Trädgårdsambassadören

I alla tider har människor vallfärdat till platser omgivna av ett särskilt rykte, ofta förknippade med en speciell person. Inte alltid med ett religiöst motiv, även om pilgrimernas ohämmade beundran för personen i fråga ibland kan te sig nära nog avgudadyrkan. Folk vallfärdar till Elvis hem Graceland, till prinsessan Dianas grav, till Olof Palmes mordplats. Ibland för att uttrycka sin vördnad, ibland bara av nyfikenhet. I den kristna traditionen har pilgrimer vallfärdat till heliga platser för att göra bot och be för sig själva och andra. Pilgrimsfärden är ett medel för andligt växande, sökande efter Gud eller reflexion över en livsväg. Man vandrar med sin ryggsäck och har enkelheten som ledstjärna. Målet är ofta ett helgons grav, och helgonen blir också ledsagare och vägvisare längs den ofta mycket mödosamma vägen. För många blir vallfärden verkligen ett personligt möte med himlen och med Gud. Det himmelska paradiset brukar ofta liknas vid en trädgård, men det är minsann inte ...

Vår allra första bok var "En trädgårdsvallfärd - som pilgrim till gröna paradis" och kom till under en resa till trädgårdar i Sverige och Tyskland, utifrån de reflexioner vi gjorde i mötet med dessa. Vad är det som gör att vissa trädgårdar är mer magiska än andra? Och vad kan de lära oss om konsten att skapa en trädgård med en tydlig utstrålning? Boken blev en personlig berättelse och en betraktelse över hemligheten bakom paradisen. Nu blir boken en blogg!   Boken kom ut i en liten tryckt upplaga 2009-2010. Den omarbetades till e-bok 2014 i ett samarbete med Riksförbundet Svensk Trädgård, och blev då i denna upplaga tillgänglig för alla förbundets medlemmar. Nu är det dags för en ny upplaga, denna gång i bloggens format, och därmed fritt tillgänglig för alla.   Den digitala tekniken ger så många nya möjligheter. Tack vare den kan böcker få spridning, texter bli lästa och bilder bli beundrade av många fler människor än vad som är möjligt med träböcker. Att digitala böcker...

Krukrosen 'Anna-Sofia' väckte stor uppmärksamhet när den lämnades in till Rosuppropet – döm om vår förvåning när ytterligare en krukväxtodlad gammal teros dök upp från lappmarken, och den dessutom visade sig vara en helt annan sort! Mina-rosen liknar 'Anna-Sofia' , men färgen på Mina är starkare rosa, blombotten är avlång och har liksom en avsmalnande hals mot grenen. Anna-Sofia är blekare, mer porslinsrosa som bleknar till vitt, och blombotten är rund. Skillnader i växtsätt och blomma på Anna-Sofia och Mina Mina-rosen har ett mera upprätt växtsätt, Anna-Sofia är vekare, och Mina verkar också vara något friskare. Hon är dock svårare att ta sticklingar av. Blombotten på Anna-Sofia och Mina Ursprungligen härstammar rosen från från Mina (Vilhelmina) Bjurén i Orrträsket, Gunnarn. Mina var född 1876 och dog 1951. Hon hade kommit som piga från Sorseletrakten, men bodde vid sin död hos dottern Julia Granberg i Gunnarn. Att rosen vandrat runt på många vägar i lappmarke...

Bland alla märkliga och oväntade fynd som vi gjorde under rosinventeringen i lappmarken, så var nog 'Anna-Sofia' den allra häftigaste rosenrariteten! Denna ros lämnades in till Rosuppropet 2006 av den välkände trädgårdsamatören Bo G Önell i Skarvsjöby, Storuman. Fyrtio år tidigare hade han fått ett skott av denna mycket speciella ros, som han vårdat ömt sedan dess men aldrig haft ett sortnamn på. Han upptäckte snabbt att rosen inte går att odla på friland, utan endast kan användas som krukväxt med frostfri vinterförvaring. Om sommaren kan den dock få vara utomhus, även här i zon halv 8. Bo G Önell överlämnar rosen 'Anna-Sofia' till oss och POM Rosen kom ursprungligen från Anna-Sofia Vestman som bodde på gården Nymyrliden nära Skarvsjöby , mitt ute i den lappländska fjällvärlden och inte många stenkast från närmaste fjäll. Men hur rosen hittat vägen dit är en sann gåta. Var det kanske någon besökare som hade med sig rosen som present till Anna-Sofia på en högtidsdag? Va...

Hoppsan, tänkte vi när resultaten från rosinventeringen presenterades i boken Rosarvet i nationella genbanken. Den där vanliga enkla pimpinellrosen som vi hämtat rotskott av från grannen, och som vi mest av en tillfällighet lämnade in tillsammans med en massa andra, mer spännande rosor – den visade sig vara en egen sort, med ursprung från Jämtland! Den utmärker sig gentemot ”vanlig” pimpinellros genom glandelhår på blomskaft, blombotten, foderblad och nypon. Och dessvärre genom sin benägenhet att drabbas av rosrost... Svampsjukdomar är annars ovanligt i lappländska rosenträdgårdar, och det var en plåga som vi inte hade i trädgården innan 'Frösö' kom hit, och väldigt gärna hade sluppit. Helst skulle vi nog förpassa den till de sälla rosmarkerna, men vad gör man när rosen visat sig vara en egen sort och fått ett speciellt sortnamn... #rosarvet #rosarvetinorr #rosinventeringen #rosuppropet #pom #landskapsrosor #frösö

Gula rosor med äldre odlingshistoria hörde till undantagen i vår rosinventering här i nordligaste norr, trots att dessa gulrosor i Foetida-gruppen egentligen är härdiga i zon 6-7. Bara ett fåtal fynd av redan kända gamla sorter som 'Harison's Yellow' (kallas även Yellow Rose of Texas) och 'Williams' Double Yellow' registrerades. Men så var det då det där unika undantaget från undantagen - den gula ros som nu officiellt heter 'Allan Carlssons Gula'. Namnet har den fått efter den kände trädgårdskonsulenten som skrev standardverket Trädgård i norr, som länge var den enda bok om odling i Norrland som funnits tillgänglig, som utkom i många upplagor och än idag står i mångas norrländska odlares bokhyllor. Jämfört med 'Harison's Yellow' med sina fyllda bollformade blommor och blombotten med glandelhår, så har 'Allan Carlssons Gula' färre kronblad, blomman är öppnare och mer skålformad eller flat, och knopparna är kala. På 'Williams...