utan öron­lapps­mössa och pipa) kryper vi runt i rosen­snåren, redo att notera varenda misstänkt karaktär i proto­kollet. Inga nypon – hmm, intressant. Gland­ler på blom­skaften som doftar Zingo – högst kuriöst. Växt på platsen sedan 1912 – avgjort, den måste räddas!

Aha! Klotaggar under bladfästet - typiskt kanelrosdrag!
foto&copyright Reginald Scholz

Av de mest intressanta fynden samlas bevis­material i form av rotskott eller sticklingar in för vidare under­sökningar. DNA-teknik är inte bara till hjälp i brotts­utredningar, utan också ett verktyg för att bena ut rosornas snåriga släktskap. Plötsligt visar det sig att rosen Anna inte alls är nära släkt med rosen Beda som man alltid har trott. Mysteriet tätnar – var papparosen alltså otrogen med någon annan? Som rosdeckare anar man nya skumma motiv bakom varje förtjusande blomma.

En observant blick för små ledtrådar ägde Irma Öhrman i Örträsk. Hon upptäckte att rosen i Viktor Örtelius trädgård inte alls var någon vanlig vresros, räddade den undan vägbygget och gav sedan bort rot­skott till alla i trakten. På så sätt kom den unika Örträskrosen att spridas lokalt i Lyckseletrakten. Och eftersom det är en härdig, frisk, anspråkslös och lätt­odlad ros som dessutom blommar kontinuerligt, doftar och har goda nypon kvalificerar den sig självklart som en utmärkt kandidat för Lapplands landskapsros!

Att dela med sig av rotskott är fortfarande det bästa sättet att sprida dessa klenoder vidare. I det lappländska klimatet är rotäkta rosor dessutom en för­ut­sättning för att rosen överhuvudtaget ska överleva en längre tid.

Genom att spridas från gård till gård blir rosorna gåvor som bär på minnen av människor, platser och händelser. Dottern i huset fick med sig ett rotskott av mormors ros när hon gifte sig och flyttade. Och hon gav den i sin tur vidare i arv.

Som rosinventerare är det sålunda en fördel att vara bevandrad i släktforskning också, utöver vana vid polisarbete och stort A i botanik. För den kriminal­kommissarie som längtar efter ett lugnare arbetsfält finns det alltså här en lämplig reträtt­sysselsättning... Byt bara SÄPO mot RosPo!

Förresten var det just en ros som till sist löste mordgåtan i Agatha Christies bok Samvetskval. Men då var det faktiskt inte trädgårdsladyn Miss Marple utan kollegan Hercule Poirot som genom rosens taggade vittnesmål fann den rätta mörd­aren. Så vi kunde nog ha haft nytta av honom också i ros­efterforskningarna. 

(*) Rosuppropet pågick 2004-2010

Texten var ursprungligen publicerad som en krönika i tidningen Hemträdgården nr 1 2010. Den ingår i boken Inte bara trädgård - beställ den här: 

https://www.bod.se/bokshop/inte-bara-traedgard-mariana-mattsson-9789176994993