Krönika - Fiktiva odlarvänner

Förvisso är mina nyblivna odlingskompisar väldigt trevliga och stimulerande bekantskaper, men om jag hade vetat att de skulle lägga sig i mitt liv och min odling så mycket som de gör - ja, då hade jag nog aldrig hittat på dem.

Jo, för Mina, Sara-Kajsa, syster Anna-Maria, Folke och Patrick är allesammans hängivna trädgårdsmänniskor men bara en produkt av min vilda fantasi. De kom till när jag skrev min trädgårdsroman och nu blir jag inte av med dem. De är värre än en skock småbarn. 

Ponera att jag hittar en för mig ny och spännande stormhatt som jag ännu inte har i min samling. Vips dyker den unga trädgårdsingenjörsstudenten Mina upp i skallen, blir jätteentusiastisk och hojtar att en sådan vill hon också ha. Sedan berättar hon raskt om alla sorter och arter som hon redan har. Jag blir lite sur. Som om jag inte skulle veta det. Jag har ju för sjutton diktat ihop hela hennes Aconitek!

Min nyponglögg med apelsin och stjärnanis, och lite till...
* länk till recept hittar du längst ner på sidan!

Likadant om jag ställer mig i köket för att koka min sagolikt goda nyponglögg. Då kommer genast syster Anna-Maria från mitt birgittinska hitte-på-kloster insmygande i hjärnan, vill ha receptet och diskutera lämpliga rossorter som funkar som pålitliga nyponleverantörer i fjällzonen. Suck. 

Och gissa vad som händer när jag sitter och ritar ett utkast till en rabatt? Jojomensan. Då dyker den samiska stjärndesignern Sara-Kajsa upp som genom ett trollslag, drar några snabba streck på min ritning, och skapar en ursnygg utformning med elegant lappländsk touch samtidigt som hon på sitt kärva sätt förklarar att så där blir det ju mycket bättre. Alltmedan jag skär tänder inombords. Sara-Kajsa är ganska odräglig. Min husman påstår att hon och jag har vissa likheter, något som jag bestrider med bestämdhet. 

Apropå husman. När jag vågar mig på att ha synpunkter på vad som ska odlas i köksträdgården detta år, så gör min livs levande husman och fiktive Folke gemensam sak! I brutalt uppriktiga ordalag gör de båda klart för mig att i köksträdgården har jag ingenting att göra. För grönsaksodling är allvarliga saker och det begriper jag mig inte på. 
 

Osynlig odlarvän

Så medan de fortsätter ett seriöst samtal om växtföljd och utfallet av olika ärtsorter, får jag nöja mig med att muttra till Folke att han borde hålla klaffen och inte vara så uppkäftig. Han ska tänka på att det är jag som har uppfunnit honom och med bara några bokstäver kan jag förflytta honom till den litterära komposten. 

Så där håller de alltså på, ständigt och jämt. Jag får aldrig vara ifred. Problemet är ju att de är fiktiva personer som bosatt sig i mitt huvud och inte är så lätta att säga upp bekantskapen med. "Ta bort som vän" finns liksom inte som alternativ här. 

Nä, jag får nog leva med mina figurer. Å andra sidan är de ibland också till nytta. Särskilt Sara-Kajsa. Hon kan gott få göra alla de där häftiga jätteprojekten som jag själv troligen aldrig kommer att genomföra i verkligheten. Typ att bygga världens största växthuskåta. Så jag bara delegerar dessa idéer till min inbillningskollega, så kan hon ro dem iland i litterär form istället. Skönt. 

Kruxet är att alla dessa storslagna och ambitiösa trädgårdsprojekt, som mina vänner startar och bedriver i låtsasbyn Akkatjärn, också kräver min aktiva medverkan. När jag egentligen borde ägna mig åt plantering i min egen högst verkliga trädgård, då sätter de igång och kräver att jag bums ska släppa spade och sekatör, för att istället greppa penna och block, och krafsa ner beskrivningen av hur syster Anna-Maria beskär sina rosenpelargoner, vilka potatissorter Patrick sätter just i år, eller enligt vilka kriterier Sara-Kajsa väljer narcisser till den Hortus Dolorosus som hon designat. 

Så medan jag hänger Folke i hasorna och för min inre blick försöker se vad han har för sig i sitt växthus, går min husman ut i vårt reella växthus och skolar om riktiga tomatplantor. 

Det är allt tur att husmannen är min högst verkliga odlingskompis. Annars skulle det nog varken bli satta några IRL-potatisar eller skördade live-tomater utan bara illusionsfrukter. Och vem blir mätt på sådana?

* receptet på vår nyponglögg hittar du här:
https://tradgardsambassadoren.blogspot.com/2019/11/nyponglogg.html

Krönikan har tidigare varit publicerad i tidningen Hemträdgården nr 4 2017

Prenumerera på tidningen via denna länk: 

http://www.tradgard.org/tidningen/bli_medlem.asp